Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungörelse - Kunigunda. 1. Den heliga K. d. 1039 - Kunigunda. 2. Den heliga K. d. 1292 - Kunigunda. 3. K. af Eisenberg - Kunik, Ernst - Kunimund - Kunkel, Johann. Se Kunckel. - Kunne - Kuno, pseudonym. Se Wirsén, K. D. af. - Kun-san - Kunschak, Leopold - Kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller vissa klasser af medborgare eller äro
af den vikt, att deras allmänna spridande
anses önskvärdt. Sådant meddelande kan utgå
från konungen, från de centrala ämbetsverken,
K. M:ts befallningshafvande, kommunernas styrelser,
tjänstemän och jämväl från enskilda personer. Stundom
är kungörelse föreskrifven som villkor för att en sak
skall erhålla förbindande kraft; så t. ex. blir ett
enl. § 87 R. F. behandladt lagförslag gällande lag
först genom af konungen före påföljande riksdag därom
utfärdad kungörelse. Konungens, hofrätternas och de
centrala ämbetsverkens kungörelser tryckas i "Svensk
författningssamling", K. M:ts befallningshafvandes
i de s. k. länskungörelserna och de meddelanden, som
lagligen åligga offentliga myndigheter eller enskilda
(legala annonser) i "Post- och Inrikes tidningar" (se
d. o.). Af ålder ha myndigheternas kungörelser skolat
uppläsas från predikstolarna, och äfven enskilda
ha haft rätt att få sina meddelanden på samma sätt
publicerade, såvida ej vederbörande prästerskap
och kronofogde pröfvat innehållet böra utgöra
hinder därför (k. kung. 26 nov. 1816). Till följd
häraf har ordet kungörelse i dagligt tal blifvit en
specifik benämning på de från predikstolarna, upplästa
publikationerna. Som juridisk term användes kungörelse
om vissa kungliga påbud ("kungl. kungörelse"),
men hvarken genom lag eller praxis är med säkerhet
afgjordt, hvilka sådana skola ha detta namn. I samma
mån tidningspressen utvecklat sig, har kungörandet af
meddelanden, t. ex. om sammanträden, förrättningar
o. d., alltmer börjat ske äfven genom vanliga
tidningar. Kungörelseläsandet från predikstolarna
har därför blifvit mindre nödigt, och det har äfven
blifvit mindre praktiskt, då kyrkogudstjänsterna
ej i samma grad som förr äro samlingstillfällen för
orternas befolkning, hvarjämte detta publikationssätt
börjat anses alltför betungande för prästerskapet
och i religiöst hänseende störande.
Redan Karl XII förordnade, att kungörelserna skulle
anslås å kyrkodörren i stället för att uppläsas
från predikstolen, det senare publikationssättet
återinfördes 1719 och 1720. Från 1815 har
emellertid frågan om inskränkande däraf alltmer
trängt sig fram, men först genom lag 1 juni 1894
togs ett effektivt steg i sådan riktning, i det
uppläsandet från predikstolarna inskränktes till
de fall, då det var lagstadgadt eller af K. M:t
eller K. M:ts befallningshafvande särskildt
föreskrefs, samt, hvad angick kungörelser
från enskilda, kyrkostämma medgifvit sådant
uppläsande. Sedan genom k. cirkulär 28 maj 1897
och, efter en hemställan af 1898 års kyrkomöte,
1 mars 1901 K. M:ts befallningshafvande anbefallts
att såvidt möjligt inskränka sina föreskrifter om
länskungörelsernas uppläsande, ha 1905 års riksdag och
1909 års kyrkomöte gjort framställning om ytterligare
inskränkning i det kyrkliga kungörelseläsandet.
S. B.
Kunigunda. 1. Den heliga K., romerske kejsaren
Henrik II:s gemål, d. 3 mars 1039, dotter till grefve
Sigfrid af Luxemburg, blef 1002 förmäld och drog sig
efter kejsarens död tillbaka till det af henne själf
grundlagda klostret Kaufungen vid Kassel, där hon
lefde som nunna. Hon ligger begrafven vid sin makes
sida i domen i Bamberg. K. blef år 1200 kanoniserad,
och hennes åminnelsedag är 3 mars.
2. Den heliga K., konung Boleslav den kyskes
af Polen gemål, f. 1224, d. 12 juli 1292, dotter
till ungerske konungen Bela IV i Ungern, trädde 1239
i äktenskap och blef efter sin gemåls död (1279)
nunna i det af henne stiftade klostret Sandecz. Hon
heligförklarades 1690. Dag: 24 juli.
3. K. af Eisenberg, kallad Kunne, d. 1290,
äktade 1274 landtgrefven Albrekt den vanartige af
Thüringen, med hvilken hon, då hofdam hos hans gemål
Margareta, före äktenskapet hade en son, Apitz. För
att legitimera honom dolde hon honom vid vigseln
under sin kappa (däraf hans namn "Mantelkind"). Då
landtgrefven ville insätta denne son som arfvinge
till Thüringen, råkade han i strider med sina
öfriga söner.
1–3. T. H–r.
Kunik, Ernst (i Ryssland kallad
Arist Aristovitj K.), tysk-rysk häfdaforskare och arkeolog,
f. 1814 i Liegnitz (Schlesien), d. 1899, inträdde
1844 i ryska vet. akad:s tjänst och betroddes
af den arkeografiska kommissionen med viktiga
utgifningsarbeten; han blef äfven kustos vid
Eremitaget. Hans arbeten behandla företrädesvis
Rysslands äldsta historia och etnografi; i Jak. Grimms
anda använde han i vidsträckt mån filologien som
hjälpvetenskap. Med sitt viktigaste arbete,
Die berufung der schwedischen rodsen durch die finnen und slaven (1844),
framträdde han som anhängare af den sedermera
omstridda, men vetenskapligt hållbara normanniska
teorien om det ryska rikets grundande. F. ö. sysslade
han med Rysslands lärdomshistoria under 1700-talet.
H. A–t.
Kunimund, gepidernas siste konung, stupade 567 i strid
mot langobarderna, hvilkas konung Alboin därpå äktade
hans dotter Rosamunda. Se Gepider.
Kunkel, Johann. Se Kunckel.
Kunne. Se Kunigunda 3.
Kuno, pseudonym. Se Wirsén, K. D. af.
Kun-san, hamn på västra kusten af Korea, sedan 1899 öppen för utlänningar.
Kunschak [ko’n-], Leopold, österrikisk politiker,
f. 1871 i Wien, grundlade 1892 som sadelmakargesäll
i Wien Kristligt sociala arbetarföreningen och
intog 1895–96 en ledande ställning vid bildandet af
Österrikes Kristligt sociala arbetarparti, i hvars
styrelse han sedan 1899 varit ordf. K. har uppsatt
och utger "Christlich-soziale arbeiterzeitung"
(den hette 1896–1900 "Freiheit") och har sedan 1904
spelat en roll som de kristligt sociale arbetarnas
förtroendeman i Wiens kommunalrepresentation.
Kunskap, filos., medveten förnimmelse af ett verkligt,
d. v. s. af något, som är till, oberoende däraf
att det af subjektet f. n. faktiskt förnimmes,
följaktligen af dess växlande bestämningar i
allmänhet. På realistisk ståndpunkt anses detta
bero därpå, att förnimmelsen öfverensstämmer
med ett utanför subjektet förefintligt kroppsligt
objekt. På idealistisk ståndpunkt tänkes verkligheten
själf som varande i medvetandet närvarande, såsom
utgörande dettas innehåll. Det förnumnas verklighet
(förnimmelsens karaktär af kunskap) kan då ej sökas
i dess öfverensstämmelse med något yttre, utan måste
ligga i någon bestämning hos förnimmelsen själf, inom
sig betraktad. En skillnad måste här göras mellan det
mänskliga förnimmandet, såvidt det är konstant och
nödvändigt och så vidt det är växlande. Det medvetna
förnimmande, som eger den förstnämnda karaktären, är
kunskap. De sinnliga åskådningarna, hvilkas innehåll,
fattadt som ett helt, är den "verkliga" världen i
rum och tid, ega obestridligen kon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
