Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kruse, Peter - Kruse, Vilhelm - Kruse (Cruhs), Johan - Kruse, I. M. Se Mailing, Ingrid Matilda. - Kruse, John Erik - Kruse, dansk adlig ätt 1. Enevold K., 2 Mogens K., 3. Ulrik Kristian K. - Kruse, Vibeke - Kruse, Laurits - Kruse, Friedrich Karl Hermann - Kruse, Heinrich
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kruse
generalbergsamtet, utnämndes 13 mars 1641
till landshöfding öfver Västernorrland
"med Piteå bergsverk och silfvergrufva".
V. S-g.
Kruse, Vilhelm, författare, f. 1674, d. 1739,
var landtmätare i Vänersborgstrakten, men på sin
tid mera "allmänneligen känd och namnkunnig"
som poet, ehuru han mestadels uppträdde anonymt
eller under signaturen W. K. Under sista
årtiondet af Karl XII:s regering utskickade han
patriotiska och religiösa dikter, sedermera äfven
nationalekonomiska och andra sociala kväden med
didaktisk prägel. De förra äro antingen visartade,
t. ex. den långt in på 1800-talet kända och sjungna
"Våra fäder gingo på fast de fingo stötar", eller
också ha de formen af moraliserande betraktelser,
t. ex. Ofrids minne. Den folkliga tonen ger stundom
en viss friskhet äfven åt de längre rimmerierna, som
emellertid merendels äro platta och torra. Till dem
hör en mängd "riksdagsmemorial" och andra inlagor på
vers från frihetstidens början. Sitt intresse ha de
såsom visande en varm "kärlek till allmänt bästa",
och K. framstår genom dessa kväden som frihetstidens
förste mera utpräglade nationalekonomiske poet. Hit
hör Alingsås manufaktursköld m. fl. dikter till
de Alströmerska verkens lof. Bland hans allmänt
didaktiska rimverk må nämnas Eldsbref om Göteborgs
olycka (1721). Stundom använde han en satirisk
ton, t. ex. i sitt svar på Jesper Swedbergs bref
om den s. k. klockarsynen i Skara, som 1723-24
orsakade ett lifligt "versekrig". K. är en typisk
representant - om än icke bland de mest framstående
- för den äldre frihetstidens litterärpatriotiska
sträfvanden. Också som landtmätare och kartritare har
han efterlämnat ett godt namn. Jfr V. Berg, "V. K. En
lifsbild" (i "Bidrag till kännedom om Göteborgs och
Bohusläns historia", bd V, 1894), och E. Wrangel,
"Frihetstidens odlingshistoria 1718-1733" (1895).
E. Wrgl.
Kruse (Cruhs), Johan, svensk officer, 1702 gift
med Marta Skavronska, sedermera rysk kejsarinna under
namnet Katarina I. Se Katarina, sp. 1276.
Kruse, I. M. Se Malling, Ingrid Matilda.
Kruse, John Erik, författare, museiman, f. 13
okt. 1865 i Malmö, blef student i Lund 1883,
e. o. amanuens vid Lunds universitets konstmuseum
1892, e. o. amanuens vid Nationalmuseum 1896 och
filos. doktor 1897 samt 1900 ord. amanuens vid
Nationalmuseum, där han förestått handtecknings-
och gravyrsamlingarna. Han utgaf 1892 Vila
metrica S:æ Birgittæ och 1895 ett omfattande
och värdefullt verk om Hedvig Charlotta
Nordenflycht, har sedan utgifvit S. Knutsgillet
i Malmö (1898), text till planschverket Från den
retrospektiva konstutställningen i Stockholm 1898
(1899), monografien Petter Gabriel Wickenberg
(1901), Carl Larsson, en studie (1906, på tyska
i tidskr. "Graphische künste") och Rembrandt (en
kortfattad, förträfflig framställning af Rembrandts
lif och konst, 1907). K. har dessutom lämnat
värdefulla uppsatser i konsthistoriska och litterära
ämnen till tidskrifter och tidningar i Sverige och
utlandet, har redigerat "Svenskt porträttgalleri",
d. XX, behandlande svenska konstnärer (1901), samt
de märkliga samlingarna Teckningar i nationalmuseum
(utg. af Föreningen för grafisk konst, hvars sekreterare
K. är sedan 1904). Hittills ha utkommit
teckningar af Rembrandt (4 hftn, 1905-08; sluthäftet
med kritisk text till hela verket väntas utkomma 1911)
och af Sergel (h. 1, 1909).
G-g N.
Kruse, dansk adlig ätt, är känd sedan 1300-talet och utdog 1766.
1. Enevold K., f. 1554, d. 1621, var 1582-1608
och 1608-18 ståthållare i Norge. - 2. Mogens K.,
f. 1629, d. 1678, utmärkte sig som rytteriöfverste i
slagen vid Nyborg 1659 och vid Lund 1676. - 3. Ulrik
Kristian K., den föregåendes son, f. 1666,
d. 1727, deltog 1692-98 som officer vid ett danskt
dragonregemente i kejserlig tjänst under krig i
Ungern, blef 1710 öfverste vid Första söndenfjeldska
dragonregementet (Norge) och utmärkte sig mars 1716
vid ett plötsligt öfverfall på Karl XII i Hölands
prästgård. Själf blef han sårad och fången; Karl XII
visade honom den största aktning och skänkte honom
sitt eget svärd. 1717 blef han generalmajor och 1722
kommendant i Fredrikstad.
1-3. E. Ebg.
Kruse, Vibeke, Kristian IV:s frilla, var urspr. i
Kirsten Munks tjänst, men aflägsnades 1629 för att ej
röja sin husmors kärleksförbindelse med Rhengrefven
och sammanfördes kort därpå med Kristian IV för att
leda hans tankar i en annan riktning. Hon förblef
konungens älskarinna till hans död, men förföljdes
af Kirsten Munks barn och mågar och blef strax
efter Kristian IV:s död (1648) på det mest brutala
sätt bortjagad från Rosenborg, ehuru hon själf var
sjuk. Äfven process inleddes med henne, men hon dog
i april nyssnämnda år, innan utslag afkunnats. Hon
födde sonen Ulrik Kristian Gyldenlöve (se d. o. 3)
och dottern Elisabet, som äktade fältmarskalken
Klaus Ahlefeld.
E. Ebg.
Kruse, Laurits, dansk författare, f. 1778,
d. 1839, åtnjöt på sin tid ett ganska stort anseende
både som novellist: Morderen med koldt overlæg
og dog en ærlig mand (1801; 2:a uppl. 1836) och
Fortællinger efter kriminalhistorier (1822-23),
och som skådespelsförfattare: Dramatiske værker (4
bd, 1818 -20); nu är han bortglömd. Han bosatte sig
1820 i utlandet och skref en mängd berättelser
på tyska samt var en flitig öfversättare.
E. Ebg.
Kruse [krose], Friedrich Karl Hermann, tysk
historieforskare, f. 1790 i Oldenburg, d. 1866
i Gohlis, nära Leipzig, var 1828-53 professor i
historia i Dorpat. Hans förnämsta arbeten röra
den äldre geografien och östersjöprovinsernas
historia. Här må nämnas Anastasis der waräger
(1841), Necrolivonica oder alterthümer Liv-, Est-
und Kurlands (1842; 2:a uppl. 1859) och Chronicon
nortmannorum, wariago-russorum nec non danorum,
sveonum, norvegorum (1851).
Kruse [krose], Heinrich, tysk dramaturg och
publicist, f. 1815 i Stralsund, d. 1902, ingick
1847 i redaktionen af "Kölnische zeitung", hvars
hufvudredaktör han var 1855-72. Därefter bosatte han
sig i Berlin. K. skref historiska dramer: Die gräfin
(1868; 4:e uppl. 1872), som erhöll Schillerpriset,
Wullenweber (1870; 4:e uppl. 1894), König Erich (1871;
2:a uppl. 1873), Brutus (1874; 2:a uppl. 1882),
Marino Falieri (1876), Der verbannte (1880; 2:a
uppl. 1881), Raven Barnekow (1880), Alexei (1883),
König Heinrich VII (1898) m. fl. K:s dramer utmärkas
af en kärnfull dialog, sinne för det karakteristiska
samt en shaksperiskt brokig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
