Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landsorganisationen i Sverige - Landsort - Landsorten - Landsortskorrespondent - Landsoverretter - Landspaniels - Landsretter - Landsryttare - Landsrätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1051
Landsort-Landsrätt
1052
representant för hvarje fackförbund (i de flesta
fall förbundets förtroendeman) utsedd af dess
styrelse. Representantskapet sammanträder ordinarie
en gång årligen (i april) och har äfven till uppgift
att mellan kongresserna kontrollera sekretariatets
arbete. Landssekretariatet har sig anförtrodd
ledningen af Landsorganisationens verksamhet och
utgöres af ordf., kassör och sekreterare, hvilka
äro helt aflönade tjänstemän, samt fyra andra
ledamöter. Landssekretariatets samtliga medlemmar
väljas af kongressen.
Landsorganisationen omfattade l april 1899
omkr. 27,900 medlemmar. Dess utveckling framgår af
nedanstående öfversikt.
Medlemsantalet i de till Landsorganisationen anslutna
organisationerna 31 dec. hvarje år:
1900 ............ 44,145 j 1906 ............
136,413
1901 ............ 40,341 1907 ............
186,026
1902 ............ 40,438 1908 ............
162,391
1903 ............ 47,389 1909 ............
108.079
1904 ............ 81,990 l 1910 ............
85,176
1905 ............ 86,714 j
Landsorganisationen räknar f, n. 28 fackförbund
och l fristående fackförening, samtliga med undantag
endast af Svenska landtarbetarförbundet verksamma inom
industri, handel och samfärdsel. Deras medlemsantal
utgör något mer än en femtedel af hela antalet
arbetare inom nyssnämnda näringsgrenar. Af
de fackliga arbetarorganisationer, som ej
anslutit sig till Landsorganisationen, äro de
viktigaste Svenska järnvägsmannaförbundet, Svenska
typografförbundet och det utanför den mer eller mindre
socialdemokratiskt färgade arbetarrörelsen stående
Svenska arbetarförbundet. Landsorganisationens
tillgångar utgjordes l jan. 1911 af l,304,244,si
kr. innestående å bank, fastigheten Barnhusgatan 16
(tax. till 757,541,26 kr., intecknad för 540,000
kr.) samt fordringar på olika arbetarorganisationer
och Folkets-hus-företag uppgående till 313,154,99 kr.
G- B-c.
Landsort, sydligaste udden af Södertörn på den
långsträckta klippön Öjan eller Landsortslandet af
Torö socken, Sotholms härad. Stockholms län. Fyr-,
lots-, telegraf- och tullstation. Fyren, en af
de äldsta i Sverige (sedan 1669), är flera gånger
förändrad. F. n. (1911) är den försedd med linsapparat
af 2:a ordningen, visande fast hvitt sken med en röd
blänk i minuten. Ljusstyrkan är för det fasta skenet
15,000 hlj, för blänken 9,000. Luxljus. Fyrbyggnaden
är ett 27 m. högt, rundt, hvitt stentorn med röd,
konformig öfverbyggnad af järn. Ljusets höjd öfver
vattenytan är 44,5 m. och lysvidden omkr. 18 min. I
tornets fot (20 m. lägre än det förra) är uppsatt
en direktionsfyr med hvitt, rödt och grönt sken i
olika sektorer. Vid lotsplatsen förrättas 450–500
lotsningar årligen. Omkr. 130 inv. A. G.*
Landsorten kallas i motsats till hufvudstaden hela
det öfriga landet (landsbygd och städer).
Landsortskorrespondent. Se Korrespondent.
Landsoverretter kallas i Danmark domstolarna i
andra instansen. De inrättades 1805 i st. f. de förut
varande landstingen (se d. o. 2). Två sådana domstolar
finnas, en i Köpenhamn, för öarna, förenad med Hof-
og stadsretten, och en i Viborg, för Jylland. Den
förra har 1 justitiarius (ordf.) och 18
assessorer, den senare 1 justitiarius och
8 assessorer. Kriminella mål samt sjö- och
handelstvister i Köpenhamn gå från vederbörande
underdomstol direkt till Höjesteret. Enl. den nya
rättsreformen (1909) skola de två institutioner,
som kallats "landsoveretter", i stället bära
namnet landsretter (se d. o.). Redan 1800 fick
Island en landsoverret (i stället för det gamla
alltinget), med 1 justitiarius och 2 assessorer. På
de dansk-västindiska öarna inrättades 1804 en domstol
med detta namn, men den ersattes 1857 af en enda
öfverdomare och upphörde 1907.
E. Ebg.
Landspaniels [lä’nd spä’njəls], zool. Se Hunden,
sp. 1311.
Landsretter kallas, enligt den 1909 skedda
nya anordningen af rättsväsendet i Danmark,
de två domstolar, som skola träda i stället för
de förutvarande landsoverretter (se
d. o.). Den östre landsretten skall ha
sitt säte i Köpenhamn; den består af en ordf.
(formand) och 17 ledamöter (landsdommere) och omfattar de
tre östiften; den vestre landsretten får sitt säte
i Viborg och består af 1 ordf. och 12 landsdommere;
dess område är Jylland. Landsretternas myndighet
sträcker sig till både civilmål och brottmål, och
de äro dels andra instans i mål, som äro afdömda i
underrätterna, dels första instans i mål af större
betydelse, nämligen när rättstvistens föremål är
vardt minst 300 kr., eller i brottmål, när straffet är
fängelse på vatten och bröd eller straffarbete. Vid
domfällning af gröfre förbrytelser (missgärningsmål)
och politiska lagöfverträdelser medverka jurymän vid
landsretten. Likväl fäller underrätten dom, om båda
de tvistande parterna föredraga att nöja sig med
detta afgörande, och likaledes, när den anklagade
aflagt full och trovärdig bekännelse och icke önskar
målet handlagdt af landsretten. Likaså företaga
underrätterna i stor utsträckning förberedelsen
för domshandlingarna, äfven om domen fälles af
landsretten. När landsretten dömer i andra instans,
är vädjan till Höjesteret utesluten, för så vida icke
justitieministeriet tillåter en sådan för att få ett
principiellt spörsmål afgjordt. I hvarje mål skola
3 domare deltaga i domfällandet. När landsretterna
träda i verksamhet, skall förutvarande Hof- og
stadsret (se d. o.) för Köpenhamn, hvilken nu är
förenad med landsoverretten, återupprättas under
benämningen Köpenhamns byret med 1 ordf. och 20
domare samt i sig upptaga den särskilda Kriminal-
og politiretten. Däremot skall Sö- og handelsretten
fortfarande ega med en ordf. bestånd för att af göra
större mål (i likhet med landsrettens befogenhet)
och en vice ordf. ("næstformand") för behandling af
mindre mål och brottmål (i likhet med underrätterna),
båda likväl under medverkan af sakkunniga lekmän.
E. Ebg.
Landsryttare, kam., var, före det svenska rytteriets
fullständiga indelning, namnet på en krigsduglig
person, hvilken med staten ingått öfverenskommelse
att tjäna som ryttare och själf hålla sig häst emot
10 dal. i årlig indelt lön. Egde han hemman, utgick
lönen i form af afkortning å grundskatten, och om
denna icke uppgick till 10 dal., erhöll han anvisning
på resten uti räntan från något annat skattehemman.
Kbg.
Landsrätt (fsv. lands rætter), jur., betecknade urspr.
landskapets allmänna lag, sedermera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
