Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lewetzau ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
år 70 e. Kr. Af Apg. 4: 36, enligt hvilket ställe
leviten Barnabas härstammade från Cypern, synes
emellertid framgå, att en del leviter, förmodligen
sådana, som ej funno sysselsättning vid templet,
slog sig ned bland de utom Palestina boende
judarna. - Litt.: W. W. Baudissin, "Die geschichte
des alttestamentlichen priesterthums" (1889).
E. S-e.
Levi [lirväi], Leone, engelsk nationalekonom, f. 1821
i Ancona, Italien, d. 1888 i London, var son af
judiska föräldrar, kom 1844 till Liverpool som köpman,
öfvergick till kristendomen (nitisk presbyterian) och
blef 1847 brittisk undersåte. I slutet af 1840-talet
uppträdde L. som författare, lifligt förordande
inrättandet af representativa handelskamrar samt
permanenta handelsdomstolar med en jurist som
ordf. och merkantila fackmän som bisittare. Strax
därefter kom också Liverpools handelskammare till
stånd, och sedermera bildades dylika institutioner i
ett antal brittiska handels- och industristäder. 1852
blef L. professor i handelsvetenskap och
handelslagstiftning vid King’s college i London samt
1859 barrister (öfverrättssakförare) vid Lincoln’s
inn. För den brittiska och den internationella
handelslagstiftningens utveckling till större
likformighet utöfvade han en betydelsefull verksamhet,
särskildt genom arbetet Commercial law, its principle
and administration (1852). Hans mest betydande arbete
var History of british commerce, and of the economic
progress of the british nation, 1763-1870 (1872;
2:a uppl., fullföljd till 1878, 1880). L., som med
mycken energi utvecklade sin frihandelsståndpunkt,
utgaf ett stort antal andra handelsvetenskapliga,
nationalekonomiska och statistiska skrifter.
(E. H. T.)
Levi [le’fi], Siegmund. Se Lebert, S.
Levi [le’fi], Hermann, tysk musiker,
f. 1839 i Giessen, d. 1900 i Munchen, elev af
V. Lachner i Mannheim samt af Hauptmann och Rietz
vid Leipzigs konservatorium, var hofkapellmästare i
Karlsruhe 1864-72 och i Munchen 1872-96, de sista
åren med goneralmusikdirektors titel. L. var en
ovanligt finbildad och framstående operadirigent,
högt skattad äfven af Richard Wagner, och ledde
det första uppförandet af "Parsifal" i Baireuth
(1882). Han komponerade sånger och en pianokonsert
m. m. samt reviderade texter till Mozartoperor.
E. F-t.
Levi’, Sylvain, fransk indolog, f. 1863 i
Paris, filos. doktor 1890 (lärjunge bl. a. till
Bergaigne), innehade olika lärarplatser i sanskrit
och indisk religionshistoria, tills han 1894 blef
professor i sanskrit vid College de France. Han
är f. n. Frankrikes förnämste sanskritist. Utom
ett stort antal afhandlingar af litteratur- och
religionshistoriskt innehåll har L. utgifvit
Le théatre Indien (1890), Quid de Groaecis
veterum Indorum monumenta tradiderint (s. å.), La
doctrine du sacrifice dans les Brahmanas (1898), Le
Nepal. Étüde hislorique d’un royaume hindou (l-3,
1905-08, i "Annalcs du Musée Guimet: Bibi. d’études",
d. 17-19), och en med fransk öfv. åtföljd edition af
"Mahayana-sutralamkara. Exposé de la doctrine du grand
véhicule selon le système Yogacara" (I, text, 1907). _
K. F. J.
Leviatan (hebr. livjatan, som slingrar sig). 1. Enligt
Job (40: 20-41: 2) nilkrokodilen. I Esaias och flera
psalmer (74: 14; 68: 31) är krokodilen
en symbol af egyptiske konungen, Egypten eller dess
makt. - 2. Ett stort, ormliknande odjur, som sträfvar
efter att förinta solen och månen. Enligt IV Esra 6:
49, 52 skall leviatan en gång uppätas af de trogne vid
det stora gästabudet i paradiset. Jfr Behemot.
l o. 2. G. K-n.
Levi ben Gerson. Se Gersonides.
Levico, stad i södra Tyrolen i Val Sugana. 4,479
inv. (1900). Två arsenikhaltiga järnkällor af 14°
och 9°, hvilkas vatten (se <sp>Levicovatten</sp)
användes både till bad och drickning och äfven
utsändes i marknaden. En badanstalt finnes också i
den närbelägna byn Vetriolo. På båda ställena
tills. omkr. 4,000 kurgäster årligen. J. F. N.
Levicovatten, ett arsenikhaltigt järnvatten från
kurorten Levico (se d. o.). Den där befintliga
Badequelle innehåller 3,87 gr. järnsulfat, 8,6
mg. arseniksyrlighet och 47,4 mg. kopparsulfat
m. fl. salter i 1 liter af vattnet. Levicovattnet
likasom det starkare Roncegnovattnet användes ej
sällan som medel vid "blodbrist" och däraf följande
allmän klenhet, vid sjukdomar, som medföra anemiska
tillstånd, t. ex. kronisk frossa, vid kroniska
hudåkommor och kvinnosjukdomar, danssjuka m. m. Man
ger i allmänhet 1 matsked i ett halft glas vanligt
vatten vid måltid, småningom stigande till 4–8
matskedar på dagen åt vuxen person. Numera användes
hos oss ofta i stället järnvatten från Ronneby eller
från Rindö, försatta med 5 cg. arseniksyrlighet på
hvarje liter vatten. Dessa artificiella arsenikvatten
erbjuda den fördelen, att deras arsenikhalt är
konstant och känd, medan arsenikmängderna i de
naturliga vattnen kunna växla rätt betydligt.
C. G. S.
Levide. Se Levede.
Levien [-vin], Ilse, tysk författarinna, f. 1852 i
Hamburg af fransk hugenottsläkt, d. 1908, var en
tid lärarinna, företog sedan vidsträckta resor,
bodde tidtals i Stuttgart, där Fr. Th. Vischer,
och i Munchen, där Paul Heyse öfvade inflytande på
henne. Hon författade en mängd noveller (Hamburger
novellen 1889, Zwischen Elbe und Alster 1890,
Querköpfe 1895, Wehrlose 1900, Schreie 1901
m. fl.), utmärkta af psykologisk finkänsla, intim
miljöskildring och betydande stil. Hennes pseudonym
var vanligen Ilse Frapan (-Akunian).
Levin. 1. Karl Herman L., präst,
vitterhetsidkare, f. 1816 på Muskö i Södertörn,
d. 1883 i Österhaninge, prästvigdes 1840, blef
filos. magister i Uppsala 1842, tjänstgjorde
vid hufvudstadens kyrkor och utnämndes 1856 till
e. o. hofpredikant, 1857 till komminister i Maria
Magdalena församling i Stockholm samt 1871 till
kyrkoherde i Österhaninge med Ornö, Utö och Nämdö
kapell (Strängnäs stift). – L. utgaf bl. a. Poetiskt
hafsskum från Solaskären (1841), Psaltare och lyra
(1843), Runor från lifvets runestaf (1848) samt
åtskilliga minnestal. Han fick 1849 Sv. akademiens
andra pris för afhandlingen Om sambandet mellan den
estetiska känslan och den religiösa, skref i tidningar
och kalendrar samt var medarbetare i "Konversations-
och universallexikon" (1857–66).
2. Per Axel L., den föregåendes broder, läkare,
f. 2 nov. 1821 på Muskö i Södertörn, d. 3 jan. 1891
i Stockholm, blef 1839 student i Uppsala och 1847
med. doktor. Han var bruks- och distriktsläkare vid
Bo i Närke till 1854, då han, som var lärjunge till
Lagberg (se denne), öfvertog ledningen af Bie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
