Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larsson, Karl Olof - Larsson, Hans Emil - Larsson, Hans - Larsson, Albert Lorens - Larsson, Leon - Larsson i By, Karl Filip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utfört litografier i färg: Sankt Göran och prinsessan
(1896, i Föreningens för grafisk konst album, som
äfven publicerat några hans etsningar). Han är godt
representerad äfven som etsare i Nationalmuseum
och i Göteborgs museum, som tecknare utmärkt på
Nationalmuseum, som eger 215 studieblad, mestadels
förarbeten till hans monumentala målningar.
L:s konst visar en egenartad sammansmältning af
realism och fantasi, ofta med dragning till det
bisarra. Han har alltid varit improvisatör och
experimentlysten. Från de täcka och med behagfull
elegans utförda akvareller, som på 1880-talet befäste
hans rykte som målare, utvecklar han sig steg för
steg till linjekonstnär, stilkonstnär. Såväl i
hans teckningar med pålagd färg som i hans stora
dekorativa målningar är hufvudsaken linjernas stora,
flytande, ibland nästan ornamentala och arabeskartade
schvung. Den koloristiska hållningen sträfvar efter
att ge verklighetsillusion minder än dekorativ harmoni
– här spåras afgjorda intryck af gamla dalmålningars,
bonaders och dräkters kolorit af brokiga, starka, höga
färger, dristigt sammanställda. Uppgiften är alltid
löst med personlig fantasi och med ett i hvarje drag
personligt framställningssätt. Förstudierna visa,
med hvilket intensivt allvar och med hvilket stort
mått af ihärdigt tillkämpad kunskap konstnären gått
till sina uppgifter, äfven där dessa i sin flykt och
glädtighet göra intryck af lätta improvisationer. Mest
omedelbar och öppenhjärtig är L. i sina skildringar
af hemlifvet. Outtröttlig, kärnsund och hjärtevarm,
är han typen för det utåtvända och lefnadskäcka,
som anses karakterisera stockholmaren, och han
saknar långt ifrån den böjelse för det effektfulla
och pompösa, som äfven den ligger i det svenska
lynnet. Den "djupa, allvarliga känsla vid sidan af
drastisk, men sund humor", som han konstaterat hos de
gamle dalske bondmålarna, eger han själf i hög grad.
L. har vunnit flera utmärkelser i utlandet,
medaljer i Paris och i Tyskland m. m. Han
deltog i oppositionen mot akademien 1885 och var
medlem af Konstnärsförbundet till 1892, men har
äfven därefter deltagit i flera af förbundets
utställningar. Konstakademien tillerkände
honom Egron Lundgrensmedaljen 1903. – Jfr
kortfattade monografier af G. Nordensvan (1901,
3:e uppl. 1908, på tyska i "Kunst und künstler",
1910), J. Kruse (i "Die graphischen künste",
1905, svensk uppl. 1906 med förteckning öfver L:s
grafiska verk) och K. G. Laurin i "Ord och bild",
1903. Många själfbiografiska uppgifter finnas
i texten till L:s ofvan nämnda bilderböcker.
G-g N.
Larsson, Hans Emil, skriftställare, museiman,
f. 24 nov. 1855 i Hemmesdynge, Malmöhus län,
student i Lund 1874 och filos, kandidat där 1881,
var 1877-84 lärare vid folkhögskolan Hvilan,
har sedan 1884 varit föreståndare för Malmö
föreläsningsförening och för Malmö biblioteks-
och föreläsningsförening med Malmö stadsbibliotek
från 1904 samt sedan 1895 varit intendent vid Malmö
museum. 1906 vardt L. korresp. led. af Vitt. hist. och
ant. akad. L. har nedlagt mycket framgångsrikt arbete
inom folkbildningsrörelsen och som museiman samt
har gjort sig känd som en insiktsfull kritiker
och essayist (särskildt uppsatser i "Nordisk
tidskrift"). 1894 utkom en samling "Kinesiska dikter
på svensk
vars. Med en inledning om kinesisk kultur och poesi".
Larsson, Hans, filosof, f. 18 febr. 1862 i östra
Klagstorp, Malmöhus län, blef student i Lund
1881, filos, doktor där 1893 på afhandl. Kants
ttansscendentala deduktion af kategorierna,
I, och blef s. å. docent samt 1901 professor i
teoretisk filosofi vid Lunds universitet. L. har
vidare författat de populärt skrifna Intuition
(1892; 3:e uppl. 1910), Gränsen mellai sensation
och emotion (1899; 2:a uppl. 1911), Poesiens logik
(1899; 2:a uppl. 1908), Studier och meditationer
(1899; 3:e uppl. 1908), Viljans frihet (1899; 2:a
uppl. 1910), Idéer och makter (1908; 2:a uppl. 1909),
Om bildning och själfstudier (1908; 3:e uppl. 1910),
Kunskapslivet. Uppfostringspsykologi (1909; 2:a
uppl. 1910), Rousseau och Pcslalozzi (1910) och
Reflexioner för dagen (1911). L. har äfven utgifvit
en Lärobok i psykologi (1896; 3:e uppl. 1910),
läroböcker i svensk historia på det lägre stadiet och
en diktsamling, På vandring (1909). L. är påverkad
af Kant och Fichte, men har icke satt grundtankarna i
sin filosofi i så skarp relief, att en karakteristik
af dem är möjlig. Också rör sig hans filosoferande
mest inom de konkreta lifsfenomenens sfär. Dessa
göras af honom till föremål för både skarpsinniga
och själfulla analyser, inklädda i en konstnärlig,
af många beundrad form, hvilket allt gjort L. till
den - jämte V. Norström - väl mest lästa af Sveriges
nuvarande filosofer.
Larsson, Albert Lorens, målare, f. 4 nov. 1896
i Malmö, har studerat för Kröyer och vid
konstakademien i Köpenhamn 1888-1900 och är
f. n. bosatt i Holmeja, Skåne. Han målar landskap,
oftast med skånska, motiv, med poetisk känsla och
mycken stämning: Afton öfver skogen, Måne öfver
skogssjön, En gård i skymning, Sensommarkväll,
Kastellet samt har äfven utfört litografier.
G-g N.
Larsson, Leon, författare, f. 3 aug. 1883
i Gästrikland, var alltifrån elfvaårsåldern
arbetare, men sökte samtidigt under umbäranden
af flera slag tillfredsställa sin läslust. 1907
debuterade L. med En dåres visor, som följdes af
flera små dikthäften, Hatets sånger (2 uppl. 1908),
Ur djupet (2 uppl. s. å.), 7 ljus och mörker
(s. å.), ungsocialistiska agitationsskrifter,
ofta utmärkta af rytmisk schvung och klingande
retorik. Treaktsskådespelet Revolt (s. å.) är
däremot värdelöst. Efter att en tid ha tillhört
Hinke Bergegrens grupp gjorde L. i prosa-skildringen
Samhällets fiende (3 uppl. 1909) ett våldsamt angrepp
på dessa sina forna partikamrater och meddelade
envist bestridda afslöjanden om deras planer. Adrian
Glaff (s. å.) och En förrädare och några andra
historier (s. å.) skildra likaledes socialistiska
arbetarförhållanden med stark antipati. Litterärt
sedt äro L:s berättelser ytterligt svaga. Efter att
ha simulerat ett attentat mot sig själf af reste
L. 1909 till Amerika, hvarifrån han 1910 återvände
till Sverige och utgifvit en diktsamling Tistlar och
töJnen (1911).
Larsson i By, Karl Filip, författare, f. 25
juli 1877 i Grannasgården, Västanbäck, i By socken
af Kopparbergs län, genomgick 1903–04 Dalarnas
folkhögskola och är bosatt som hemmansegare i sin
födelsesocken. L. har i ett par diktsamlingar, By
och bonde (1907) och Tionde (1909), anslagit friska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
