Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska / 607-608 (1911) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Köl - Köla - Kölabodafallen - Kölaby - Kölbing, Eugen - Kölblock - Kölbåge - Kölcsey, Ferencz - Köldanestesi - Köldblandningar - Köldkongresser

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eller flera sammanlaskade timmer (A). I närheten
af kölens öfverkant löper parallellt med denna på
hvar sida en triangulär ränna (B), kallad spunning,
uti hvilken den understa bordläggningsgångens
("sambordsplankans") underkant inpassas. Den del
af kölen, som ligger öfver spunningen, kallas fjäder.
Under kölen fastspikas en lösköl (C), afsedd att i
händelse af grundstötning vid fartygets lossdragning
tjäna som aflöpningsplanka. Å ett förhydt fartyg
går förhydningen mellan köl och lösköl, hvilken
senare erhåller särskild förhydning, så att löskölen
utan att skada fartyget må kunna bortslitas. – Ett
järnfartygs köl är antingen vertikal eller horisontell.

Fig. 2. Vertikal köl samt kölsvin å ett järnfartyg. (För figurförklaringen se äfven Kölsvin.)

I förra fallet (fig. 2) består den af ett valsadt
plattjärn (A), till hvilket de understa bordläggningsstråken,
"kölstråken", nedbockas och nitas. I senare

Fig. 3. Horisontell köl samt kölsvin å ett järnfartyg. (För figurförklaringen se äfven Kölsvin.)

fallet (fig. 3) utgöres kölen af en tjockare kölplåt
(A), som nitas till kölstråken m. m. – En vertikal
köl utgör en kraftig förbindning mot långskeppsbrytning
af fartyget och bidrager att minska rullning.
Den medför emellertid olägenheten att öka fartygets
djupgående och ersättes därför å järnfartyg ofta af
horisontell köl. Enär sistnämnda köl ej bidrager till
minskande af rullning, apteras ofta i slaget af fartyg,
försedda med horisontell köl, särskilda slingerkölar
(se d. o.).

2. Bot. Se Fjärilslik blomkrona. 1. C. K. S.

Köla, socken i Värmlands län, Jösse härad. 23,990
har. 2,538 inv. (1909). K. (som stundom ock
benämnes Köln eller Kölen) bildar med Järnskog
och Skillingmark ett konsist. pastorat i Karlstads
stift, Jösse kontrakt.

Kölabodafallen, två fall i Helgeån om resp. 3,5
och 3,75 m., af hvilka det nedre användes af Delary
trämassefabrik.

Kölaby, socken i Älfsborgs län, Redvägs härad.
3,243 har. 716 inv. (1909). Annex till Norra Åsarp,
Skara stift, Redvägs kontrakt.

Kölbing [kö’-], Eugen, tysk germanist, f. 1846
i Herrenhut, d. 1899, vardt 1880 e. o. och 1886
ord. professor i engelska språket och litteraturen
vid universitetet i Breslau. K. var flitigt verksam
som utgifvare af texter (fornnordiska sagor, engelsk
medeltidslitteratur, Byrons arbeten) och författade
åtskilliga arbeten i jämförande litteraturhistoria
m. m. K. grundlade "Altenglische bibliothek" och
"Eng-lische studien" (1877 ff.), i hvilken sistnämnda
hans biogr, läses i 27 :e bandet (1900),

Kölblock, skpsb. Se Block 2.

Kölbåge, bygnk. Se Båge, sp. 799.

Kölcsey [kö’lt jei], F e r e n c z, ungersk kritiker,
talare och lyrisk skald, f. 1790, d. 1838, började
tidigt sin litterära bana och utvecklade 1829-35 äfven
liflig verksamhet som liberal politiker. Redan 1808
trädde han i förbindelse med Kazinczy (se d. o.) och
blef snart dennes förnämsta lärjunge och anhängare, i
hvilken den klassisk-idealistiska riktningen nådde sin
höjdpunkt. Sin största popularitet vann K. som talare;
då han 1835 hållit sitt afskeds-tal i riksdagen,
ajournerades dagens sammanträde som ett tecken till
sorg, och Kossuths riksdagstidning utkom med svarta
kanter. Hans hyran Islen äldd meg a magyart. . . (Gud
välsigne ungraren . . .) har blifvit en af ungrarnas
mest sjungna nationalhymner. Hans samlade arbeten
utgåfvos 1840-48 och ha sedan utkommit i många
upplagor. K. B. W.

Köldanestesi. Se Anestesi och
Bedöfningsmedel, sp. 1165.

Köldblandningar, fys., kallas sådana blandningar, som
användas för afkylningsändamål. Värme absorberas vid
upplösning af sådana kroppar, hvilkas löslighet stiger
med växande temperatur, och mera värme absorberas, ju
mera lösligheten stiger med temperaturen. Härpå beror
den afkylning, som uppstår vid lösning af åtskilliga
salter (t. ex. ammoniumnitrat) i vatten. Blandas snö
eller krossad is och sätter, blir afkylningen ännu
större. Värme åtgår nämligen ej blott för saltets
upplösning, utan äfven för isens smältning. Blandas
3 dlr snö (eller krossad is) och 1 d. koksalt af 0°
temperatur, sjunker denna blandnings temperatur till
ung. -21°. En blandning af 2 dlr klorkalcium och 1
d. snö ger en temperatur af ung. -55° o. s. v. Dessa
temperaturer äro desamma som motsvarande lösningars
kryohydratiska temperaturer (se
Kryohydrat). Andra köldblandningar äro absolut alkohol och
snö (-30°), lika delar 66-procentig svafvelsyra
och snö (-37°), fast koldioxid ("kolsyresnö") och
eter (-80°) o. s. v. De nämnda köldblandningarna
användas stundom för afkylning i liten skala
(t. ex. för tillverkning af glass), i tekniken
användas kylmaskiner (se Ismaskin). För
åstadkommande af oföränderliga temperaturer mellan 0°
och -50° användas kryohydrat, som framställas genom
utfrysning af koncentrerade saltlösningar. Den
omvända vägen, blandning af is resp. snö
och salt, lämnar ej fullt konstanta resultat.
H. L-én.

Köldkongresser för internationell behandling
af de tekniska och hygieniska spörsmål, som nutidens
fulländade metoder att på konstgjord väg framkalla
och vidmakthålla låga temperaturer gjort aktuella,
ha anordnats i Paris 1908 och i Wien 1910. Den
stora betydelse köldtekniken fått för förvaring och
transport af födoämnen (slakthus, kylrum i ångare,
kylvagnar för järnvägar m. m.) har medfört att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>