Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leijonhufvud ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidrag restes hans minnesvård (en byst af O. Jarl på
postament af svensk granit).
Leine [la’j-], biflod fr. vänster till Aller,
upprinner på Eichsfeld samt flyter med nordlig
hufvudriktning genom preussiska prov. Sachsen,
Hannover och Braunschweig. Längd 192 km.,
af hvilka 91 km. äro segelbara.
(J. F. N.)
Leiningen [la’j-], mediatiserad tysk grefve-
och furstesläkt, härstammar från Friedrich von
Hardenburg, som 1220 på grund af sitt möderne erhöll
det gamla grefskapet L. i Wormsgau. Hans ättlingar,
bröderna Friedrich V och Godfried (Jofried), delade
1317 och 1318 ättens besittningar och bildade hvar
sin hufvudlinje. Den äldre linjen utdog på manssidan
1467, hvarefter en kvinnlig ättling, Reinhards af
Westerburg änka Margareta, för sin sonson, Reinhard V,
satte sig i besittning af dess flesta domäner och
grundade den grefliga linjen L.-Westerburg,
hvilken fortlefver i de sedan 1695 åtskilda linjerna
L.-Westerburg-Alt-L. och L.-Westerburg-Neu-L.
(1806 mediatiserade under hessisk och preussisk öfverhöghet).
Den yngre hufvudlinjen, L.-Dagsburg, sönderföll 1560
i två grenar, L.-Dagsburg-Hartenburg och
L.-Dagsburg-Falkenburg, af hvilka den yngre sedan
1700-talets slut fortbestått endast genom de två
katolska, 1806 under Baden mediatiserade, grefliga
sidolinjerna L.-Billigheim och L.-Neudenau. Den
äldre af nämnda grenar, som 1779 upphöjdes till
riksfurstlig värdighet, miste genom freden i Lunéville
(1801) besittningar till ett omfång af 660 kvkm.,
men erhöll genom "riksdeputationens hufvudbeslut"
(1803) ett nytt samladt område af nära 1,600 kvkm.,
hvilket dock 1806 mediatiserades under Baden; delar
kommo sedan till Hessen och Bajern. Bland denna
furstliga linjes hufvudmän märkas: 1. Emich Karl,
f. 1763, d. 1814, förmäld i sitt 2:a gifte med
Maria Lovisa Viktoria af Sachsen-Koburg-Saalfeld,
som i nytt äktenskap med hertig Edvard af Kent, blef
moder till drottning Viktoria af England; 2. Karl,
den föregåendes son, f. 1804, d. 1856, bajersk
generallöjtnant, för det mesta bosatt i München
eller London, president i tyska riksministeriet
9 aug.–5 sept. 1848. Nuv. hufvudmän är furst
Emich (f. 1866), den föregåendes sonson. –
Jfr arbeten om huset L. af Lehmann, Joseph
(1884) och Brinckmeier (2 bd, 1890–91).
G. V. G.*
Leino [le’jnå]. 1. Kasimir L. Se Lönnbohm, K. A. –
2. Eino L. Se Lönnbohm, A. E. L.
Leins [lajns], Christian Friedrich von, tysk arkitekt,
f. 1814 i Stuttgart, d. 1892, undervisades först
af sin fader, som var stenhuggare, studerade sedan
i Paris och på resor, blef 1850 professor vid
Polyteknikum i Stuttgart och utförde i denna stad
sina bästa arbeten, ryska beskickningens palats, i
grekisk renässans, samt flera andra palats, villor
och enskilda hus. Det af arkitekten Knapp (d. 1856)
påbörjade kungliga slottet i Stuttgart fullbordades
af L. efter egna ritningar i strängt grekisk
stil. Dessutom visade han sig skicklig i att använda
medeltidens stilarter både vid nybyggnad, såsom i
Johanniskirche i Stuttgart, och vid restaurering af
medeltidskyrkor.
(G–g N.)
Leinster [le’nstə], en af de fyra provinserna
(fordom konungarikena) på Irland, omfattar landets
sydöstra del och består af de 12 grefskapen
Louth, Meath, Dublin, Wicklow, Wexford, Carlow,
Kilkenny, Kildare, Queen’s county, King’s county,
Westmeath och Longford. Areal 19,751 kvkm. 1841
hade L. 1,973,731 inv., 1911 endast 1,160,328.
(J. F. N.)
Leinster [le’nstə], hertig af, engelsk adelstitel
inom släkterna Schomberg och Fitzgerald (se d. o.).
Leipipir, kronopark i Gällivare socken, Gällivare
och Ängeså revir, Norrbottens län. Af den jämlikt k. br.
30 okt. 1874 inom socknen bildade kronoparken benämnes
viss del kronoparken Leipipir enl. Domänstyrelsens
beslut 23 juli 1907. De skogsindelade områdena af
kronoparken innehålla 9,761 har.
M–g.
Leipnik (tjech. Lipník), stad i Mähren,
vid Beczwa och järnvägen Wien–Krakau. 5,881 inv. (1900).
Sockerfabrik, spannmåls-, frukt- och boskapshandel.
J. F. N.
Leipothymia, grek., med., svimning.
Leipt (isl. Leiptr, blixt), nord. myt., en af
de underjordiska floder, som upprinna ur brunnen Hvergelmer (se d. o.).
B–e.
Leipzig [la’jptsich]. 1. Regeringsområde
("kreishauptmannschaft") i nordvästra delen
af konungariket Sachsen. 3,567 kvkm. 1,232,458
inv. (1910). 345 inv. pr kvkm. – 2. Stad i nämnda
reg.-omr., den största i Sachsen och den fjärde i
Tyska riket, belägen på 118 m. höjd ö. h. på en
bördig och tätt befolkad slätt vid Pleisses och
Parthes förening med Elster (se kartan). 587,635
inv. (1910). I topografiskt hänseende skiljer man
mellan stadens egentliga kärna, Altstadt, och de
senare tillkomna Grimmaische, Peters-, Ranstädter
och Hallesche vorstadt, benämnda efter kvarteren
i den inre staden, men numera vanligen kallade
resp. östra, södra, västra och norra förstäderna
Kring dessa inre förstäder ligger en rad yttre
sådana, såsom Marien-, West- och Johannisvorstadt,
och slutligen ett tjugutal orter, som 1889–92 och
1910 införlifvades med staden. Altstadt, som i de
forna vallarnas ställe omges af en 3,5 km. lång
esplanad ("ring"), har karaktären af en city med
jämförelsevis gles befolkning samt tätt hopade magasin
och affärslokaler. Dess många med gaflar och utsprång
smyckade privatbyggnader utgöra vackra minnesmärken af
tysk renässans- och rokokostil. Vid det stora torget,
Marktplatz, i stadens midt, resa sig bl. a. det af
H. Lotter på en äldre byggnads grund 1556 uppförda,
rikt gafvelprydda gamla rådhuset, efter 1905 ombyggdt
till lokal för stadsarkivet och stadens historiska
museum samt de samlingar, som hopbragts af föreningen
för L:s historia. Med baksidan är det vändt åt det
lilla Naschmarkt, vid hvilket ligger gamla börsen,
nu innehållande stadsfullmäktiges sessionsrum. Vid
Marktplatz ligger ock "Königshaus", som fordom var
ett tillfälligt residens för de sachsiske hertigarna
och där bl. a. Karl XII och Napoleon bott. I närheten
ligger det bl. a. genom Faustsagan och Goethes dikt
bekanta "Auerbachs hof", nu en rymlig affärsplats,
hufvudsakligen afsedd för mässorna. Den vidlyftiga
byggnaden (uppförd 1530–38) omfattar 100 hvalf och
en mängd öppna butiker. På Marktplatz’ norra del står
ett 1888 uppfördt "Segermonument" (af R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
