Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kvarnkommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Kvarnkommission
372
verkställa undersökning, om kungsådra olagligen
tilltäppts, samt att efterse, hvilka nybyggda
"sqwal-tor" vore så belägna, att de särdeles
skadade odal-kvarnarna medelst tullens förtagande,
d. v. s. genom minskande af den för de skattlagda
kvarnarna beräknade afkastningen, och fördenskull
borde utrifvas. Jämte dessa åligganden, hvilka hade
sin motsvarighet vid föregående kvarnundersökningar,
hade 1697 års kvarnkomimssioner som sin tydligen
viktigaste uppgift att undersöka, huruvida uti
de s. k. allmänningsvattnen och strömmarna funnos
kvarnar, som icke voro skattlagda; och skulle sådana
kvarnar "till Kongl. Maj:t och kronan af kommissionen
skäligen taxeras". Dylik skattläggning skulle dock
ej omfatta de kvarnar i allmänningsvattnen, som
lågo h. o. h. inom viss frälsefastighets egoområde,
och ej heller frälsekvarnar i öfrigt inom bestämd,
genom urminnes häfd försvarad rågång. En lindrigare
ränta skulle åsättas de kvarnar, som visserligen
stodo på frälseegor på landet, men hade dammfäste
utom de enskilda frälscegorna, således å område,
till hvilket kronan hade ränteegande-rätt. - Äfven
kronan "tillhöriga" odalkvarnar, hvarmed här afsågs
kvarnar, af hvilka kronan hade att uppbära ränta
- krono- eller skattekvarnar -, kunde f. ö. bli
föremål för skattläggningsåtgärd från vederbörande
kvarnkommission. En förhöjning i den utgående räntan
kunde nämligen under vissa förutsättningar för dessa
kvarnar bestämmas.
Kvarnkommissioncrnas verksamhet föranledde
besvär af såväl allmogen som ridderskapet och
adeln vid 1697 års riksdag. Instruktionernas
föreskrifter ändrades dock icke; men i resol,
på ridderskapets och adelns besvär 26 jan. 1698
meddelades den viktiga förklaringen i fråga om
skattläggningsbestäm-mclserna i instruktionen,
"att där Kongl. Maj:t eger allmänningsland, där
bör Kongl. Maj:t jämväl ega vatten, hvaraf följer,
att de, som uti sådant vatten uppsatt några kvarnar,
hvilka icke lagligen äro om-rösade eller ligga på
någon frälsegårds enskilda egor, måste ock en viss
afgift till Kongl. Maj:t därför erlägga; men åter
igen, där privati ega land, så hafva de utan afgift
att nyttja det intill samma land stötande vattnet ’.
De sålunda i instruktionerna och i nyssberörda
förklaring af 1698 angifna grunderna för beskattning
af kvarnarna i kronoallmänningsvattnen eller de
publika strömmarna och åarna hade betydelse ej
blott för kvarnkommissioncrnas verksamhet vid de
af dem företagna allmänna kvarnrannsakningarna,
utan äfven för senare förekommande skattläggningar
af kvarnar i nämnda vattendrag; och ännu så sent
som 19 okt. 1813 lämnas af K. M:t en ytterligare
förklaring, afseende 1697 års instruktioner och
1698 års förklaring. 1813 års förklaring meddelades
på begäran af Kammarkollegium, som i fråga om vissa
anförda k. beslut ansett sig finna någon skiljaktighet
ang. rätta förståndet och tillämpningen af de
rörande allmänningsvatten gifna föreskrifterna;
och lämnade kollegiet vid sin framställning en
redogörelse för nyssberörda instruktioner och 1698
års förklaring. I förklaringen heter det bl. a.,
att de af kollegiet anförda besluten, "såsom hvarken
innefattande allmänna föreskrifter eller förevarande
fråga egentligen berörande, ingalunda upphäfde de i
ofvanberörda äldre författningar, nämligen 1697 års
kongl. instruktioner och 1698 års kongl. resolu-
tion och med allmänna Jagen instämmande grunder,
utan att dessa författningar böra, vid framdeles
yppande frågor, tjäna till efterrättelse". Denna
1813 års förklaring åberopas ock sedermera vid
skattläggningsfrågors behandling. Tillämpligheten
af instruktionen och därmed sammanhängande
förklaringar upphörde, först sedan frälsekvarnars
företrädesställning i fråga om utgörande af grundränta
upp hörde, d. v. s. efter k. förordn. 30 dec. 1863,
ang. upphörande af grundräntas utgörande af mjöl-
och sågkvarnar m. m. Enligt denna författning skulle
de rörande mjöl- och s:\gkvarnars skattläggning gifna
författningarna med afseende å framtida förhållanden
ej vidare tillämpas. För kvarnarna skulle i stället
utgöras bevillning enligt bevillningsförordnin-gens
föreskrifter.
Enligt en under senare tider framträdande uppfattning
skulle kvarnkommissionernas instruktioner och de
enligt desamma vidtagna åtgärderna haft en vida
större betydelse, än ofvan angifvits. Därigenom
skulle ha tillämpats och betryggats en kronans
eganderätt till själfva vattendragen. Uttryck
för dylik uppfattning finner man t. ex. i de
s. k. Trollhlittedomarna från slutet af 1890- och
början af 1900-talen; och vore denna uppfattning
berättigad, kunde kvamkommissionsdomarna fortfarande
ha den största betydelse för frågan om eganderätten
till en högst afsevärd del af vattenområdena inom
landet. I instruktionerna synes emellertid icke
någon annan kronans rätt till vattendragen vara
berörd än en kronans rätt till ränta, således
en ränte-eganderätt, icke en jordeganderätt. Hade
afsikteu varit att betrygga ej blott en kronans rätt
till ränta för begagnande af allmänningsvattnen,
utan äfven en jordeganderätt, d. v. s. en eganderätt
i numera vanlig bemärkelse, till vattenområdena,
hade unders’kningen helt naturligt åtminstone
bort omfatta alla de olika verk och inrättningar,
för hvilka vattendragen tagits i anspråk. Detta
var dock icke förhållandet, utan kommissionernas
uppgift var enligt instruktionerna begränsad på ofvan
angifvet sätt. Äfven beträffande allmänningsvattnen
till-lämpades f. ö. de allmänna reglerna ang. rätt för
strandcgare att bygga i vattendrag, och man finner,
att Strömfelt, upphofsmannen till instruktionerna,
en tid efter afslutandet af kvarnkommissionens i
Skaraborgs län allmänna kvarnrannsakning förklarat
hinder ej möta för lagfarts meddelande och kvarns
uppbyggande med afseende å ett kvarnställe, beläget
i ett af de i instruktionerna särskildt nämnda
allmänningsvattnen; dock skulle sedermera, sedan
kvarnen blifvit uppbyggd, en afgift efter skälig
taxering utgöras till kronan, "emedan kvarnen är
i allmänningsån belägen". Laga fasta meddelades
därefter äfven å kvarnströmmen. Strömfelt anmärkte
ock uttryckligen i en resol. ang. en förutvarande
frälsekvarn, som, belägen i allmänningsvatten, fått
sig ränta åsätt och i jordeböckerna öfverförts
till krono, att kvarnen icke var reducerad af
kvarnkommissionen, utan endast taxerad till skälig
afgift, då den nyttjade allmänningsvatten. Härmed
öfverensstämmer ock, att vid de olika tillfällen,
då fråga varit om ett öfverklagande eller ändrande
af kvarnkommissionernas domar, man utgått från att,
om den genom domarna pålagda räntan borttagits, därmed
all verkan af domarna upp-häfts. Så t. ex. förekommer
under de vidlyftiga
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
