Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lappar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på sina ställen. Om de inre förhållandena i forna
tiders lappbyar (se d. o.) vet man föga. Redan i de
äldsta skattelängderna från midtcn af 1500-talet
finner man i åtminstone hvarje större lappby en
"länsman", men denne torde ha insatts af svenskar och
norrmän efter nordiska förebilder. Något höfdingskap
eller några olika samhällsklasser, annat än skillnaden
mellan fattiga och rika, ha lapparna säkerligen icke
känt, knappast ens något egentligt prästerskap. Redan
i de äldsta tingsprotokollen från Lappmarken (midten
af 1600-talet) finner man lappbyarnas traditionella
område uppdeladt i ett antal "land" med traditionella
gränser, till hvilka land de olika familjerna ha
nyttjanderätt eller, åtminstone hvad fiskevattnen
i vissa trakter beträffar, eganderätt. Hur långt
tillbaka i tiden denna anordning går, är okändt;
förmodligen är den mycket gammal. Familjenamnen kunna
i n. ibland vara ganska gamla, men i s. synas de
mestadels vara rätt unga och snart och lätt ombytta
därigenom, att de olika medlemmarna af familjen af
någon anledning få olika ök- eller binamn, som sedan
öfvergå till deras barn. I de sydligaste trakterna
voro och äro lapska familjenamn sällsynta; numera
ha lapparna här ofta nybildade svenska familjenamn
(Fjällström, Fjällberg, Bensberg o. d.). – Genom
k. bref 8 juli 1695 bestämdes, att skatten (lappräntan
l. lappskatten) af de svenska lappmarkerna, som
förut utgått i pälsverk, torrfisk etc., skulle
utgöras i penningar och utgå till ett visst,
för hvarje lappby i dess helhet bestämdt belopp,
som skulle sammanskjutas af de till byn hörande
lapparna oafsedt förändringen i folkmängd eller
förmögenhet. Enligt samma grunder betalas deras
skatt till kronan ännu i dag; den är högst obetydlig
(utredning om dess afskaffande pågår), under det att
kommunalskatten på sina ställen är ganska betungande
äfven för lapparna, medan de på andra håll blifvit
h. o. h. befriade från dess betalande; dessutom
bidrager staten med betydliga belopp till lapparnas
fattigvård (1911 i Jämtlands län kr. 15,613,
Västerbottens län 12,300 och Norrbottens län
15,000). Lappmarkens alla invånare voro sedan gammalt
befriade från knektskrifning och rotering, och allt
fortfarande äro de nomadiserande lapparna befriade
från all militär tjänstgöring i fredstid. Lapparna
äro sedan gammalt skrifna i vissa församlingar på
samma sätt som den bofasta befolkningen; lapparna
inom Jämtlands län (och Dalarna) äro emellertid,
oberoende af den vanliga indelningen i kommuner,
sammanslagna till fyra särskilda "lappförsamlingar",
Frostvikens, Hotagens, Kalls (eller Undersåkers) och
Hede. – Förhållandet mellan lapparna och den bofasta
befolkningen i vårt land är i allmänhet godt och
motsättningen mellan nationaliteterna icke så stor,
om väl ock den svenska befolkningen alltid anser sig
stå öfver den lapska. Motsättningen mellan norrmän
och lappar är betydligt större, mellan finnar och
lappar åter föga märkbar.
Historia. Om lapparnas äldsta utbredning och
invandring till sina nuv. boplatser har ofvan
talats. I den gamla litteraturen omtalas de – om man
undantager Tacitus, som med fenni förmodligen afser
finnarna och ej lapparna – för första gången af
(Ptolemaios under 2:a årh. e. Kr.?) Prokopios och
Jordanes i senare hälften af 500-talet under namnet
skridfinnar, d. v. s. skidåkarfinnar, en benämning,
som förekommer äfven hos något senare författare,
af hvilka framför andra böra nämnas Adam af Bremen
(1070-talet) och Saxo (slutet af 1100-talet). Långt
före den tid, då lapparna först framträda i den
skrifna historien, hade de kommit i intim beröring med
nordborna och af dem fått en mängd kulturimpulser,
som afspegla sig äfven i lånord (se ofvan). Med
finnarna hade de redan förut sedan urminnes tider
stått i beröring och t. o. m. fått sitt nuv. språk
af dem. Hvilka finska stammar de framför allt lärde
känna, framgår af de många sagorna om karjelah,
"röfvare", "ryssar" (ur fi. Karjala, Karelen) och
tjuteh, "röfvare" (se Tjuder), med hvilka lapparna
kämpat. I samma mån som nordborna utsträckte sitt
välde öfver Skandinaviens nordligaste delar, kommo
också lapparna under deras politiska inflytande, först
som mer eller mindre tillfälliga betalare af "skatt",
sedan som verkliga undersåtar. Från Harald Hårfagers
tid (860–930) var på den norska sidan rätten att taga
upp "finnskatt" och handla med lapparna ett kungligt
prerogativ, som gick i förläning till stormännen i
Haalogaland och skaffade dem stora inkomster; på sina
skattekräfningsresor kommo de tydligen, åtminstone
delvis, äfven in på nuv. svenskt område. På Kölens
östra sida voro birkarlarna (se d. o.) de bestämmande
på bägge sidor om Bottniska vikens innersta del. Då
häfderna börja sysselsätta sig med dessa trakter,
äro birkarlarna skattskyldiga under kronan för den
af dem upptagna lappskatten. När detta förhållande
inträdt, d. v. s. när det svenska väldet definitivt
utsträckts till Norrbotten, är okändt. Okändt är
likaledes, vid hvilken tid kronan börjat insätta
en egen fogde öfver större eller mindre delar af
lapparnas område och när en något så när ordnad,
svensk rättskipning där begynt. För första gången
omnämnes en lappfogde 1424. När under Gustaf Vasas
tid birkarlarnas skatt till kronan börjar höjas
och lappfogdarna få större betydenhet och därför
också räkenskaper m. m. börja kasta mera ljus öfver
lappmarksförhållandena, skipas rätt i lappmarken efter
svensk lag vid de årliga vinterresor, som fogden
samtidigt med birkarlarna gör. Ecdan på 1500-talet
sitta härvid lappar i nämnden jämte birkarlar,
och redan då äro sålunda lapparna fullgoda svenska
medborgare. I andligt afseende stodo de dock ännu
mera fjärran, ehuru de äfven härvidlag mottagit
en mängd impulser från sina grannar. Deras hedniska
religion, sådan den framträder i 1600- och 1700-talens
källor, visar en mängd element, som upptagits från
nordbornas hedniska tro, och det är alltså högeligen
antagligt, att äfven en hop kristna föreställningar
mycket tidigt sipprade öfver till lapparna; i de
sydligare lappmarkerna ha lapparna sålunda redan
vid midten af 1500-talet nästan uteslutande kristna
eller allmänt nordiska förnamn. Huru stor del häri
man kan tillmäta de spridda försöken till kristen
mission under medeltiden, är väl osäkert. Under
biskop Adalberts af Bremen tid (1045–72) predikade
götarnas biskop Adalvard och likaledes en Stenphi
eller Staffan också för skridfinnarna. Ärkebiskop
Hemming Laurentii döpte på 1340-talet en del lappar
i Torneå. En lappkvinna Margareta väckte drottning
Margaretas och flera höga prelaters intresse för
missionen bland lapparna, och drottningen utfärdade
1389 en missionsskrifvelse till dem; ännu i början
af 1400-talet var denna lappkvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
