Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krusbärsmjöldagg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erysiphe mors uvæ. 1876 öfverflyttades den af
engelsmannen M. J. Berkeley till ett annat släkte
och är alltsedan känd som Sphærotheca mors uvæ.
Innan sjukdomen upptäcktes i Europa, var den
allmänt utbredd tvärs öfver den nordamerikanska
kontinenten. Den angriper där med synnerlig
förkärlek alla införda europeiska krusbärssorter,
som uppstått genom förädling af den vilda arten Ribes
grossularia, medan åter de inhemska amerikanska
sorterna, som uppstått från R. oxyacanthoides
och R. Cynosbati, liksom äfven några hybrider
mellan dessa senare och den europeiska arten, visa
sig mera motståndskraftiga. En svår olägenhet är
emellertid, att de mera härdiga amerikanska sorterna äro
i välsmak underlägsna de bättre europeiska. Då intet medel
mot sjukdomen visat sig tillfredsställande,
har odlingen af krusbär i Nord-Amerika nu i det
väsentliga inskränkts till de kallare trakterna, där
företrädesvis några amerikanska sorter odlas. Till
Europa synes sjukdomen ha kommit från Amerika på två
vägar, en östlig (antagligen i slutet af 1880-talet,
med direkt importerade krusbärsplantor till Winnitzy,
Podolien, där den 1890 uppträdde och hvarifrån
den spred sig till olika delar af Ryssland och
angränsande länder i östra Europa), och en
västlig (10 år senare).
[Fig. 5. Krusbärsskott med svart svamppäls,
ansvällda och delvis aflöfvade.]
[Fig. 6. Vintersporhus med ogrenade stödjetrådar.]
Från Irland beskrifves sjukdomen första gången 1900. I
Danmark torde den ha förekommit åtminstone redan 1901
uti en trädskola vid Korsör, men allmänheten erhöll
dock ej kunskap om dess förekomst förrän 1904, och
trädskolans namn hemlighölls ett helt år därefter,
i förlitande på egarens löfte att låta upprycka
och bränna samtliga sina krusbärsbuskar och att ej
odla krusbär på några år. Emellertid utbjöd firman
1905 och 1906 till salu årligen ett trettiotal olika
krusbärssorter. Sjukdomen vann snart stor spridning
inom Danmark. Till Sverige och Norge inkom den med
plantor från den danska trädskolan. På Sandvikens
gård nära Karlshamn, där buskarna planterats 1900,
hade man 1902 iakttagit sjuka bär på några buskar, men
sjukdomens förekomst blef ej känd förrän sommaren
1905. 1902-04 hade sjukdomen iakttagits i Skåne
(Förslöf och Falsterbo), men förekomsten där
blef ej bekant förrän 1906. I Stockholmstrakten
(Saltsjöbaden och Värmdö) iakttogs den första gången
1905, men blef ej känd förrän 1906. - Omedelbart
efter sjukdomens upptäckt inom vårt land vidtogos
genast åtgärder från statsmyndigheternas sida för
att hindra dess spridning. Genom tidningsupprop,
flygblad och småskrifter 1905 fästes allmänhetens
uppmärksamhet på den fara, som förelåg, och det
manades kraftigt till enigt samarbete mellan alla
intresserade ortsmyndigheter, trädskolegare och
enskilda odlare för att om möjligt afvärja faran. 27
sept. s. å. utfärdades K. M:ts förbud mot införsel
af krusbärsplantor till riket. 26 febr. 1906 utsände
Landtbruksstyrelsen till rikets hushållningssällskap
en cirkulärskrifvelse i ämnet. 20 juli anvisade
K. M:t ett anslag å 1,000 kr. för kamparbetets
kraftiga bedrifvande. 12 sept. utfärdades K. M:ts
förbud mot transport af krusbärsbuskar inom
riket från ort till annan. Samtidigt utgafs
på föranstaltande af Jordbruksdepartementet en
färglagd plansch öfver krusbärsmjöldagg, afsedd
att uppsättas på järnvägsstationer m. fl. ställen
inom landet. Trots dessa åtgöranden och trots
det omfattande arbete i tal och i skrift, som
statens målsman på växtsjukdomarnas område ifrån
första stund nedlagt för att bringa allmänheten till
insikt om nödvändigheten af ett snabbt och energiskt
ingripande, visade det sig, att kampen snart var
att anse som förlorad. Redan i juli 1906 vardt det
uppenbart, att ett enigt samarbete till sjukdomens
bekämpande ej stod till att vinna. Man förklarade från
trädskolehåll kampåtgärderna för stränga och rädslan
för fienden som öfverdrifven, och man var särskildt
missnöjd med förbudet mot transport och plantering
af krusbärsplantor, hvarigenom försäljningen af
buskar hindrades. Bland allmänheten uppväxte en
opinion emot hvarje kraftigare ingripande, och
sjukdomen vann allt större och större utbredning. 22
april 1910 beslöt K. M:t att lämna handeln med
krusbärsplantor ånyo fri. Numera (1911) är sjukdomen
hos oss så utbredd, att hvarje tanke på dess verkliga
bekämpande synes vara en orimlighet, för så vidt
ej andra kampmedel än de hittills pröfvade skulle
kunna utfinnas. Allmänt utbredd och fullt bofast är
sjukdomen också numera i de flesta andra europeiska
länder. - Förutom å krusbär uppges sjukdomen vara i
Nord-Amerika iakttagen å följande Ribes-arter: Ribes
rubrum, R. cereum, R. Cynosbati, R. divaricatum,
R. floridanum, R. gracile, R. Hudsonianum,
R. lacustre, R. Missouriense, R. prostratum och
R. rotundifolium. I Europa har den förutom å krusbär
uppträdt å Ribes rubrum (å några ställen, särskildt
i Tyskland, rätt elakartad), R. nigrum. R. aureum,
R. alpinum och R. atropurpureum. Dessutom har å
Bjerred nära Lund tillsammans med svår mjöldagg å
krusbär och svarta vinbär iakttagits en alldeles
liknande sjukdom å hallon (Rubus Idæus). - Då
besprutningsmedel och beskärningsmetoder visat
sig otillfredsställande, har man alltmera börjat
inrikta arbetet på att söka frambringa sådana
krusbärsvarieteter, som kunna ega största möjliga
motståndskraft mot svampen. Försök i sådan riktning
ha satts i gång vid Adelsnäs med vissa amerikanska
sorter, införskrifna 1907 och 1908.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
