Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
121
Lek-Lekare
122
inom densamma än vid den vanliga skolundervisningen
och den allvarliga viljeuppfostran. Svårigheter i
detta hänseende uppträda egentligen, endast när leken
upptages som skolämne, hvilket är behöfligt i vår tid,
som förlorat kontinuiteten med traditionerna från
de goda folk- och ungdomslekarna, och framför allt
i städerna, där tillfällena till af barnen själfva
anordnade lekar äro så underlägsna konkurrensen
med gatulifvet och andra sämre nöjen. Skolan måste
lära barnen leka samt bereda tid till lekarna, och
kommunerna böra tillse, att tillräckligt många och
tillräckligt stora offentliga lekplatser finnas. Den
antydda svårigheten att vid skollekarna bevara
lekens karaktär af frihet och själfverksamhet å
barnens sida öfvervinnes, om man har detta mål
klart för sig och anordnar lekundcrvisningen blott
som förberedelse till de fria lekarna. I Englands
skollif spela leken och idrotten af ålder en mycket
stor roll. Till Sverige kom det nyväckta intresset
för skollekarna från Tyskland, där lekens stora
uppfostrande betydelse framför allt gjorts gällande
af Fr ö b el och rörelsen för friluftslekarnas
utveckling under v. Schenckendorffs ledning togs
om hand af det 1891 stiftade "Zentralausschuss
fiir volks- und jugendspiele". För en liknande
rörelses utveckling i vårt land gick på initiativ
af läroverksadjunkten Åkermark Göteborg i spetsen
(1894), närmast följdt af Malmö och GänV(1896) samt
Stockholm (1896), där redan 1889 enskilda lärare
och lärarinnor vid folkskolorna försöksvis of vät
lek med sina afdelningar. Verksamheten understöddes
och understödes ännu af Sällskapet för befrämjande
af skolungdomens fria lekar. FolkskMestado-an 1897
och läroverksstadgan 1905 lämna föreskrifter om
l e k-platser (se d. o.). Vid August Abrahamsons
stiftelse å. Nääs ges årligen kurser för utbildande
af lekledare, lekkurser, och där äro t. ex. alla
de af-lönado lekledarna vid Stockholms folkskolor
utbildade. Vid hufvudstadens folkskolor pågå
leköfningar ej blott ur.der terminerna, utan äfven
under sommarferierna, och organisationen ledes af en
sakkunnig öfverledare, som för detta syfte förordnats
som folkskolinspck-törens biträde. - Till de mest
omtyckta skollekarna höra många olika lekar med boll
(jfr Bollspel), lekar med slungstonar, slungkäppar
eller träklot (varpa, bockspel, kulspel m. fl.),
spring- och tagfatt-lekar, stridslekar (dragkamp, göra
fångar, belägringslek m. fl.), egentliga täflingslekar
(kapplöpning, längdhoppning, brottning o. d.) samt
vid utflykter i skog och mark snitseljakt (jfr äfven
Scoutrörelsen).
Ett särskildt pedagogiskt problem, som mycket
debatterats, är frågan om lekens betydelse som metod
för barnundervisning i det hela. Filantropisterna
och en del af deras efterföljare ha sökt så mycket
som möjligt göra skollif vet till en lek, hvarunder
barnen utan möda skola inhämta de nödiga kunskaperna
och färdigheterna. Pietisterna och andra strängare
pedagoger ha däremot åtminstone från skolan velat
förvisa allt, hvad lek heter. Lifvet är, säga de,
alltför allvarligt, för att leken därtill skulle
vara den rätta förberedelsen; nej, framför allt
skola barnen uppfostras till arbete, och därför
böra de aldrig frestas att sammanblanda lek och
arbete. Äfven härvid torde sanningen ligga midt
emellan ytterligheterna. Det gäller att för uppfostran
använda både leken och arbetet. Intet ondt ligger i
att ge
vissa minneskunskapers eller vissa färdigheters
in-öfvande i skolan formen af en lek, så att man
t. ex. uppöfvar räknefärdigheten genom att "leka
handelsbod". Men å andra sidan böra barnen tidigt
vänjas äfven vid arbetets allvar, hvilket ej behöfver
och ej får utesluta arbetsglädjen.
Litt.: Lazarus, "Uber die reize des spiels"
(1883), Colozza, "Giuoco nella psicölogia e nella
peda-gogia" (1895), Groos, "Die spiele der tiere"
(2:a uppl. 1907), "Die spiele der mcnschen"
(1899) och "Das seelenleben des kindes" (1904, 2:a
uppl. 1910), Carr, "The survival of play values"
(1902), Koch och v. Schenckendorff, "Wie wird das
bewe-gungsspicl zur volkssache?" (1895), Törngren,
"Fria lekar" (1879), Åkermark, "Ut till lek!" (1895),
"Stockholms folkskolors lekserie" (1903). l o. 2. S-e.
Lek, zool. Se Fiskar, sp. 415–416, och Fåglar,
sp. 184.
Lek, en af nedre Rhens vänstra armar i Nederländerna,
skiljer sig vid Wijk bij Duurstede från Rhen
och förenar sig vid Krimpen med de Noord, en
arm af Maas, hvarefter den under namnet Nieuwe
Maas flytar förbi Rotterdam till Nordsjön.
(J. F. N.)
Leka, sjöv. Se Lefva.
Leka, norsk ö i Namdalen, Nordre Trondhjems amt, på
gränsen mot Nordlands amt, omfattande omkr. hälften af
L. härad. Areal 57 kvkm. Omkr. 700 af häradets 1,215
inv. (1910) bo längs öns kust. I dess inre finnas
många, men ej synnerligen höga bergstoppar, t. ex.
Lekatind (422 m.) och den egendomligt formade Lekamö
(126 m.), som sedd från farleden i s. ö. ter sig
som en kvinnogestalt med lång fladdrande klädnad.
K. V. H.
Lekain [Inka’: hette eg. C a i n"], H e n r i L o u
i s1, fransk skådespelare, f. 1728 i Paris, d. där
1778, samlade 1748 kring sig ett amatörsällskap, med
hvilket han gaf dramatiska föreställningar. Voltaire,
som 1750 lärde känna hans anlag, gaf honom vägledning
i konsten och utverkade s. å. åt honom debut samt 1752
engagemang vid Théåtre francais. Genom ihärdigt arbete
lyckades L. så förädla sina i början bristfälliga
framställningsmedel, att han vardt en stor tragisk
skådespelare. Till hans bästa roller hörde Mahomet,
Orosmane, Tancréfle, Oreste och A7mm. L:s efterlämnade
Mémoires (1801; 2:a uppl. 1847) omtrycktes i förening
med Talmas "Reflexions sur L. et sur l’art théåtral"
(1825; ny uppl. 1874).
Lekamen, kropp; ordet är urspr. en sammansättning
af lik (samma ord som det nysv. lik, död människas
kropp) och ham l. hamn, skepnad, och har eg. haft
bet. kroppsomhölje.
Lekamensfesten. Se Kristi lekamens fest.
Lekamö, bergstopp. Se Leka.
Lekande, fisk. Se Drag.
Lekanorsyra, kem. Se Lafsyror.
Lekar. Se Folklekar, Idrott (sp. 363–364), Jullekar,
Karusell 1, Kämpalekar, Lek, Olympiska spelen,
Tornerspel m. fl. artiklar.
Lekarblock, sjöv. Se Block 3.
Lekare. 1. (Isl. leikari, loddari), i svenska
medeltidsskrifter namn på vandrande musikanter
eller jonglörer (se d. o.). I Västgötalagen
är lekaren omnämnd som en föraktad gycklare; senare
(på 1300-talet) voro lekarna vid festerna gärna sedda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
