Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leeuwenhoek ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(1883), Zaïre (1887) och Djelma (1893), en symfoni,
”lyriska scener”, kammarmusikverk m. m.
E. F–t.
Lefebvre [ləfävr], Hippolyte, fransk skulptör,
f. 1863 i Lille, erhöll Rompriset 1892. Bland
hans arbeten märkas Niobe (1898), De unga blinda
(marmorgrupp, 1902, erhöll hedersmedaljen vid
salongen s. å., Luxembourgmuscet), Eva (1905),
Vinter (en gammal kvinna i päls och muff, 1906),
Sången (en frackklädd herre, 1907).
G–g N.
Le Fèvre [ləfävr], Claude. Se Lefebvre, C.
Lefèvre [ləfävr], Anne. Se Dacier, A.
Lefèvre [ləfävr], Louise Rosalie. Se Dugazon.
Lefèvre [ləfävr], Robert, fransk målare, f.
1756, d. 1831, är mest känd genom sina porträtt
af Napoleon I – bland dessa ett stort paradporträtt
af kejsaren i full skrud på sin tron (Versailles) –
af kejsarinnorna Joséphine och Marie-Louise, af
Ludvig XVIII och Karl X, Pius VII m. fl. L.
målade äfven mytologiska ämnen.
G–g N.
Lefèvre [ləfävr], André, fransk skriftställare,
f. 1834, debuterade 1857 med en finanshistorisk
skrift och anställdes vid Nationalarkivet. Han skref
delar af ”L’histoire de France par les monuments”,
var länge kritiker i ”Illustration”, blef 1871 ledare
af den litterära afdelningen i ”République
française” och deltog i stiftandet af tidskrifterna ”La
libre pensée” och ”La pensée nouvelle”. L:s
diktsamlingar La flûte de Pan (1861; 2:a uppl. 1862)
och La lyre intime (1864) röja djup naturkänsla.
Vidare märkas L’épopée terrestre (1868), Religions
et mythologies comparées (s. å.), La philosophie
(1878) och L’homme à travers les áges (1880).
L. har öfversatt Vergilius’ ”Bucolica”, Kalidasas
”Meghadūta” (1866) och Lucretius (1876),
hvarjämte han utgifvit arbeten af Montesquieu, Voltaire
och Diderot.
Le Fèvre d’Étaples [lə fävr deta′pl], Jacques,
fransk teolog. Se Faber, J. S.
Lefèvre-Pontalis [ləfävr-påtalī]. 1. Germain
Antonin L.-P., fransk politiker, skriftställare,
f. 1830, d. 1903, juris doktor 1855, var liberal
led. af lagstiftande kåren 1869–70, där han röstade
mot kriget 1870, samt af nationalförsamlingen
(deputeradekammaren) 1871–76 och 1885–89, där
han tillhörde först vänstra centern, sedermera
konstitutionella högern. L.-P. blef led. af Institutet
1888. Han författade bl. a. det af Franska akad.
prisbelönta arbetet Vingt années de république
parlementaire, Jean de Witt, grand pensionnaire
de Hollande (2 bd, 1884). – 2. Germain L.-P.,
den föregåendes son, historiker, f. 1860, var några
år anställd i franska utrikesministeriets historiska
afdelning, tog 1891 afsked med ambassadsekreterares
titel och har skrifvit flera historiska arbeten,
bl. a. Mission du marquis d’Eguilles auprès de
Charles-Edouard 1745–1746 (1887–88) och (jämte
L. Dorez) La chronique d’Antonio Morosini 1396–1413
(1901). – 3. Eugène L.-P., den
föregåendes broder, arkeolog, f. 1862, har särskildt
egnat sig åt den gotiska konstens historia och är
lärare i arkeologi vid École des chartes. Hans
förnämsta arbete är Architecture religieuse dans
l’ancien diocèse de Soissons aux XI:e et XII:e
siècles (1894–96).
Leffelanden (af ty. löffel, sked), namn på
skedanden (se Andfåglar, sp. 963).
Leffler, svensk släkt, hvars äldste, med full visshet
kände stamfader, Hans L., lefde på 1600-talet.
Hans sonson, Daniel L., f. 1685, d.
1749, kunglig räntmästare 1724–1734, adlades
1719 med namnet Lagersparre, hvilket hans
änka och barn fingo byta ut mot Reuterskiöld,
sedan L. afsatts från sin tjänst för förskingring.
Leffler, svensk borgerlig släkt af tyskt ursprung.
Äldste kände stamfadern, Georgius L., lefde
i början af 1600-talet i Breslau, där en Johannes
Leffler var rådsherre på 1460-talet. Georgius’
son Tobias, f. 1641, d. 1702, inkom ung till
Sverige och gifte sig med en svenska. Tre hans
sonsöner bildade släktgrenar här, af hvilka Gottlands- och
Västmanlands-Dala-grenarna (till den senare
hörde kyrkoherden i Romfartuna Erik Daniel
L., f. 1761, d. 1807, som 1794 fick Svenska akad:s
dubbla stora pris för ett äreminne öfver Jakob De
la Gardie) utslocknat, medan däremot den
göteborgska, delad i sju grenar, talrikt fortlefver. Dess
stamfader, Johan Håkan L. (f. 1745, d. 1813),
var mäklare i Göteborg, och ett stort antal
släktmedlemmar har egnat sig åt köpmansyrket.
1. Sven Peter L., son till ofvannämnde
Johan Håkan L., boktryckare, litteratör, f. 7 juni
1776 i Göteborg, d. 11 okt. 1850 i Uppsala, fick
sin uppfostran i Kristiansfeld samt blef 1789
student i Lund och 1792 i Uppsala, hvarest han 1797 promoverades till med. doktor. Efter läkarstudier i Köpenhamn och någon tids praktik i Göteborg bosatte han sig i början af 1800-talet i Uppsala, från denna tid upptagen af uteslutande litterära värf. Han öfvertog 1833 det af J. G. Oudar och E. Bruzelius 1811 anlagda tryckeriet samt 1836
(jämte sin måg F. V. Sebell) akademitryckeriet.
Dessa båda affärer innehade L. till sin död.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
