Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 1315-1316 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Latini, Brunetto - Latinisera - Latinism - Latinist - Latinitas culinaria - Latinlinje - Latinläroverk - Latinsegel - Latinsk - Latinska antologien - Latinska folk. 1. Detsamma som latiner - Latinska folk. 2. Latinska rasen - Latinska kejsardömet - Latinska korset - Latinska kyrkan - Latinska litteraturen. I. Romerska litteraturens historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

83), en encyklopedisk sammanfattning af 1200-talets
vetande. L:s Tesoretto innehåller moraliska
betraktelser, hans Pataffio (1288) florentinska
ordspråk och ordlekar. Sodan guelferna åter kommit
till makten, vardt L. 1270 kansler i Florens och var
1287 medlem af priorskollegiet. Se arbeten om L. af
Ortolan (1873), Sundby (på da. 1869, på it. 1884)
och Marchesini (1887 och 1890).

Latinisera. Se Latinism.

Latinism, latinsk språkegenhet eller ordvändning,
nyttjad i annat språk än latinet. - Latinisera, göra
till latinsk, bilda (en ordform) på latinskt sätt. -
Latinist, latinkännare. - Latinitet,
latinska språket och litteraturen; det latinska
språkstudiet; en latinsk författares språkform.

Latinist, Latinitet. Se Latinism.

Latinitas culinaria. Se Kökslatin.

Latinlinje. Se Latingymnasium.

Latinläroverk. Se Skolväsen.

Latinsegel (sp. vela latina), långt, spetsigt,
trekantigt båtsegel. Se Galärsegel. - "Latinseglare"
(se fig.) ha l-3 master, hvardera med ett
latinsegel. Denna rigg, som förr användes äfven
på en del fartyg i svenska skärgårdsflottan,
t. ex. kanonslupar, förekommer allmänt å
båtar och smärre fartyg i Medelhafstrakterna
(jfr Loggert). Jfr äfven Bermudabåt.
C. K. S.



Latinsk, eg. hvad som har afseende på Latium och
dess folk (latinerna); romersk, emedan Rom var
den förnämsta latinska staden; romersk-katolsk,
västerländsk, i motsats till grekisk-katolsk,
österländsk (grekisk, bysantinsk), emedan latin var
kyrkospråk; detsamma som romansk.

Latinska antologien. Se Antologi.

Latinska folk. 1. Detsamma som latiner (se d. o.).
- 2 (Latinska rasen) Folk, som tala romanska språk
(se d. o.).

Latinska kejsardömet, det på Östromerska (Grekiska)
kejsardömets ruiner af romersk-katolska (latinska)
korsfarare skapade välde, som, med Konstantinopel
till hufvudstad, egde bestånd 1204-61. Se vidare
Konstantinopel, sp. 844, Korståg, sp. 1103, och
Östromerska riket.

Latinska korset. Se Kors, sp. 1077, 1078, och
Korstecken, sp. 1098.

Latinska kyrkan, romersk-katolska kyrkan, i motsats
till grekisk-katolska, österländska kyrkan.

Latinska litteraturen i vidsträcktaste mening omfattar
allt, som författats på latinska språket, sålunda
närmast romerska folkets litteratur under forntiden,
men äfven den latinska medeltidslitteraturen samt
slutligen den s. k. nylatinska litteraturen efter
renässansen.

I. Romerska litteraturens historia. Latinska
litteraturen under forntiden benämnes vanligen
den romerska, emedan den uppstått eller utvecklat
sig hufvudsakligen i Rom. Innan en litteratur
i egentlig mening uppstod (från midten af 3:e
årh. f. Kr.), förekommo vissa ansatser därtill
under de århundraden, som man skulle kunna kalla
den förlitterära perioden; därpå följer från
240 f. Kr. till omkr. 568 e. Kr. den romerska
litteraturen, i hvars historia liksom på andra
områden statsskickets omgestaltning i och med
kejsardömets införande var af genomgripande
betydelse. Hufvudperioder äro alltså 1. Republikens
tid. 2. Kejsartiden.

Under den förlitterära perioden, från Roms
grundläggning till 240 f. Kr., fanns ej någon
litteratur i egentlig mening. Romarna, ett folk
med praktisk läggning och sinne för det verkliga
lifvets kraf, men utan grekernas lifliga fantasi,
skönhetssinne och vetenskapliga forskningsintresse,
hade under århundradena närmast efter Roms
grundläggning eröfrat först Latium, sedermera
Italien samt grundlagt och befäst sitt statsskick och
sina samhällsinstitutioner. Någon litteratur kunde
under sådana förhållanden ej uppblomstra. Det ännu
outvecklade språket (se Latinska språket) utbildades
hufvudsakligen under förhandlingar inför domstolen,
i senaten och folkförsamlingen; dess användning
i skrift inskränkte sig egentligen till lagar och
urkunder. Främst står de tolf taflornas lag, leges
XII (duodecim) tabularum (450 f. Kr.), inristad på
tolf vid Forum offentligen utställda bronstaflor,
som enhvar kunde för eget behof afskrifva; denna
första romerska ’bok’, viktig i litteraturens
historia som det tidigaste försöket att lämpa
latinska språket för skriftlig prosaframställning,
blef ock läsebok vid ungdomens undervisning och
utöfvade därigenom inflytande äfven på följande
århundradens framställningssätt. Ur förteckningen på
de dagar, då rättegång kunde ega rum, de s. k. dies
fasti, utvecklade sig kalendern, fasti; den utgafs
(omkr. 304) af Cn. Flavius, som äfven offentliggjorde
de rättegångsformler, legis actiones, som användes
vid den romerska civilprocessen, sammanställda
till den s. k. ius Flarianum. Vidare förekommo
officiella anteckningar af öfversteprästen om det
löpande årets märkligare tilldragelser (annales),
förteckningar på ämbetsmän, ritualföreskrifter
o. d. Af mera privat natur voro inskrifterna (lituli)
under de vaxbilder af berömda förfäder, som plägade
uppställas i ämbetsmannafamiljernas hem; stundom
upptecknades ock till förvaring i familjearkivet de
liktal (laudationes funebres), som merendels höllos
vid framstående personers begrafning. - På rytmisk
prosa voro ålderdomliga formler, carmina, affattade,
vanligen af religiös art, böner, besvärjelser,
edsformulär o. d.

Liksom hos de flesta folk förekom tidigt hos
romarna en jämförelsevis konstlös poesi, som i
många fall kunde fortlefva äfven utan skriftlig
uppteckning. Ansatser till lyrisk poesi finna vi i
carmen saliare,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>