Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungsgård - Kungsgårdshjälpen - Kungshall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungsgård och Kungsladugård, förv., äro
de ansenligaste och äldsta bland statens
jordbruksfastigheter. I Värmlands och Örebro län
samt de fyra nordligaste länen finnas inga sådana
kronodomäner. De olika benämningarna härröra
ej af olikheter i kameralt afseende, ty några
väsentliga sådana förefinnas ej dem emellan,
utan torde bero på det olika användningssättet
fordom. Kungsgårdarna hade i allmänhet stort jordbruk,
vid hvilket ortens allmoge var skyldig att biträda med
s. k. hjälpdagsverken, något alldeles ensamt för
kungsgårdar (se Dagsverke). Det var jämväl allmogen
ålagdt att bygga och underhålla kungsgårdarnas
hus (se Byggningshjälpen). Kungsladugårdarna
däremot voro hufvudsakligen anlagda för
ladugårdsskötsel. Kungsgårdens ståtliga, ofta
befästa hufvudbyggnad var stundom residens för
konungens befallningshafvande i orten, och länet
uppkallades då efter gården. Det fanns t. ex. ett
Gripsholms, ett Näsgårds, ett Väsby, ett Ulfvesunda
län; och ännu finnes Kronobergs län, uppkalladt
efter den kungsgård af samma namn, som intill sista
tiden varit upplåten åt landshöfdingen i länet. En
tid brukade kronan själf de kungsgårdar, hvilka ej
voro bortförlänade. Gustaf Vasa höll personligen
sträng tillsyn öfver gårdsfogdarna och utfärdade för
dem reglementariska föreskrifter. I Kammararkivet
förvaras kungsgårdsredogörclscr ända från 1530-talet,
utmärkta genom den prydlighet och noggrannhet,
med hvilka gårdsförvaltningen i de minsta detaljer
anges. – Rabenius d. ä. ser i Uppsala öd stommen
till våra kronogods, och Botin betonar särskildt
den tillökning i kungsgårdar, som erhölls genom
inhemska förmögna ätters – exempelvis Folkungarnas –
upphöjande på tronen. Det förtjänar äfven ihågkommas,
att genom freden i Köpenhamn 1660 ganska många adliga
gods i Skåne tillföllo svenska kronan i betalning för
Bornholm. Den största tillökningen i kronogods vanns
dock genom de andliga och adliga reduktionerna. Af
den mängd kungsgårdar, hvilken sålunda samlats,
anordnade Karl XI en god del till chefsboställen vid
indelta armén. Vid regleringen 1875 återkommo dessa
till kronans omedelbara disposition. Åtskilliga
andra, som varit anordnade till landshöfdingar,
återfördes genom regleringen 1884. I § 77 af 1809 års
regeringsform, där bestämmelser rörande domänernas
förvaltning äro inrymda, framhålles särskildt, att
konungen icke utan riksdagens samtycke får afhända
kronan kungsgårdar och kungsladugårdar med därtill
lydande hemman och lägenheter. Ej fullt ett år efter
tillkomsten af detta grundlagsstadgande hotades
dessa egendomar af en allvarsam fara, ehuru ej från
det åsyftade hållet. Rikets ständer själfva beslöto
nämligen 28 april 1810, att
kungsgårdarna skulle sönderstyckas och försäljas
till skatte, men konungen vägrade sitt bifall
därtill. Sistnämnda år inträffade äfven en
reglering med afseende på de kungsgårdar och
kungsladugårdar, som dittills stått till konungens
enskilda disposition. Svartsjö, Ventholmen, Gripsholm,
Sundbyholm och Ribbingelund öfverlämnades till staten,
hvarjämte större delen hemman under lustslotten
öfvergick till statsverket och utarrenderades. F. n
disponerar konungen endast Rosersberg och Tullgarn
samt delar af Drottningholms och Gripsholms
gårdar. Till Arméförvaltningen äro upplåtna
Herrevadskloster, Karlberg och Marieberg, till
hästförädlingsväsendet Flyinge med Dalby, Ottenby
och Strömsholm, till landtbruksinstitut Alnarp
och Ultuna, till straffanstalt Svartsjö samt under
s. k. perpetuellt arrende enl. kontrakt 12 nov. 1723
Lindhofs kungsgård med Getterön i Halland. Med dessa
undantag äro samtliga kungsgårdar och kungsladugårdar
utarrenderade för statens räkning. De betydligaste
äro bland de förstnämnda Alvastra, Arnö, Billesholm,
Bråborg, Bäckaskog, Gudhem, Kastellegården,
Kungsberg, Kungs-Norrby, Kungsör, Landsberga, Lillö,
Läckö, Löfvestad, Marieholm, Näs, Rebbelberga,
Månstorp, Roma kloster, Räfsnäs, Sandby, Sundbyholm,
Svabitsholm, Tommarp, Vänngarn och Älfkarleby. Bland
kungsladugårdarna märkas de vid Borgholm, Eskilstuna,
Gripsholm, Johannisberg, Skälby, Starby, Laholm,
Uranienborg, Vall, Visborg, Ås kloster och de två i
Nikolai socken, Södermanlands län, belägna. Största
årliga arrendebeloppen lämna f. n. Tommarp, 12,850
kr., Kastellegården, 11,500 kr., samt Skälby och
Starby, hvardera 11,000 kr. Se Statsutskottets
utlåtande n:o 191 vid 1909 års riksdag med förteckning
på kronans utarrenderade egendomar.
Kbg.
Kungsgårdshjälpen (F a l u kungsgårds-hjälp), en i ved
och stockar utgående, till särskilda ändamål anslagen
ränta, som det från äldre tider ålegat hemmanen
i vissa delar af Kopparbergs län att, utöfver de
ränteskyldigheter, som i allmänhet för hemmanen i
orten belöpte, utgöra till Falu kungsgård. I senare
tider åtnjöt hcmmansinnchaf-varcn en häremot svarande
lindring i bcvillningen. Denna ränta och i följd däraf
den däremot svarande lindringen ha numera upphört.
C. v. O.
Kungshall, befästning å ett skär utanför Stumholmen
vid Karlskrona, byggdes redan på 1680-talet som
en soxhörnig "tour-bastion" och utgjorde stadens
sjöfronts östra flygel verk. K. förstärktes på
1730-talet och sattes i försvarsstånd 1743 samt
1789, då det var bestyckadt med 20 st. 24-<u:iga
metall-och 19 st. 24-ftriga järnkanoncr samt några
metall-mörsare; metallkanonerna sändes dock till
Finland, och i stället fick K. 17 st. 24-ftiiga
kanoner från
Fästet Kungshall.
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
