Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leotychides ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
211
Leotychides-Lepage
212
af grekernas anförare i det
Lamiska kriget (se d. o.).
A. M. A.
Leotychides (grek. Aecorv%idrj$, lat. Leotychides),
forntida konung i Sparta, tillhörande Eurypon-tidernas
hus. Han efterträdde (491 f. Kr.) Demara-tos,
hvilken han i förening med Kleomenes I undanträngt
från regeringen. 479 var han befälhafvare öfver den
grekiska sjömakten i slaget vid Mykale, men blef
sedermera (470) anklagad för landsförräderi och dog
landsflyktig i Tegea. A. M. A.
Léouzon Le Duc [leoså’ la dy’k], Louis Antoine,
fransk skriftställare och tidningsman, f. 1815 i
Dijon, d. 1889, företog 1842 en resa till Finland
och Ryssland, hvarifrån han 1844 återvände öfver
Sverige och Danmark. Af franska regeringen erhöll
han sedermera flera gånger uppdrag att ånyo
besöka de nordliga länderna, bl. a. Sverige, i
ändamål att företaga omfattande arkivforskningar
och inhämta noggranna upplysningar rörande den
svenska fångvården m. m. Under dessa upprepade besök
förvärfvade han sig grundlig kännedom om de olika
ländernas språk och litteratur, deras historia och
politiska ställning. Resultaten af dessa studier och
iakttagelser offentliggjorde L. i en mängd arbeten. -
1845 utgaf han La Finlande, son histoire primitive,
sa mythologie, sa poésie épique, avec la traduction
complète de sa grande épopée "Le Kalevala", son génie
national, sa condition politique et sociale depuis
la conquète de la Russie. 1853 utkom Études sur la
Russie et le Nord de l’Europé. Récits et souvenirs
samt därefter La question russe. I. Le prince
Menschikoff. II. L’église greco-russe. III. La Russie
devant l’Europé (s. å.), La Russie contemporaine
(s. å.), La Russie et la civilisation européenne
(1854; "Ryssland och dess förhållande till den
europeiska civilisationen", s. å.) m. fl., i hvilka
senare arbeten han skoningslöst afslöjar många
missförhållanden inom ryska riket. Rörande Sverige
har han utgifvit bl. a. två prosaöfversättningar ur
Nicander och Tegnér, nämligen: Le glaive runique ou la
lutte du paganisme scandinave contre le christianisme
o. s. v. drame tragique de Charles Auguste Nicander
(1846) och Histoire littéraire du Nord. 1:ére
partie. Poésie I. Tegnér (1850), vidare Gustave
III, roi de Suède (1861), Les poèmes nationaux de
la Suede (1867), Les prisons cellulaires en Suède
(1873) m. fl. Härtill höra äfven några arbeten,
i hvilka han särskildt, ehuru icke uteslutande,
sysselsatt sig med Sverige, såsom La Baltique
(1855), reseminnen från Sverige, Finland och
östersjöprovinserna, Antiquités trouvées dans le
Nord de l’Europé (1868) och Vingt-neuf ans sous
l’étoile polaire (1880). Ur Riksarkivets handlingar
offentliggjorde L. Correspondance diplomatique du
baron de Staël-Holstein, ambassadeur de Suède en
France et de son succcsseur comme chargé d’affaires le
baron Brinkman (1881). Af hans andra arbeten må nämnas
Voltaire et la police, d’après des documents inédits
et recueillis à Saint Petersbourg (1867),
Les odeurs de Berlin (1874), Lettres de M. de
Kagueneck, brigadier des gardes du corps, au baron
Alströmer à Gothembourg sur la période du règne
de Louis XVI o. s. v. (1884). - Sin verksamhet
som tidningsman började L. i "L’union catholique"
(1841-42), medarbetade vidare i "La presse", utgaf
"L’observateur" m. m. Några viktigare politiska
frågor har han därjämte behandlat i särskildt utgifna
tillfällighetsskrifter. Se äfven G. Castrén,
"Norden i den franska litteraturen" (1910).
J. M-r.*
Leo Warren [le’å], pseudonym. Se Me d in g, 0.
Leovigild [leå-], konung öfver västgöterna i
Spanien, antogs till medregent af sin broder
konung Liuva I 568 och förenade efter dennes död,
572, hela det västgotiska riket under sin spira,
men antog sina båda söner Hermenegild och Reccared
till medregenter. Därpå kufvade han de upproriske
invånarna i Spaniens norra bergstrakt, i synnerhet
kantabrerna (572-574), tuktade 575 de svever,
som kommit kantabrerna till hjälp, företog 581 ett
härnadståg till baskiska provinserna (Vasconien) och
anlade där staden Victoria (nu Vitoria). L. insåg
den fara, som hotade hans rike därigenom, att dess
romanska befolkning var katolsk, medan västgöterna
voro arianer. Han ville därför påtruga sina romanska
undersåtar den arianska tron och förföljde den
katolska trons förnämsta målsmän. Religionstvisterna
söndrade äfven L:s familj, i det att hans söner
Hermenegild och Reccared af sin moder, Theodosia,
uppfostrats i den katolska tron, medan L:s andra
gemål, Gosvinda, delade hans arianska nit. Ett
af sveverna understödt upprorsförsök (582-584) af
Hermenegild (se d. o.) undertrycktes af L., som lät
afrätta sonen (585), när denne egenmäktigt lämnade
Valencia, där fadern efter segern låtit internera
honom. S. å. införlifvade L. med sitt rike det
sveviska, och arianismen fick därigenom till en tid
åter insteg i svevernas land. L. afled 586 i Toledo
under ett krig med frankerna och efterträddes af
sonen Reccared; han var västgöternas siste arianske
konung. S. F. IL*
Léoville 1. C h å-te au L. [Jatå’ leåvi’l], ett
vanligt bordeauxvin.
Lepa’didae, zool., en underordning af
kräftdjurs-ordningen Cirripedia. Se L e p a s.
Lepadites, paleont., af Schemtzer, Knorr
m. fl. användt namn för Aplychus, som på
grund af skalets celliga struktur antogs vara
cirripedrester; numera är namnet föråldradt.
A. Uns.
Lepadoga’ster, zool. Se Dubbelsugarsläktet.
Lepage [lapa j], J u l e s Bastien -L., fransk målare,
f. 1848 i Damvillcrs (dep. Meuse), d. 1884 i Paris,
var bondson, fick i Paris anställning vid posten,
men egnade sig snart helt åt konststudier, blef
elev af Cabanel och täflade förgäfves två gånger
om Rompriset (med Ängeln förkunnar Jesu födelse för
herdarna och Priamus inför Akilles). Han slog igenom
1874 med Farfars porträtt, måladt ute i fria luften,
utställde sedan ett dubbelporträtt af sina föräldrar
(1877) och intog med "Les foins" (skördefolkets
middagshvila, 1878, Luxembourggalleriet, en studie i
Mesdags galleri i Haag) en af de främsta platserna
bland de unge målarna. Sedan följde Potatisskörd
(1879), Jeanne d’Arc hör de himmelska rösterna (1880),
Fader Jacques (en vedbärare i skogen, 1881), Tiggare
(1882, Glyptotcket i Köpen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
