Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lemke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kastar han i väggen, så att den fastnar, och han säger
till sin mor, att när blod börjar flyta ur borsten,
är det ett tecken till, att det är ute med honom. I
Pohjola kufvar han alla med sina trollsånger och
lämnar, ringaktande, blott en gammal blind herde fri
från trolldomsbanden. För att vinna Pohjolas mö utför
han allehanda hjältedåd, som föreläggas honom, men då
han skall skjuta svanen i Tuonelas, dödsrikets, älf,
dödas han med ett pilskott af den i försåt liggande
herden; till pil begagnar denne ett "tillslutet rör"
af sprängört (Cicuta virosa), ett i trollkonster
användt redskap. Nu flyter blod ur borsten där hemma,
och L:s moder far ut att söka upp honom; hon räfsar
upp bitarna af hans lik ur dödens älf, helar honom
med besvärjelser och far hem med den återvunne sonen
(Kal. 11–15). Så vinner sedan Ilmarinen den sköna
Pohjolajungfrun. L. blir mäkta vred öfver, att han
ej blir bjuden på bröllopet, far dit objuden, ställer
till krakel och dödar Pohjolas husbonde i svärdskamp;
Skyndsamligen måste han nu ge sig på flykten; han
lyckas komma hem och far på moderns inrådan till en
aflägsen ö för att hålla sig dold, men ställer till så
mycket spektakel bland flickorna på ön, att han måste
fly äfven därifrån. Vid hemkomsten finner han sitt
hem förstördt af Pohjolas folk, far på hämndetåg
till Pohjola, men fryser fast på hafvet genom
Pohjolahärskarinnans konster och kan med knapp nöd
komma hem igen (26–30). På Väinämöinens stora tåg till
Pohjola för att bortröfva Sampo är sedermera äfven
L. med; på återvägen med den bortröfvade klenoden kan
han inte hålla sig tyst, utan väcker Pohjolafolket
med sina ljudliga fröjdesånger, så att de komma efter
och den definitiva kampen om Sampo uppstår (39–42).
I sångerna om L. har Lönnrot förenat hufvudsakligen
tre från början ej sammanhörande sånger, en om
herden och L:s död, en om L:s besök hos sina elaka
släktingar, som söka efter hans värsta, och en om
Kaukos strid i ett dryckeslag och kärleksäfventyr på
"Ön". Den första af dessa sånger återger uppenbarligen
myten om Balder och Höder (se Balder) och är såsom i
gammal tid kommen från skandinaverna af största värde
för bedömandet af Baldersmytens utveckling, vare sig
denna är af hedniskt eller kristet ursprung. Den
andra sången återger en hop i många länder kända
sagomotiv. Kauko-runan slutligen härstammar ytterst
från Ingermanland, och den ö (Saari), som däri
omtalas, synes vara Retusaari, den ö, hvarpå Kronstadt
är byggdt. Jfr K. Krohn, "Kalevalan runojen historia"
IV, "Lemminkäinens tod <Christi> Balders tod"
(i "Finnisch-ugrische forschungen", V). L:s död och
hans moders sökande efter honom ha gifvit motiv åt
finsk konst (Gallén) och musik (Sibelius). K. B. W.
Lemmus, zool. Se Lämmelsläktet.
Lemna L., bot. Se Andmat.
Lemnaceae, bot. Se Andmat.
Lemnhult, socken i Jönköpings län, Östra härad. 7,445
har. 664 inv. (1910). Annex till Korsberga, Växjö
stift, Östra härads kontrakt.
Lemniskäta (af grek. kmnifskos, band), mat.,
kallas en kroklinje, som är så beskaffad att, om
man sammanbinder en godtycklig punkt på densamma
med två gifna punkter, rektangeln af de två
sammanbindningslinjerna alltid är lika med kvadraten
på halfva afståndet mellan de gifna punk-
terna. Lemniskatan är en algebraisk kroklinje
af fjärde graden; den har ungefär utseendet
af en åtta eller af det matematiska tecknet
"oändligheten": oo y och är fullt symmetrisk i
afseende på båda axlarna. Lemniskatan eger flera
intressanta egenskaper; så kan t. ex. medels
elliptiska integraler dess rcktifikation ske
och dess omkrets på elementargeometrisk väg
delas i 2n + l lika delar, då n är ett helt tal.
(l- F-)
Le;mnius, G u i l i e l m u s (W i 11 e m),
holländsk läkare, f. omkr. 1530 i Zierikzee, d. på
1570-talet, son till den på sin tid berömde läkaren
och naturforskaren L e v i n u s L. (f. 1505 i
Zierikzee, d. där 1568), som författade bl. a. det
Erik XIV tillegnade arbetet De miraculis occultis
naturce libri IV (1564; 13:e uppl. 1666). L. tog
med. doktorsgrad i Pisa och inkallades till Sverige
af Erik XIV, hvars lif-medikus han blef. Han vann i
hög grad konungens förtroende cch beskylles för att
genom ett sitt ogrundade vittnesmål ha bidragit till
den skymfiiga behandlingen af Nils Sture 1567. Efter
Eriks al-sättning blef han Johan III:s lifmedikus. Som
sådan framkom han på dennes befallning med ett förslag
till läkarkonstens reformering i Sverige. Bland hans
skrifter kunna nämnas Emot pestilentzie etc. (1572)
och Om sjukdomars kurerande genom de i Sverige växande
örter (otr.). Se Sacklén, "Sveriges läkare-historia",
I (1822).
Le^nius, D r W., pseudonym för Gustaf Björlin.
Lemnos (grek. Λῆμνος, nygrek. Limno, turk. Limni,
it. Stalimene), ö i norra delen af Egeiska hafvet,
på lika afstånd från bergudden Athos i v. och Mindre
Asien i ö. Areal 454 kvkm. Hela ön är af vulkanisk
natur och i hög grad hemsökt af jordbäfningar. Den
ansågs af denna orsak i forntiden helgad åt Hefaistos
(Vulcanus), som troddes ha sin boning i den på
öns östra del belägna, numera utslocknade vulkanen
Mosychlos. Ehuru till stor del uppfylld af berg,
är ön bördig på vin och spannmål. Äfven odlas
där bomull, silke, oliver och fikon. Mineralriket
lämnar den bekanta röda bolusleran (se Bolus). De
äldste invånarna på L. benämnas af Homeros sinties,
d. v. s. röfvare. Efter dem kommo minyer, enligt sagan
härstammande från argonauterna, som under sin härfärd
gästade på L. Ön lades omkr. 500 f. Kr. af Dareios
under persiskt välde, men befriades ej långt därefter
af Miltiades och var sedan under lång tid förenad
med Aten, till dess den togs i besittning först af
macedonerna och sedan af romarna. F. n. hör den till
det turkiska riket och eger vid pass 27,000 inv.,
till större delen greker. Hufvudorten, Limni (l.
Kastro), på västra kusten, ligger på samma plats
som den forntida staden Myrina. På L. ha i senare
tid påträffats åtskilliga inskrifter, af hvilka
de äldsta, härrörande från en tid, som föregår öns
besittningstagande af atenarna, visa släkttycke med de
etruskiska. Man har trott sig böra sammanställa denna
omständighet med den hos forngrekiska författare
meddelade notisen, att L. i äldsta tid varit bebodt
af tyrrhener (etrusker). A. M. A.
Lemo. 1. Socken af Virmo härad och Masku domsaga,
Åbo och Björneborgs län, Finland. Areal 36
kvkm. Befolkningen, finsk, 906 pers. (1909). L. utgör
med kapellet Villnäs (se d. o.) ett imperiellt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
