Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Landes, departement i Frankrike - Landesdirektor - Landesgerichte - Landeshauptmann - Landeshut - Landeskrone - Landesmann, Heinrich - Landes-rasen - Landesvater - Landfoged - Landfront - Landfäste - Landfästning - Landgericht - Landgille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industrien obetydlig. Korkeken lämnar en ganska rik
afkastning. Kusten har ingen enda duglig hamn. Midtför
Capbreton, där Adour förr hade sitt utlopp,
finnes nära land en djup kanal, som utgör en säker
ankargrund. Det var efter denna fordom viktiga hamn,
som den canadiska ön Cape Breton af franska fiskare
erhöll sitt namn. Dep. är indeladt i 3 arrondissemang:
Mont-de-Marsan, Dax och S:t Sever. Hufvudstad är
Mont-de-Marsan.
(J. F. N.)
La’ndesdirektor, ty., preussisk ämbetsman, som sköter
de löpande görornalen i en kommunal provinsförvaltning
och är ordf. i provinsens ländes-d i r c k t ö r i
u m.
Landesgerichte, ty., de af de olika tyska staterna
tillsatta domstolarna, i motsats mot
reichsgericht, kejserliga riksrätten; i
Österrike domstolar i första instans, motsvarande de
tyska landgerichte (se d. o.). – Om oberstes
landesgericht se Bajern, sp. 692.
La^deshauptmann, ty., ordf. i landtdagcn i de
österrikiska kronländerna.
Landeshut [-hot], kretsstad i preussiska
reg.-omr. Liegnitz, i en vacker dal vid
Bober och foten af Riesengebirge. 13,125
inv. (1905). Realgymnasium och sanatorium, betydlig
hamp- och linneindustri. Staden har varit skådeplats
för flera strider. 23 maj 1745 besegrade en
preussisk truppstyrka under general Winterfeld
vid L. en österrikisk afdelning under general
Nadasdy. 22 dec. 1757 sprängde general Fouqué där en
del af den österrikiska armé, som drog sig tillbaka
efter nederlaget vid Leuthen, och 23 juni 1760 blef
samme Fouqué vid L. slagen af en mycket öfverlägsen
österrikisk truppstyrka under fältmarskalk Laudon.
J. F. N. C. O. N.
La’ndeskrcne [-kråne], basaltklippa. Se G ö r-litz.
La’ndesmann, Heinrich, österrikisk författare, f. 9
aug. 1821 i Mähren, d. 3 dec. 1902 i Brunn, vardt i
sitt 15:e år till följd af en sjukdom half-blind och
fullständigt döf, men förvärfvade sig ändock bildning
samt uppträdde med afgjord framgång som kritiker,
novellist och skald, först i Wien, 1846-48 i Berlin,
därefter åter i Wien och sedan 1873 i Dresden. Senare
vardt L. fullständigt blind och delvis lam; blott
genom ett själfuppfunnet knäck-språk kunde han
mecldela sig med andra. L. antog 1847 den alltsedan
bibehållna pseudonymen H i e r o-nymus Lorm. Bland
hans arbeten kunna nämnas de fint själsskildrande
novellsamlingarna Grä-Jenberger aquarellen (1848),
A m kamin (2 bd, 1856; 2:a uppl. 1878), Novellen
(1864) och Wanderers ruhebank (1880), de föga
betydande romanerna Ein zöfiHng des jahres 1S4S
(3 bd, 1855; 3:e uppl. 1863 med titeln Gabriel
Solmar), Spiite vergeltung (1879), Ausserlialb der
c/eselhcliafl (1880) och Der jahrende geselle (1884),
åtskilliga dramer samt essay- och skissamlingarna
Wiens pocliscne schicing-en und fcdern (1846;
riktad mot mctternichska censuren), Gefliigclte
stunden. Leben, kritik, dichlung (3 bd, 1875-76),
Der naturgenuss, eine pnilosopnie der jalireszeilen
(1876), hans filosofiska hufvud verk, i senare
upplagor deladt i "Der naturgenuss" och "Natur
und geist im verhältniss zu den kultur-epochen",
och Der abend zu hause (1881). I sina originella,
starkt schopenhauerskt färgade Gediclile (1870),
Neue gediclite Q878; samlad uppl. 1886)
och Naclisommer (1897; 3:e uppl. 1901) förhärligar
L. pessimismen.
Ländes-rasen [läd-], fr. race Landaise,
en medelstor, kraftigt byggd nötkreatursras
i franska dep. Ländes. Färgen är gråaktig
eller black med ljusare ringar kring ögonen.
H. F.
Landesvater [-fätcr], ty., "landsfader", en vid
de tyska studcntkommerserna (se Kommers) öf-lig,
under stor högtidlighet afsjungen hyllningssång
till landsfursten.
Landfoged, da., titel för en tjänsteman
på Färöarna (se d. o., sp. 308); för
underdomaren på dansk-västindiska ön S:t Jan;
(till 1903) för en uppbördsman på Island.
E. Ebg.
Landfrrnt, krigsv. Se Fästning, sp. 319.
Landfäste kallas det på stranden af ett vattendrag
anordnade stöd, genom hvilket en brobyggnad ansluter
sig till och fästes vid land. Det utföres vid
permanenta byggnadsarbeten af murverk (sten eller
betong), en timrad träkista, fylld med sten, vid
krigsbryggor stundom helt enkelt af en stock
(bäddbjälke), som lägges på stranden, vinkelrätt
mot brons längdriktning, och där stadigt fastpålas.
(S. L-k.)
Landfästning, krigsv. Se F ä s t n i n g 2, sp. 310.
Landgericht, ty., en dels i första, dels i andra
instans dömande rätt i Tyskland (se vidare Tyskland,
rättsväsen). – Landgerichtsdirektor, högre led. af en
landgericht. – Landgerichtspräsident, ordf. i
en landgericht. – Landgerichtsrat l. landrichter,
lägre led. af en landgericht.
Landgiile (da. landgilcTe 1. land g j eld),
kam., i Danmark, Skåne, Halland och Blekinge
förekommande afgift, i egentlig mening den ärliga
afgäld (motsvarande närmast det svenska af rad),
som brukare af annans jord hade att, jämte det
s. k. stads-målet (se d. o.) och andra prestationer,
erlägga till jordens egare. Detta landgille förutsatte
alltså land-boförhällande. Men det finnes äfven
lai dgillen, som uppkommit utan sådant förhållande
och utan att eganderättcn till jorden legat hos
landgilletagaren. Landgillet var bestämdt i penningar
eller persedlar, vanligen smör (landgillcsmör,
smörränta), som fått lusas efter olika grunder. Hvad
Skåne, Halland och Blekinge angår började landgillet
snart betraktas som en i det hela fast afgift, hvilken
infördes i jordeböc-kcrna; efter hand fick ordet en
vidsträcktare betydelse, i det äfven andra af hemman
utgående afgifter och skatter däri innefattades, så
att slutligen, hvad särskildt Skåne beträffar, med
landgille betecknades hela jordcboks- 1. ordinarie
räntan. I den mån land-gillet inbegripits i den
till kronan utgående grundskatten har landgillet
träffats af de i k. kung. 5 juni 1885 och lagen 2
dec. 1892 om grundskatternas afskrifning meddelade
bestämmelserna. Däremot kvarstå fortfarande landgillcn
till kyrkor och prästerskap samt undantagsvis
klockare. I fråga om denna art landgille har gällt
en del särskilda bestämmelser, såsom i afseende
å landgillebeloppcts bestämmande. Enligt det ännu
gällande k. br. 8 febr. 1867 eger sålunda i vissa
fall vederbörande församling bestämma afffiftcn, med
rätt för innehafvare af den landgillepliktiga jorden,
om han icke åtnöjes med beslutet, att öfverlämna
frågans afgörande till behörig myndighet. Äfven de
till kyrkor och prästerskap utgående landgillena
blefvo i äldre tid sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
