Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Larchevesque, Pierre Hubert - Larchey, Étienne Lorédan - Larcius, Titus - Larcy, Charles Paulin Roger de Saubert de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1231
Larchey -Larcy
1232
rdr 30 sk. och 10 rst. - Gustaf Vasas stod (fig. 2),
beställd 1762 af riddcrskapct och adeln efter gillad
modell, började arbetas 1763, uppsattes å piedestalen
tio år senare och aftäcktes midsommaraftonen 1774. I
dessa sina hufvudarbetcn visar L. ön på-
direktör. Sitt förnämsta anspråk på Sveriges
tacksamhet har han som Sergels lärare. Denne mästare
visade ock sin kärlek och aktning för läraren genom
att lägga sista handen vid och leda fullbordandet af
altartaflan i slottskapellet (se fig. 16 till art.
Fig. 2. Gustaf Vasas bronsstod (af Larchevesque)
framfor Riddarhuset i Stockholm.
fallande tyngd och osäkerhet. Hvad Gustaf Vasa
vidkommer, äro dock dessa egenskaper förenade med en
viss imponerande värdighet och kraft, hvars uttryck
dock förefaller något teatraliskt. Gustaf Adolfs
stod misslyckades, som ofvan sagts, fullkomligt i
gjutningen, och man har således svårt att bedöma i
hvilken mån dess otymplighet, särskildt i hästen,
tillhör den ursprungliga modellen. Säkerligen gjordes
vid ciseleringcn och de partiella omgjutningarna
ganska mycket för att afhjälpa felen; men själfva
helintrycket, oafscdt enskildheterna, blir ändock af
ungefär enahanda art med det man erfar af Gustaf Vasas
stod. - Utom ofvannämnda arbeten utförde L. stöder
m. m. för konung Adolf Fredriks begrafning 1771
(afbildade i Flodings verk öfver denna ceremoni och
Gustaf Illrs kröning), byster i brons af 0. von Dalin
(i Vitt. hist. och ant. akad.) och Jonas Alströmer
(på Stockholms börs), byster af Gustaf I och Gustaf
II Adolf, en liten reproduktion af Gustaf I:s stod,
minnesvården öfver riksrådet grefvc Gabriel von
Seth, uppsatt 1775 i Byarums kyrka, ett par figurer
i Göteborgs domkyrkas altar-dekoration, rester af ett
genom eld förstördt graf-monument samt smärte modeller
för undervisningen m. m. Af dessa verk torde bysten
af Alströmer, med dess kraftiga, nästan realistiska
uppfattning af personen, vara det förnämsta. Som
dekoratör och i ornamentala kompositioner ansågs
L. redan af sin samtid mindre lycklig.
L:s anseende hos samtiden bevisas bl. a. däraf,
att han 1768, vid Målar- och bildhuggarakademiens
återupplifvande genom Adelcrantz, utsågs till dess
Fig. 3. Gustaf II Adolfs ryttarstod af brons i
Stockholm, modellerad af Larchevesque och med
tillsatser af Sergel.
Altare) och af Gustaf II Adolfs stod (fig. 3>,
hvars medaljonger och frontgrupp "Axel Oxenstierna
och Historien" (uppsatt först 1906 på bekostnad af
E. Cederlund) härröra från Sergel. -T.*
Larchey [larjä], Etienne Lorédan, fransk
skriftställare, f. 1831, d. 1902, utgaf en hel del
samlingar och originalarbeten af historiskt och
språk-vetenskapligt innehåll. Bland dessa kunna
nämnas Origines de Vartillerie franpaise (1862),
memoarer från Bonapartes fälttåg, Documents pour
servir d Vhistoire de nos moeurs (9 bd, 1868-74),
Excen-tricités du langage (1860; i senare uppl. kallad
"Dictionnaire d’argot"), ett namnlexikon (1880)
och en ordspråkssamling (1886).
LaYcius, T i t u s, tillhörde en etruskisk, till
Rom inflyttad familj, var konsul 501 f. Kr. och den
förste romare, som blef utnämnd till diktator (se
d. o.) för att taga befälet mot de trettio latinska
städer, som ville återinsätta Tarquinius d. y. i den
romerska konungavärdigheten. Andra förlägga denna
händelse tre år senare, då plebejerna nekade att
gå i fält mot latinerna, förrän man lättat deras
skuldbörda. L. behandlade latinerna med stränghet
och sökte förbättra plebejernås villkor.
Larcy [-si], Charles Paulin Eoger de Saubert de,
baron, fransk politiker, f. 1805, d. 1882, egnade
sig efter julirevolutionen (1830) åt advokatyrket,
var 1839-46 (legitimistisk) deputerad och 1848-51 åter
folkrepresentant, valdes efter kejsardömets fall 1871
till medlem af nationalförsamlingen och blef minister
för allmänna arbeten i Thiersr första kabinett. Då
denne icke ville låna sig M mon-arkistcrnas planer,
utträdde L 30 nov. 1872 ur ministlron. hvarefter
h^n blef president i ön lo^iti-mistisk k’iibb
Nov. 1873-maj 1874 var han åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
