Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Legoaftal ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bibehåller landbokontraktet i en viss inskränkt
användning, men också i sitt kap. 2 för första
gången rättsligen ordnar arrendeförhållandet. Till
ej ringa del sammanfalla bestämmelserna med dem,
som nyssnämnda lag ger beträffande hyra af hus
eller någon dess del. Bl. a. har åsyftats att bereda
arrendatorn på samma sätt som hyresgästen en tryggad
sidoordnad ställning i förhållande till jordegaren
och för ändamålet vissa stadganden gjorts absoluta,
så att de icke aftalsvis kunna sättas ur kraft. Men
väsentliga skiljaktigheter finnas emellertid äfven
mellan aftalens rättsgrundsatser. Sålunda antages
för alla arrendeaftals del, att kontrahenterna
velat upprätta dem skriftligen, och uppsägelse
skall ske skriftligen eller med vittnen i brist
på skriftligt erkännande. Aftalet kan upprättas på
arrendatorns lifstid samt, med iakttagande af stadgade
maximitider för nyttjanderättsaftals bestånd, på
viss längre eller kortare tid och undantagsvis äfven
på upplåtarens lifstid, men gäller i öfriga fall för
fem år. Sitter vid arrende på viss tid arrendatorn
med upplåtarens goda minne kvar två månader öfver
tiden, förlänges aftalet också på fem år, där ej
annan tid öfverenskommits. Arrende på obestämd tid
förekommer icke. Det är också allmänt förmenadt
upplåtare att utöfver de i lagen särskildt medgifna
fallen göra förbehåll om en sin rätt att ensidigt
häfva aftalet. Har den därför stadgade maximitiden
öfverskridits och vill part vid dess utgång frånträda
aftalet, har han att uppsäga. Med afseende på
arrende i pengar eller naturalster ha meddelats
dispositiva stadganden rörande tiden för erläggandet
(sist tre månader före hvarje arrendeårs utgång)
och, hvad angår naturalster, jämväl rörande orten
därför (på af jordegaren anvisad plats inom arrende-
eller hufvudgårdens område). Betingade dagsverken
skola åter ovillkorligen vara noga fastställda i
aftalet och utgöras på sätt och i ordning, som
lagen närmare bestämmer. Principiellt behöfver
arrendatorn upplåtarens särskilda medgifvande
för att helt eller delvis låta annan utöfva sin
rätt (sublocatio). Däremot kan arrenderätten
substitutionsvis öfverflyttas i två fall, dock att
upplåtaren eger att afvärja det genom rättens
inlösande. Det nyss sagda gäller vid arrendators död
och därförutan, så snart arrendeaftalet slutits på
längre tid än tjugu år. Där ej annat aftalats, eger
arrendatorn rätt till jakt och fiske å jorden men
ej till skogs- eller torftäkt, må icke svedja eller
verkställa bränning af jord och ej heller annat än
för egendomens behof taga grus, lera, sand, sten eller
annat, som ej faller under begreppet årlig afkastning,
får än vidare alldeles icke bortföra naturlig gödsel
och stråfoder allenast vid arrendets slut och efter
obeaktadt hembud till jordegaren att få köpa det för
hälften af ortens gångbara pris samt har att bära all
skatt och tunga å jorden, eganderättsbevillningen
undantagen, och att lämna jordegaren tillfälle att
å fastigheten anställa besiktning. Arrendatorn
åligger ock underhållsskyldighet, så att han
har att återställa jorden med byggnader och
andra tillhörigheter i lika godt skick, som han
mottog dem. Genom till- och afträdessyn fastställes
egendomens skick vid mottagandet och återställelsen;
och arrendatorn har att gälda brister, som visats
ha uppstått under hans innehaf, och att njuta till
godo ersättning för de brister, som, förefintliga vid
tillträdet, blifvit af honom afhulpna. Ifrågavarande
syn, hvarom lämnats utförliga
bestämmelser, är det enda laga bevismedlet i dylika
ersättningsfrågor. För öfrigt har upplåtaren
endast att tillhandahålla egendomen i befintligt
skick. Förpliktelse härutöfver åligger honom
allenast enligt särskildt åtagande, hvaremot,
om i följd af inträffande olyckshändelse byggnad
tarfvas ersatt med annan, jordegaren är skyldig
att gå i författning därom. Arrendatorn – äfven
han fri från förbättringsskyldighet – har med
ett par smärre undantag ej heller rätt att få
sina verkställda förbättringar ersatta af
jordegaren. Vill ej denne, såsom han kan, lösa, har
arrendatorn allenast en bortföringsrätt, allt under
villkor att han återställer egendomen i mottaget
skick och ersätter, hvad till anläggning hämtats från
fastigheten. Upplåtaren står i ansvar för de i aftalet
lämnade uppgifterna om egovidd och annat, som berör
arrendatorns rätt, så ock för hvad den senare går
miste om i anledning af tredje mans bättre rätt, en
egendomen öfvergående olycka, skiftesförrättning eller
dom i egotvist. Efter omständigheterna eger i nämnda
fall arrendatorn att få arrendet nedsatt, uppsäga
aftalet och bekomma skadestånd. Tvärtom må jordegaren
frånträda aftalet, om egorna på hans bekostnad
förbättrats i följd af skifte eller vattenafledning
och arrendatorn ej vill ingå på en däremot svarande
förhöjning i arrendet. Under samma villkor, som
gälla för en hyresgäst, beröres en arrendator icke
af fastighetens öfverlåtelse å ny egare. Ändring af
eller tillägg till skriftligt arrendeaftal binda dock,
vid bristande anteckning på jordegarens exemplar,
icke ny egare i god tro, dock att han inom viss
tid skall delgifva arrendatorn sin vilja därutinnan
och den senare för sådant fall har viss tid på sig
att uppsäga. Arrendatorn har än vidare underkastats
särskilda inskränkningar i rätten att bemöta den nye
egarens kraf på de efter öfverlåtelsen förfallande
arrendebeloppen med invändningar om kvittning mot och
om uppgörelse med den gamle egaren. Å andra sidan
har arrendatorn viss tid på sig att förbehålla
sig talerätt mot den gamle egaren, om den nye
skulle brista i fullgörandet af hans förbindelser
enligt arrendeaftalet. Fastighetens utmätning,
förordnande om dess exekutiva försäljning därförutan
på inteckningshafvares begäran samt jordegarens
konkurs medföra, då de inträffat före tillträdesdagen,
för arrendatorn samt dennes konkurs åter för såväl
hans konkursbo som jordegaren uppsägelserätt, allt
under särskilda stadgade villkor. För konkursboet
är uppsägelserätten ett medel att befria sig från
ansvar för aftalets fullgörande. Försämras säkerhet,
som ställts för sådant fullgörande, har arrendatorn
att på anfordran anskaffa tillfredsställande sådan,
vid äfventyr att blifva uppsagd och att få gälda
skadestånd. Ej blott i dessa frågor om fastighetens
öfverlåtelse och utmätning samt om konkurs och
säkerhets försämring utan äfven beträffande
nyttjanderätts förverkande, talerätts preskriberande
och nyttjanderättshafvares vräkning gå, med de af
kontraktens olika ändamål betingade lämpelserna,
arrendeaftalets rättsregler igen vid hyra af hus
eller någon dess del, hvarför ock det med afseende
på de tre senare ämnena kan hänvisas till artikeln
om hyresaftal. Anmärkas må för öfrigt, att 1907 års
lags bestämmelser om vräkning före lagakraftvunnen
dom och hvad utsökningslagens §§ 42 och 158 innehålla
om dylikt besluts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
