Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leotychides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(Rhion och Antirhion). Den yttre delen utanför
detta sund kallas Patrasviken. Sundets bredd är
underkastad förändringar, som antagas bero därpå,
att vissa hafsströmmar ditföra alluviallager, som
åter bortföras af andra. Så var sundet t. ex. på
peloponnesiska krigets tid (5:e årh. f. Kr.) 1,100
m. bredt, på Strabons tid (1:a årh. f. Kr.) endast 780
m., och nu uppgifves bredden vara 2 km. Viken står
sedan 1893 medelst kanalen genom Korintiska näset i
förbindelse med Eginaviken.
(J. F. N.)
Lepas, Långhalsar, zool., ett släkte bland Girripedia,
rankfotingarna (se d. o.). Det har sammantryckt kropp
och köttig stjälk, förmedelst hvilken
Fig. 1. En långhals (Lepas}.
Fig. 2. En Lepas.
Skalet på ena sidan
aflägsnadt.
djuret fäster sig företrädesvis vid fritt simmande
föremål, såsom fartyg, trästycken, tång o. d. Mantelns
fem skalskifvor gränsa intill hvarandra. Alla arter
äro hermafroditer och lefva i både kalla och varma
haf. Mest utbredd och bekant är L. anatifera, om
hvilken den sagan lär gått, att af densamma kunde
uppkomma änder (lat. anates). L-e.
Lepcha [lepʃa] l. Leptja, namn på urinvånarna
i Sikkim (se d. o.). De äro blott omkr. 20,000,
men deras rika och vackra språk är högst
intressant (grammatik af Mainwaring 1876, ordbok
af Mainwaring-Grünwedel 1898). De hade en gång en
litteratur, som dock blifvit nästan alldeles utrotad
af tibetanerna. Numera är lapchafolket beroende och
fattigt och till största delen skogsarbetare. Jfr
Himalayafolk.
Lepel, kretsstad i ryska guv. Vitebsk, vid sjön Lepel,
som ingår i Beresinas kanalsystem. 6,316 inv. (1897).
J. F. N.
Le Peletier [b peltie]. 1. Cl au d e L., fransk
statsman, f. 1630, d. 1711, efterträdde 1683 Colbert
som generalkontrollör öfver finanserna och var 1691
-97 generalpostdirektör. Han utgaf åtskilliga arbeten
öfver katolsk kyrkorätt. - 2. Michel L. de S o u
z y, den föregåendes broder, f. 1640, d. 1725, var
finansintendent i Frankrike samt generaldirektör för
landt- och sjöbefästningarna och sedan 1715 medlem
af hertigens af Oiléans ("re-gentens") konselj. -
3. Louis Michel L. de S a i n t - F a r g e a u,
den föregåendes sonsons sonson, f. 1760, var medlem
af 1789 års riksständer, där han i det längsta stod
på de pri-
vilegierade ståndens sida. Sedermera slöt han sig till
vänstern, invaldes i nationalkonventet och röstade
där för Ludvig XVI:s af rättning. Dagen därefter blef
han nedhuggen af en soldat i Palais-royal, 1793.
Leperdi tia Eouault, paleont., fossilt släkte af
musselkräftor (ostrakodcr). Skalen äro olikstora
(högerskalet större), allånga, bönlika, glatta,
med en s. k. ögonfläck och retikulerade intryck
under och bakom densamma. Dessa intryck synas
dock ofta icke utan förstoring. Leperditiaarter
kunna nå en längd af 22 mm. och finnas
från silur- t. o. m. karbonsystemet. På
Gottland finnes L. baltica m. fl. arter.
B. L-n. (A. Hng.)
Lepére [lopår], August e, fransk målare och gravör,
f. 1849 i Paris, son af skulptören och målaren
Alfred Édouard Adolphe L. (f. 1827), är en god
stämningsmålare af personlig läggning, men framför
allt märklig som etsare och trägravör, där han
framstår som en genial nyhetsman - i motiv från
gamla Paris, från Rouen, Holland, London. Promenad
i Tuileriesträdgården (1898) har blifvit kallad en
heder för samtidens gravyrkonst. En katalog öfver
hans grafiska arbeten utgafs 1905 af Lotz-Brissonneau.
G-g N.
Lepidium L., bot., växtsläkte af fam. Cruciferos med
öfver 100 arter i länder med tempereradt klimat. I
Sverige förekomma 3 arter, af hvilka L. ruderale,
gatkrasse, en illaluktande, upprätt, utspärradt grenig
ört med de nedre bladen par-flikiga och kronlösa
blommor med 2 ståndare, är allmän på gator och
vägkanter, och L. campestre, kung Salomos ljusstake,
en grof och styf, mjukhårig, upptill grenig ört med
ofta jämtoppade grenar och de öfre bladen pillika,
förekommer tämligen allmänt vid åkerrenar och
vägkanter; på ballastplatser träffas ofta utländska
arter af detta släkte. Köksträdgårdarnas krasse,
L. sativum
Krasse, Lepidium sativum.
(se fig.), härstammar sannolikt från
östra Medel-hafsområdet; den har en skarp,
pepparliknande smak och användes hackad på
smörgås, som krydda till sallat o. s. v.
G. L-m.
Lepidoca’mpa, zool. Se Larvborstsvan-sar.
LepidocaYpon Scott, paleobot., en med Lepido-strobus
(se Lepidodendron) till det yttre öfverensstämmande
kottelik sporofyllsamling (blomma), inom hvars
megasporangier dock endast en af de urspr, fyra
megasporerna utvecklades och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
