Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 1253-1254 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lars Pedersson (latiniseradt Laurentius Petri) - Lars Siggesson. Se Sparre, svensk adlig ätt - Lars snickare - Larsson, Anders. Se Anders Larsson - Larsson, Greger. Se Borastus - Larsson, Ernst. Se Creutz, svensk-finsk adlig ätt - Larsson, Karl Anders - Larsson, Simon Markus

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

form, men finnes på danska. Jfr Schück,
"Våra äldsta historiska folkvisor" (i
"Hist. tidskr." 1891).

Lars Siggesson, riksråd. Se Sparre, svensk adlig ätt.

Lars snickare utförde, enligt inskrift, 1514
ett helgonskåp i Värmdö kyrka. Det är trehörnigt,
innehåller en skuren och målad bild af S. Olof och har
målningar å dörrarnas båda sidor.

^–rn.*

Larsson, Anders, målare. Se Anders Larsson.

Larsson, Greger. Se Borastus.

Larsson, Ernst. Se Creutz, svensk-finsk adlig ätt.


Larsson, Karl Anders, riksdagsman, f. 7 april 1819
i Mjölby socken, i Östergötland, d. 2 okt. 1884
på Hornstäfve i samma provins, måste som son
af ett fattigt arrendatorsfolk efter en knapp
skolgång afbryta sina studier och inskrefs 1838 som
renskrifvare vid Linköpings landskansli. Till 1842
tjänstgjorde han som uppbördsskrifvare å skilda
platser inom provinsen, men uppträdde därefter som
sakförare, auktionsförrättare och utredningsman
vid arfskiften och konkurser, förtjänade penningar
och inköpte på 1840-talet egendomarna Maspelösa och
Hornstäfve. Vid 1859–60, 1862–63 cch 1865–66 års
riksdagar var L. led. af bondeståndet. Hans goda
hufvud, säkra minne cch förmåga att snabbt fatta
hvarje frågas innebörd i förening med en naturligt
god talgåfva förde honom genast i första ledet
bland ståndets utprägladt liberala fraktion. Om hans
obenägenhet att skräda orden och tvärsäkra uppträdande
stötte en och annan för hufvudet, mildrades intrycket
genom hans personliga älskvärdhet, som bl. a. tog
sig uttryck i muntra tillfällighetsvers. 1862–63 och
1865–66 hade han plats i konstitutionsutskottet. Efter
representationsförändringen, bland hvars hängifnaste
anhängare L. räknats, invaldes han 1866 i Andra
kammaren. Hans liberala tendenser föranledde honom
att med misstro betrakta landtmannapartiets bildande
och i stället 1868 deltaga i nyliberala partiets
stiftande. Följden häraf blef, att L., som 1867
haft plats i konstitutionsutskottet och 1868–69 i
statsutskottet, föll igenom efter slutet af första
valperioden, under hvilken han som "Andra kammarens
stormklocka" gjort sig känd för sin nitälskan om
sparsamhet med statens medel och sin motion 1869
om grundskatternas aflösning, hvilken motion han
sedermera efter 15 år kom att återupptaga. 1872–84
var L. åter medlem af Andra kammaren. Han fann sig då
oförhindrad att ansluta sig till landtmannapartiet,
som nog ock under de tre åren avancerat åt vänster,
och talade som en af dess stödjepelare för 1873 års
"kompromiss" (ge d. o.). Han var led. 1873–74 af
lagutskottet, 1875 och 1879–84 af statsutskottet samt
af de 1877 och 1878 tillsatta särskilda utskotten
för landtförsvarets ordnande. Han tillhörde
ock 1880–82 års stora landtförsvarskommitté, och den
ifver, hvarmed han 1883 kämpade för det förslag,
som på grundvalen af dess arbete framlagts af den
Posseska ministären, föranledde hans nederlag vid
1884 års val. Till statsrevisor kallades han 1863,
1873–75 och 1878–80. I hemorten åtnjöt han stort
förtroende och var bl. a. (med undantag af 1880)
från landstingsinstitutionens införande 1863 till
1882 oafbrutet medlem af landstinget samt från 1870
till sin död direktör i länets hypoteksförening.

^{V. M.}


Larsson, Simon Markus, målare, f. 5 jan.
1825 på Örsätter, Östergötland, d. 25 jan. 1864 i
London. Fadern var en ganska välmående bonde
och gårdsegare, och Markus fick gå i katedralskolan
i Linköping 1835–39. Efter faderns död 1841
måste emellertid gården säljas och barnen
söka försörja sig själfva. L. reste till Stockholm,
gaf sig i sadelmakarlära, började äfven teckna i
konstakademiens principskola, blef 1846 elev vid
akademien och öfvergaf vid årets slut sadelmakaryrket,
inom hvilket han samma år fått sitt gesällbref.
Musikaliskt begåfvad, hyste han någon tid tankar att
bli operasångare, men uppgaf sina funderingar åt
det hållet och riktade sitt studium uteslutande på
måleriet. För utkomsten målade han små landskap,
men mest porträtt, i Stockholm och under
sommarvandringar på landsbygden Han var äfven en tid
ritlärare vid en skola i Helsingborg. Under vistelsen
där målade han strandbilder och mariner - flera
med Kronborgs slott i månsken –, och under
ett kort besök i Köpenhamn fick han af W. Melby
någon undervisning i konsten att måla haf.
Återkommen till Stockholm hösten 1849, utvecklade L.
liflig verksamhet. I samarbete med P. V. Cedergren
och med K. Zoll målade han mariner med fartyg
och staffagefigurer – jämte B. Nordenberg
äfven genren Listerbor (1850) – och väckte
uppmärksamhet. Sommaren s. å. vandrade han i Norge,
målade sedan flera taflor med norsk natur – från
denna tid äro ock vackert hållna stockholmsmotiv
från strömmen och mälarstränderna – mottog våren
1851 akademiens kungl. medalj för marin- och
landskapstaflor och fick sedan på sommaren medfölja ett
af flottans fartyg på en färd utåt Nordsjön och till
norska kusten. Bland de taflor, som blefvo resultatet
af denna för L. mycket gifvande studieresa, märkas
Solnedgång på hafvet, Åsknatt och Svenska
krigsskepp vid Dusevik (alla inköpta af konung Oskar I).
1852 på hösten begaf han sig till Düsseldorf. Där
tog han lifligt intryck af A. Achenbach, dennes
för sin tid kraftiga naturstudium måste tilltala L.,
som äfven fann öfverensstämmelse mellan mästarens
vildmarksmotiv med granskog och forsar och sina
egna studier från hemlandets skogstrakter och
bergsbygder. Från Düsseldorfstiden märkas – förutom
flera landskap med månsken eller vattenfall – de
i samarbete med K. Zoll målade taflorna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>