- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 15. Kromat - Ledvätska /
423-424

(1911) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvintessens - Kvintett - Kvintfagott - Kvintflöjt - Kvintföljder - Kvintilera - Kvintillion - Kvintin - Kvintol - Kvintsextackord - Kvintus från Smyrna - Kvirinalen - Kvislaån - Kvismaren - Kvistbro - Kvistofta - Kvistoftaån - Kvistrum - Kvistrums skans - Kvistrumsälfven

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Kvintessens [-sa’ŋs; fr. quintessence,
af mlat. quinta essentia, femte varat l.
grundämnet]. 1. Hos medeltidsskolastikerna benämning
på den enligt antika naturfilosofers antagande
ofvan eldens sfär befintliga substans ("etern"),
som troddes utgöra det renaste och finaste af alla
ämnen och hvaraf människosjälen tänktes bestå. –
2. Inom medeltidskemien term för den på kemisk väg
utdragna, koncentrerade och bästa kraften af ett ämne
samt därjämte en benämning på alkohol. Se vidare
Alkemi. – 3. Den verksamma beståndsdelen i någonting,
det grundväsentliga, musten, märgen, kärnan af en sak.

Kvintett (it. quintetto, af lat. quintus, den
femte), mus., tonstycke för fem instrumentala
eller vokala stämmor, med eller utan
ackompanjemang. I stråkkvintetten är antingen
altfiolen eller violoncellen fördubblad, eller
ock är kontrabas tillfogad. Pianokvintetten är
vanligen satt för stråkkvartett och pianoforte.
A. L.*

Kvintfagott, mus. Se Fagott.

Kvintflöjt, mus. Se Kvint 1.

Kvintföljder, mus. Se Parallellrörelse.

Kvintilera, musicera på några få toner, leka med
toner, småsjunga.

Kvintillion (fr. quintillion, af lat. quintus,
femte), talord, som enligt franskt system (äfven i
Italien och Amerika) utmärker en milliard milliarder
(skrifvet med 1 etta och 18 nollor), enligt engelskt
system däremot ett vida högre tal l. femte potensen
af en million, (1,000,000)5, skrifvet med 1 etta och
30 nollor.

Kvintin (ty. quentchen, mhty. quëntîn, af
lat. quintus, den femte), äldre vikt = 1/4 lod (= 3,3
gr.) och som handelsvikt = 69,13 ass, som guldvikt =
72,46 ass, som silfvervikt = 68,5 ass. Benämningen
"apotekskvintin" nyttjades stundom i st. f. drakma.

Kvintol [-ål; af lat. quintus, den femte], mus.,
grupp af fem noter, som gälla lika med fyra eller
sex af samma slag och öfverskrifvas med 5̑.
A. L.*

Kvintsextackord, mus., första ömvändningen af
septimackordet, då ursprungliga tersen kommer underst
(h d f g, i st. f. g h d f).
A. L.*

Kvintus från Smyrna, sengrekisk skald. Se Quintus
Smyrnæus
.

Kvirinalen. 1. En af de sju kullar (Collis
quirinalis
), på hvilka det forna Rom var
byggdt. – 2. Namn på det nuv. kungl. palatset
(Palazzo-Quirinale) i Rom (se d. o.).

Kvislaån. Se Hjälmaren, sp. 821.

Kvismaren, Västra och Östra, förr två sjöar i Närke,
s. ö. om Örebro, genomflutna af Täljeån, nu torrlagda
genom Hjälmarens sänkning.

Kvistbro, socken i Örebro län, Edsbergs härad. 19,486
har. 3,947 inv. (1909). K. utgör ett konsist. pastorat
i Strängnäs stift, Edsbergs kontrakt.

Kvistofta, socken i Malmöhus län, delad å Rönnebergs
härad med 985 har, 848 inv. (1909), och Luggude härad
med 1,050 har, 705 inv., tillsammans 2,035 har, 1,553
inv. K. utgör ett regalt pastorat i Lunds stift,
Rönnebergs kontrakt.

Kvistoftaån (Råån), vattendrag i västra Skåne,
har sina källor i Halmstads socknn af Luggude härad
omkr. 70 m. ö. h., genomflyter Sireköpinge socken,
bildar därefter en längre sträcka gräns mellan Luggude
och Rönnebergs härad och faller ut i Öresund
vid Rå fiskeläge. Längd 25 km., vattenområde 200
kvkm. Under större delen af sitt lopp rinner ån i
en djup dalgång, den s. k. Vallåkradalen, som är väl
utpräglad med en 100–150 m. bred dalbotten och 20–30
m. höga, vanligen med småskog bevuxna sluttningar.

Kvistrum, gästgifvargård och tingsplats. Se
Kvistrumsälfven.

Kvistrums skans. Se Kvistrumsälfven.

Kvistrumsälfven, ett af Bohus läns största vattendrag,
under större delen af sitt lopp kalladt
Örekilsälfven, uppstår i Gesäters socken på Dal, strax
n. om länsgränsen, genom föreningen af Rölandaån
och Töftedalsån, strömmar därefter öfver gränsen
in i Sörbygdens härad af Bohus län, där den från
vänster upptager Lerdalsån från Lerdals socken på Dal,
flyter genom den långa Kärnsjön och mottager därefter
från vänster Munkedalsälfven (på Dal kallad Valbo-
l. Högsätersån), hvarefter vattendraget får namnet
Kvistrumsälfven och faller ut i Saltkällefjorden af
Gullmaren något nedanför Kvistrums gästgifvargård och
tingsplats. Vattendragets längd är från Töftedalsåns
källa omkr. 90 km. och dess nederbördsområde 1,340
kvkm. Älfvens nedersta del, omkring Kvistrum,
är ryktbar såväl för sin naturskönhet som för
sina historiska minnen. Vägen från Uddevalla till
Strömstad och Norge går där fram ö. om älfven genom
ett långt och mycket smalt pass mellan det höga,
nästan lodräta fjället på ena sidan och älfven på
den andra, för att vid passets norra ända, vid
gästgifvargården, gå öfver den forsande strömmen
på en 75 m. lång bro (se fig.). Älfven är omkr. 36
m. bred, något bredare s. om bron. Djupet är icke
obetydligt; vad finnas dock på flera ställen, som
göra det tämligen lätt för infanteri att komma öfver,
men stränderna äro för branta för att kavalleri kan
draga någon nytta af vaden. Under Hannibalsfejden
anlades 1644 vid bron Kvistrums skans, ovisst dock om
af svenskar eller norrmän. I midten af jan. 1658
öfvergafs passet af norrmännen under Ivar Krabbe
utan svärdsslag vid Erik Stenbocks annalkande; denne
besatte då skansen, men måste för den starka köldens
skull åter utrymma den 11 febr. Än en gång besattes
skansen af svenskarna, men återtogs 20 okt. 1659 af
norrmännen under generalmajor Bjelke. I okt. 1675
besattes skansen af von Aschenberg med 2,000 man,
hvarefter ett landstigningsförsök af öfverste Kruse
med 1,000 norrmän med lätthet afvisades. 16 juni 1676
kom Gyldenlöve för skansen, som då var retrancherad,
men det oaktadt drog sig generallöjtnant H. G. Mörner
utan strid tillbaka. I aug. 1677 framsköt De la Gardie
sina förposter till Kvistrum, där de förskansade sig,
men då Gyldenlöve 27 aug. anryckte, drogo svenskarna
sig tillbaka till Uddevalla, där ett kännbart nederlag
tillfogades De la Gardie. Gyldenlöve befäste å
sin sida Kvistrumspasset. 19 juli 1678 förstörde
svenskarna under öfverste Sangershausen bron vid
Kvistrum. 1711 uppfördes en sluten skans vid Kvistrum,
och senare, ö. om älfven, "Karl XII:s retranchement",
hvarifrån man kunde såväl beskjuta bron längs efter
som behärska höjderna på andra stranden. 1719, då
Rehnschiöld i juli drog sig undan från Kvistrum,
lät han bränna därvarande bro. Den märkligaste af
alla krigshändelser, som tillhöra Kvistrums historia,
är det ryktbara slaget 29 sept. 1788. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:52:25 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbo/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free