Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lavoisier, Antoine Laurent - La Voisin, eg. Monvoisin, Cathérine - Lavoix, Henri Marie François - Lavra, kloster. Se Laura
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1435
La Voisin-Lavra
1436
försattes samtliga generalförpaktare i
anklagelsetillstånd, främst bland dem Paulze och
L. Snart erhöll den senare underrättelsen, att
arresteringsorder utfärdats. Mot aftonen samma dag
gömde en vaktmästare vid vet. akad. L. i en aflägsen
vrå af Louvre, där akademien den tiden höll sina
sammanträden och där stannade han två dagar. Men
sedan han erfarit, att hans ämbetsbröder, bland
dem hans svärfader, blifvit häktade, inställde
han sig själf trots sina vänners föreställningar
vid domstolen och skötte allas försvar, men alla
förklarades skyldiga. Då utsikterna till räddning
försvunnit, inlämnade L. till domstolen en anhållan
om uppskof "för af slutandet af undersökningar,
som voro nyttiga för mänskligheten", men domstolens
president, Dumas, gaf till svar: "Republiken behöfver
inga kemister". L. afrättades 8 mars 1794 på samma
gång som de öfrige generalförpaktarna.
L:s betydelse för kemien är omätlig. På hans tid
härskade, sedan nära ett århundrade, den i grund
oriktiga flogistiska teorien. L. störtade denna teori
och förde kemien in på dess nya riktning. Det var
genom kvantitativa undersökningar öfver förbränningens
fenomen, som han visade, att förbränningen icke
består, såsom man då trodde, däri, att eldämne
(flogiston) bortgår från den brinnande kroppen, utan
tvärtom i de brinnande ämnenas förening med en af
luftens beståndsdelar, syret. I nov. 1772 öfverlämnade
han till vet. akad. ett försegladt meddelande, som
offentliggjordes 1774. Detta meddelande innehåller
den första uppränningen till alla hans efterföljande
arbeten. Det lyder sålunda: "För åtta dagar sedan
upptäckte jag, att svafvel och fosfor, då de brinna
i luften, bilda syror och att de därunder tilltaga
i vikt. Denna viktstillökning beror på föreningen
af luft med dessa kroppar. När metaller förkalkas,
tilltaga de i vikt, hvilket likaledes beror på
deras förening med luft, och jag kan säkert bevisa,
att så förhåller sig. Om man upphettar en metallkalk
med kol, ser man, i det ögonblick den öfvergår till
metall (blyglete t. ex. till bly), att den luft
bortgår, som under förkalkningen förenat sig med
metallen. Emedan denna upptäckt tyckes mig vara en af
de intressantaste, som man gjort sedan Stahls tid,
har jag trott mig böra deponera den i akademien,
till dess jag kan offentliggöra mina försök". -
L. är icke den förste, som iakttagit, att metallers
vikt ökas vid förkalkningen. Redan 1630 hade Jean
Rey, en läkare i Périgord, upptäckt detta faktum,
som var bekant äfven för Rob. Boyle. Men dessa gamla
iakttagelser voro af ingen vikt för vetenskapen;
de voro blott isolerade fakta, som man tolkade på
olika sätt. L. utdrog däremot med logisk skärpa alla
de viktiga följderna af dessa fakta och skapade däraf
en ny vetenskap. 1774 fick han genom Priestley, som
då uppehöll sig i Paris, göra bekantskap med den
nyss upptäckta syrgasen, hvilken upptäckt blef af
omätlig vikt för L:s forskningar. Huru mycket L. stod
framom sin tid, visar sig bäst däraf, att syrets båda
upptäckare, såväl Priestley som Scheele, voro ifriga
anhängare af den flogistiska teorien och ej förmådde
fatta den ofantliga betydelsen af den upptäckt de
gjort. L. visade nu, att förbränningen består i
en förening af något ämne med luftens syrgas, att
metalloxiderna äro föreningar af metaller med syre,
att kolsyra är en förening af kol med syre. Sedan
följde under-
sökningar öfver salternas rätta natur och
sammansättning. Enligt L. bildas en oxid genom
föreningen af en metall med syre, och en syra
uppkommer genom föreningen af en i regel icke
metallisk kropp med syre. Genom föreningen af en
syra med en oxid uppstår ett salt. L:s teori är
således till sina grunddrag dualistisk. I sammanhang
med forskningarna öfver förbränningen visade
L., huru de organiska ämnena äro sammansatta,
och grundlade, åtminstone till principen, den
organiska elementar-analysen. Han visade äfven,
att respirationen är en verklig förbränning af
kroppens organiska substans och en orsak till det
animala värmet. - Sekelgamla föreställningar utrotas
ej lätt, äfven om de äro oriktiga, och L:s riktiga
åsikter rönte naturligtvis hård-nackadt motstånd
af samtidens yppersta kemister. Men L. hade dock
glädjen att se sina åsikter segra; och den dag, då
giljotinen satte en gräns för hans forskningar,
var hans system antaget af samtidens flesta
kemister, om ock en eller annan ännu sökte stödja
den ramlande flogistiska lärobyggnaden. L:s arbeten
finnas hufvudsakligen i Parisakademiens handlingar
och uppgå till öfver sextio (mellan åren 1768-87);
dessutom finnas flera i "Annales de chimie". L. själf
sökte samla sina arbeten och var därmed sysselsatt
kort före sin död. Oeuvres de L. utgåfvos i 6 bd
1864-68 och 1892-93. Större fristående arbeten af
L. äro Opuscules physiques et chymiques (1774) och
Tratte élémentaire de chymie (1789). Se arbeten öfver
L. af E. Grimaux (1886) och Berthelot (1890). 1900
restes en staty öfver L. i Paris vid Madeleinekyrkan.
P. T. O.*
La Voisin [vwaså7], eg. M o n v o i s i n, Catherine,
giftblanderska, d. 1680, ryktbar genom den sorgliga
affaire des poisons under’ Ludvig XIV:s regering. Hon
var hustru till en bankrutterad juvelerare och
slog sig på hemliga medicinska kurer-tillredande af
kärleksdrycker, gifter o. d. Hon fick stor praktik
bland Paris’ högadliga damer och blef mycket rik,
ehuru hon hade stor konkurrens, då giftblanderiet
på den tiden var ett formligt yrke. Bland hennes
klienter voro Olympe Maiicini, gref-vinna af Soissons,
som utan framgång sökte förgifta La Valliére, Marie
Anne Mancini, hertiginna af Bouillon, som ville bli
af med sin man för att få gifta sig med hertigen af
Vendöme, M:me de Mon-tespan m. fl. Skandalen blef
slutligen så stor, att en domstolskommission måste
tillsättas 1679. Då så högt stående personer voro
inblandade, att man ej vågade inskrida mot dem,
skyndade man sig att redan vid processens början
afrätta La Voisin; 35 andra personer fingo dela
hennes öde, och 23 lands-förvisades. Se bl. a. F. de
Ravaisson, "Archives de la Bastille" (bd IV-VII,
1870-74). F. Funck-Brentano, "Le drame des poisons"
(1899), och V. Sardous dram "Affaire des poisons"
(1907). J-C.
Lavoix f-vwa’], Henri Marie Francois, fransk
musikskriftställare, f. 1846 i Paris, d. där 1897 som
bibliotekarie vid Sainte-Geneviévebiblio-teket, skref
flera arbeten af värde, bl. a. La mu-sique dans la
natur e (1873), Hisloire de V instrumentation (1878;
prisbelönt af Institutet), Le cJiant, ses principes et
son histoire (med Th. Lemaire, 1881), L’histoire de la
mnsiqne (1883, flera uppl.) och La musique francaise
(1890), samt var mycket verksam som musikkritiker.
E. F-t.
Lavra, kloster. Se Laura.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
