Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kurth, Godefroid - Kurtin - Kurtinvinkel - Kurtis - Kurtsgevär - Kurtz, Johann Heinrich - Kuru, turk - Kuru, konsistoriellt pastorat - Kuru, indisk sagoprins - Kurucz - Kuruczy - Kurulisk - Kuruma - Kuruman - Kurume - Kurupedion - Kurva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
327
Kurtin-Kurva
328
förening" samt (1900) tidskriften
"Deutsch-Bel-gien". Som politiker tillhör han det
kristligt demokratiska partiet. Bland K:s historiska
arbeten märkas Les origines de la civilisation möderne
(2 bd, 1886; 5:e uppl. 1902), Les corporations
ouvriéres au moyen-äge (1893), Clovis (1896;
2:a uppl. i 2 bd, 1901), S:t Boniface, 680-705
(1902) och Not-ger de Liége et la civilisation au
X:e siécle (2 bd, 1905). K. har äfven skrifvit
språkpolitiska och skönlitterära arbeten samt
verkat som öfversättare, bl. a. från Longfellow.
V. S-g.
Kurtin (fr. courtine, eg. förhänge), befästningsk.,
kallas vid en bastionsfästning den vanligen raka
fästningslinje, som förbinder två närliggande
bastioner. Kurtinen utgör den bastionerade frontens
bäst skyddade linje, som af de på sidorna liggande
bastionerna är undandragen den enfilerande elden
och hvars klädmur dessutom vanligen skyddas af
framför liggande ravelin och tenalj, hvilka utanverk
likväl å andra sidan till stor del maskera elden från
kurtinens vallgång. Jfr Bastion och Fästning, sp. 314.
O. A. B.*
Kurtinvinkel. Se Bastion.
Kurtis (af fr. courtoisie, riddarsed, ädelt och
höfviskt uppförande; jfr Cour och
Courtoisie), inställsam hyllning, alltför stor artighet,
ömt och påträngande smicker mot fruntimmer, ytlig
älskogslek. (Jfr Flirt, Galant och Kokett.) –
Kurtisān, fr. courtisane. Se under Courtisan. –
Kurtisant [sa’ŋt], fallen för att öfva kurtis. –
Kurtisēra, söka ställa sig in, göra sin kur för
någon. – Kurtisör, trägen friare till damernas
ynnest.
Kurtsgevär, detsamma som korsgevär. Se Bardisan.
Kurtz [ko’rts], J o h a n n Heinrich, tysk luthersk
teolog, f. 1809 i Montjoie i Ehenprovinsen, d. 1890
i Marburg, blef 1835 öfverlärare i religion vid
gymnasiet i Mitau och var 1850-70 ord. professor, med
titel statsråd, vid universitetet i Dorpat. K. står
på bekännelsotrogen luthersk-kyrklig ståndpunkt,
och hans studier riktades hufvudsakligen åt den
gammaltestamentliga exegetiken. Han utgaf ett stort
antal arbeten af erkändt värde, såsom Das mosaische
o^fer (1842), Bibel und astronomin (s. å.; 5:e
uppl. 1865; ’’Bibel och astronomi", 1855), Bei-träge
zur vertheidigvng und begriindung der einheit des
Pentateuchs (1844), Cnristliche religionslehre (s. å.;
15:e uppl. 1902; "Christlig religionslära", 1858),
Die einheit der Genesis (1846), Geschichte des alten
bundes (2 bd, 1848-55; flera uppl.), Symbolik der
stiftshiitte (1851), Der alttestamentliche opferkultus
(1862) samt en i mera fri vetenskaplig anda hållen
Erklärung des briefs an die hebräer (1869). Dessutom
utgaf K. flera till svenska öfver-satta
läroböcker i biblisk historia och kyrkohistoria.
J. P.
Kuru, turk., i sammansatta ortnamn torr, vattenfattig.
Kuru [korro], konsistoriellt pastorat af 2:a kl.,
Tammerfors kontrakt, Borgå stift, Finland, Tavaste-hus
län, Euovesi härad och domsaga. Landareal 759
kvkm. Befolkningen, finsktalande, 5,050 pers. (1908).
A. G. F.
, Kuru, indisk sagoprins Se Mahäbhärata.
Kurucz [ko’rots], ett ungerskt namn (af obekant
ursprung) på de för Tököli och Eåköczi, mot det
österrikiska partiet stridande partigängarna (omkr:
1670-1711), i motsättning mot labancz, ett öknamn på
de österrikiskt sinnade och ännu i dag en skymf-lig
benämning för tyskarna. Från kuruczernas lägereldar
och ströftåg stammar en mängd i våra dagar utgifna
visor och epigram, hvilken "kurucz-poesi" med sin
folkliga form, sin starka känsla och sina uttryck af
förtviflan öfver den ungerska nationens förnedring,
af jubel öfver tillkämpade segrar och af hyllning
för de dyrkade förarna och folkhjältarna hör till
det djupaste och bästa af all ungersk diktning.
K. B. W.
Kuruczy [ko’rotsy], benämning på den ungerska
bondehären i den stora resningen 1513-14. Se
Bondekrig, sp. 1104-05.
Kuriilisk (lat. curulis, möjligen af cufrrus,
vagn, således eg. "hörande till en vagn"). Efter
etruskisk sed skulle de romerske konungarna ha
plägat tala till folket från vagnskorgen, sella
curulis (se d. o.), som därför sedermera blef
namnet på ämbetsstolen för de högre, ursprungligen
patriciske riksämbetsmännen, konsuler, censorer,
pretorer och kuruliska ediler (se Ed il), hvilka
därför kallades magistratus curules (kuruliska
ämbetsmän) i motsats mot de lägre riksämbetena,
folktribuner, plebejiska ediler och kvestorer.
J. C.
Kuröma. Se Jinrikisha.
Kuruman, ort i Brittiska Betsjuanaland, Kapkolonien,
160 km. n. om Griquatown, och station för Londons
missionssällskap, med stor skola m. m. Där började
Livingstone sin missionsverksamhet.
Kurume, stad på japanska ön Kiushiu, vid
vänstra stranden af Chikugogawa. 33,273
inv. (1903). Bomullsindustri.
(J. F. N.)
Kurupedion (Kompedion, äfven Kyru-p e d i o n,
"Kyros" slätt"), slagfält i Mindre Asien, där 281
f. Kr. konung Lysimachos besegrades af Se-leukos I
och stupade. Slagfältet låg sannolikt i Ly-dien vid
föreningen af Hermos (Gediz) med Hyllos 1. Frygios
(Kum tschai), ö. om Manissa.
Kurva (näml. līnea, lat., af curvus, krökt,
rundböjd, bågformig). 1. Mat. Kroklinje, i allmänhet
benämning på hvarje linje, utefter hvilken tre på
hvarandra följande punkter ej ligga i rät linje. –
Kurvor indelas i plana och dubbelkrökta (skefva),
af hvilka de förra ha alla sina punkter belägna i
ett och samma plan, hvilket däremot icke är fallet
med de senare. Å andra sidan kunna kurvor delas
i algebraiska och transcendenta, allteftersom
de äro gifna genom algebraisk eller transcendent
ekvation. – 2. Järnv., hvarje bågformigt böjd del
af en järnvägslinje, som förenar två raka bansträckor
med hvarandra. En järnväg lägges i kurva på grund af
terrängförhållandena (se Järnvägsbyggnad). Man
eftersträfvar att kunna använda så stora kurvradier
som möjligt, emedan tågmotståndet under trafiken ökas
i samma mån, som spårkurvornas radier äro små. Vid
normalspåriga banor af högre klass anses för kurvor
å öppen linje 300 m. och för växelkurvor å bangård 240
m. som minimiradier. Innan en bana öppnas för trafik,
uppsättes intill spåret vid midten af hvarje kurva
en s. k. kurvtafla, fäst på en mindre stolpe,
på hvilken tafla kurvans radie i m. är angifven för
att tjäna till ledning för de detaljanordningar af
spåret, som på grund af radiens storlek betingas.
1. (I. F.) 2. H. L.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
