Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labadie, Jean de - La Balue, l. Balue, Jean - Laban - Labancz - Laband, Paul - La Barre - Labarre, Théodore - La Barre Duparcq - Labarum - La Bastide - Labatt, Leonard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
717
La Balue-Labatt
718
åskådningen och öfvergick 1650 uttryckligen till
den reformerta kyrkan, men fortsatte alltjämt
sin predikoverksamhet under samma fria former som
förut. Efter en mångårig uppseendeväckande verksamhet
först i Frankrike, sedan i Schweiz kallades han
1666 till predikant för den vallonsk-reformcrta
församlingen i Middel-burg i Nederländerna. Där
framträdde emellertid allt tydligare svårigheten för
L. att finna sig till råtta med en verksamhet inom
ordnade, kyrkliga former, och 1668 tog han steget
ut till öppen separation. Gentemot den nu af honom
som "Babel" betecknade offentliga kyrkan gjorde
det af honom grundade samfundet anspråk på att ha
förverkligat den "icna" församlingens ideal. Härtill
anknöto sig med allt större tydlighet andra svärmiska
idéer. I den labadistiska, klosterartadt organiserade,
församlingen tillämpades en strängt kommunistisk
lefnadsordning, äktenskapet mellan "otrogna"
förkastades som syndigt o. s. v. 1670 nödgades
församlingen att lämna Nederländerna och slog sig
på inbjudan af pfalz-grcfvinnan Elisabet (se d. o.,
sp. 413) ned i Herford I Westfalen. Äfven där utsatt
för förföljelser, fann den 1672 en ny fristad i
Altona, där den stannade till L:s död. Strax efter
denna återvände den emellertid till Nederländerna,
där den af några rika gynnarinnor fått slottet Waltha
vid Wiewert (Wieu-wcrd) i Västfriosland upplåtet
för sin koloni. Där upplefde den under de närmaste
femton åren sin högsta blomstring. Men sedan 1692
cgendomsgemen-skapen måst upphäfvas, kunde den gamla
organisationen ej upprätthållas, labadistorna spredo
sig i olika länder, och vid midten af 1700-talet
kan samfundet anses upplöst. De från detta utgångna
impulserna fortverka emellertid i många senare
religiösa rörelser, särskildt inom den Hcrrnhutiska
brö-draförsamlingen. En intressant teckning af
don labadistiska församlingens äldre historia har
gifvits af en af dess märkligaste medlemmar, den för
sina mångsidiga talanger berömda, lärda och fromma
Anna Maria von Se h ii r m ann (f. 1607, d. 1678), i
arbetet "Eucleria" (1673-78). P. F. (E. Hg) La Balue
fbaly] 1. Balue, Jean, fransk kardinal och statsman,
f. 1421 eller 1422 i Yerdun, d. 12 okt. 1491 i Ancona,
var af ringa härkomst, inträdde tidigt i dnt andliga
ståndet och lyckados snart tillvinna sig biskopens
af Poitiers, Joan .Tuvénals, be-vågenhot. Smidig och
ovanligt intelligent, kom han genom dennes bemedling
i beröring med Ludvig XI, som tog honom till sin
sekreterare och allmoseut-delare, 1464 gjorde honom
till modlem af Parisparlamentet cch senare till
biskop i tfvroux. Under konungens strider med "ligan
för allmänt väl" var han kommendant f"r trupperna i
P^ris, som h°n troget försvarade åt konungon. 1467
blef han kardinal, men ådrog sig gonom otacksamhot mot
sina gynnare, högfird och f-ifänga ön m:ingd fiender
bland landets främste. När han slutligen in^ät sig
i stämp-iingar med konungens fiender, kastades han
1469 i
fängelse, beröfvades sin stora rikedom och skulle utan
påfvens mellankomst dömts till döden. 1480 lyckades
påfven Sixtus IV få honom frigifven och sänd till Kom,
där han öfverhopades med utmärkelser. 1484 utnämndes
L. till legat "a latere" hos Karl VIII af Frankrike,
som dock vägrade att erkänna honom. 1491 blef han
biskop af Palestrina och korn åter till stor rikedom.
E. A-t.
Laban. 1. Jakobs svärfader. Jfr l Mos. 27-31. -
2. Ort i arabiska öknen (5 Mos. 1).
La’bancz [-ts]. SeKurucz.
Läband, Paul, tysk statsrättslärare, f. 24 maj 18^8
i Breslau, blef 1864 professor i Eönigsberg och 1872
i Strassburg samt dessutom 1880 medlem af statsrådet
för Elsass-Lothringcn. Sin största berömmelse har
L. vunnit som den moderna statsrätts-vetenskapens
grundläggare i den mening, att genom honom
statsrätten blifvit en ej blott politisk vetenskap,
utan ock en rent juridisk disciplin, likställd
med öfriga juridiska vetenskapsgrenar. L. har i
statsrättsforskningcn infört allmänt jurid’ska
begrepp och juridisk metod samt härigenom ställt
de statsrättsliga instituten i skarpare rättslig
belysning och utformning än förr, särskildt
genom deras motsättning mot de privaträttsliga,
med hvilka de ega beröringspunkter af olika
slag. L. har äfven förvärf-vat stort anseende
på den gcrmanistiska rättens och den moderna
handelsrättens områden. Bland hans arbeten må
nämnas Beiträye zur kunde des Schwa-benspiegels
(1861), Die vermögensrechtlichen klanen nach
den sächsischen rechlsquellen des millcl-allers
(1869), Das budtjetrecht (1871), Das slaals-recht des
deutschen reichs (1876-82; 4:e uppl. 1901; i förkortad
form i Marquardscns "Ilandbuch des öffentlichcn
rechts der gcgenwart", 5:e uppl. H;09, och till
sina grunddrag i Hinnebergs "Kultur der gegcnwart",
1906). L. har jämte Goldschmidt påbörjat utgifningen
af "Zoitschrift fiir das gosamte handclsroeht", och
jämte Stoerk m. fl. "Archiv fUr öffentlichos recht",
"Deutsche juristonzcitung" samt det Marquardsenska
fortsättningsverket "Das öffent-liche rccht
der gegenwart" i två serier, en systematisk
och en (sedan 1907) periodisk ("Jahr-buch").
Rid.
La Barre [hbaY|, förstad till Dicppe (se d. o.).
Labarre riaba’r~|, Théodore, fransk harpvir-tuos,
f. 1805 i Paris, d. där 1870, elev af Bochsa och
Nadermann m. fl., firades mycket på vidsträckta
konsertresor, var 1847-49 kapellmästare vid
Opéra-comique i Paiis och blef 1851 chef för Napoleon
III:s privatmusik samt 1867 professor i hamsnel
vid kon-servatoriet. L. utgaf en harpskola och
komponerade ett 100-tal stycken för sitt instrument
samt omtyckta sångromanser, 4 operor, baletter m. m.
E. F-t.
La Barre Duparcq [laba’r dypa’rk], N. E. de. Se
Duparcq.
La’barum (grek. och lat.), en redan under romerska
republikens tid använd benämning f"r något slags
fälttecken. Sin historiska betydelse har ordet Htt som
namn på det standar mod korsots tecken, hvilket som
ett sla^s riksbaner fördes af Konstantin den store och
några hans efterträdare (se Korsfana). Jämväl korset
kallades under en senare tid Inbnrrm, en bcfydolse,
som utvecklat sig ur mellanbcgreppet "segertecken".
Upk.»
La B?stide [-ti’d], förstad till Bordeaux (se d. o.).
Laba tt, Leonard, operasångare, f. 4 dec.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
