Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kollegium 1. Förv., en myndighet - Kollegium 2. Studenthem - Kollegium 3. Lärokurs. Se Collegium. - Kollegium 4. Läroverkskollegium (se d. o.). - Kollekt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
545
Kollekt
546
Däremot är detta tillämpadt på städernas styrelser,
magistraterna, och kollegiala äro äfven de dömande
och förvaltande kyrkliga myndigheterna, domkapitlen,
samt de allmänna läroverkens "kollegier" och organen
för universitetens själf förvaltning (konsistorier,
fakulteter m. m.).
I andra länder, t. ex. Danmark efter 1848,
ha i allmänhet de centrala kollegierna ersatts
med ministeriernas (departementens) byråer. - I
Norge infördes en sådan ordning omedelbart efter
skilsmässan från Danmark. - I Frankrike afskaffades
genom revolutionen la cour des comptes och la
cour des aides, urförebilderna till vår "Kammare",
men la cour des comptes (närmast motsvarande vår
Kammarrätt) återställdes af Napoleon I 1807 och
existerar ännu. Dessutom finnes här ett kollegialt
"statsråd" (se C o n s e i l d’é t a t), som
upprättades genom 1799 års konsulatförfattning,
är högsta förvaltningsinstans, rådgifvande eller
beslutande, och kan få afge utlåtanden öfver förslag
till lagar och förordningar. Det har efterbildats
i flera europeiska länder och i viss mån i vår
regeringsrätt och vårt lagråd (se d. o.). - I
Ryssland, där kollegialsystemet infördes af Peter
I, finnas (efter 1905) tre regeringskollegier:
den regerande senaten, den heliga synoden och
ministerrådet (se Ryssland). - I Preussen spelar
den kollegiala formen inom centralförvaltningen en
af se värd roll genom staatsrat (möts v. det franska
conseil d’état som lagråd), oberverwaltungs-gericht
(administrativ öfverdomstol), oberrechnungs-kammer,
som äfven är finanskontrolleran de myndighet för
Tyska riket, samt evangelischer oberkir-chenrat
(öfverstyrelse för den protestantiska statskyrkan). -
I England fanns från medeltiden ett Kammarkollegium
(the exchequer); dess dömande afdelning, court of
exchequer, är nu afskaffad, och dess kontrollerande
myndighet har öfvergått till the comptroller and
auditor general, men det har gett upphof till
det nuv. finansministeriet, the treasury, hvars
verklige chef också bär titeln chancellor of the
exchequer, under det att den nominelle, the first
lord of the treasury, har en helt annan uppgift
(se Exchequer, Storbritannien och Treasury). Flera
af de nuv. engelska regeringsdepartementen äro
till namnet kollegiala, s. k. boards, men också
blott till namnet, ty bisittarna äro antingen blott
parlamentariska medhjälpare, såsom the junior lords
of the treasury i förhållande till the first lord,
eller sammanträda enligt regeln aldrig till kollegial
handläggning af ärendena, hvilka i verkligheten skötas
enligt byråsystemet. Under regeringsdepartement stå
emellertid vissa verkligt kollegiala myndigheter,
t. ex. Indiska rådet (council of India), och den
engelska statskyrkans förmögenhet förvaltas af ett
kollegium (ecclesiastical commission), bestående af
biskoparna och en del lekmän.
Liksom i Sverige har i andra länder den kollegiala
formen bättre bibehållit sig inom domstolsväsendet
än inom förvaltningen och är undantagslöst tillämpad
med afseende på deras högsta appellations-dom stolar.
Förvaltningen inom större lokala områden skötes å
regeringens vägnar i de flesta stater liksom hos
oss af förtroendemän med ensam beslutanderätt,
ehuru under medverkan af folkvalda myndigheter (se
Kommunalstyrelse), men i Preussen
handhas tillika en del förvaltningsärenden af lokala
rena eller blandade ämbetsmannakollegier, som på
sin höjd ha till ordförande förvaltningsområdets
regeringskommissarie (t. ex. i provinserna:
provin-zialschulkollegien, provinzialrat; i dessas
närmaste underafdelningar, regierungsbezirke, die
bezirks-regierung och der bezirksausschuss). I England
sköttes den högre lokala förvaltningen kollegialt af
fredsdomarna på quarter sessions (se Fredsdomare),
och efter 1888 handhas den på samma sätt af folkvalda
råd (county och dislrict councils). - Jfr N. Eden,
"Om centralregeringens organisation under den äldre
Vasatiden" (1899) och "Den svenska riksstyrelsens
reorganisation 1594-1602" (i "Hist. tidskr.",
1901), C. T. Odhner, "Sveriges inre historia under
dr. Christinas förmyndare" (1865), K. H. Blomberg,
"Den nordiska förvaltningsrätten" (1887-89, i "Nordisk
retsencyclopedi", referensbok äfven för Danmark
och Norge), K. Sidenbladh, "Administrativ handbok"
(1894), K. Hagman, "Sveriges statsförvaltning" (1908),
"The statesman’s yearbook" (1910), A. Esmein, "Cours
élémentaire d’histoire du droit francais", "Precis
élémentaire de 1’histoire du droit fr. 1789-1814" och
"Elements de droit fr. et comparé", F. Stier-Somlo,
"Preussisches staatsrecht" (i "Sammlung Göschen",
1906) och A. Anson, "The law and custom of the
constitution", II.
2. Studenthem, inrättning, där studerande gratis
eller mot ringa afgift erhålla logis och kost,
t. ex. i Danmark Hagemanns kollegium (se d. o.) och
Val-kendorffs kollegium (se V a l k e n d o r f f).
3. Lärokurs. Se C o 11 e g i u m.
4. Läroverkskollegium (se d. o.).
1. Th.R. (S.B.)
Kollekt (af lat. colle’ctus,
samling). 1. Kyrkobön, som vid
högmässogudstjänsten läses omedelbart före
episteltexten. Namnet kommer troligen däraf,
att denna bön är afsedd att läsas "samfälldt" af
prästen och församlingen. – 2. I allmänhet
insamling af bidrag för välgörande ändamål;
särskildt och numera nästan uteslutande ett
sammanskott af frivilliga penninggåfvor vid den
offentliga gudstjänsten för välgörande eller kyrkliga
ändamål. Sådana insamlingar ha sin upprinnelse i bruk,
som, efter judiskt föredöme, voro gängse redan
under kyrkans allra första dagar. De förste kristne
hade varit judar och voro därför vana vid att efter
tempelgudstjänsterna nedlägga penninggåfvor i de vid
portarna till en af de inre förgårdarna befintliga
"offerkistorna". Den offervillighet kristendomen
predikade yttrade sig därför hos dess första bekännare
helt naturligt bl. a. genom frivilliga sammanskott
vid gudstjänsterna, afsedda för de fattige och sjuke
samt för församlingslärarna äfvensom längre fram,
när nattvardens firande i 2:a årh. blef en del af
kulten, till anskaffande af nattvardselementen, bröd
och vin. Ungefär samtidigt blef kollekternas ändamål
äfven insamling af medel till kyrkobyggnader. Från
de judekristne kom detta bruk öfver till de
hedningkristne. Justinus Martyr anför t. ex. i
den ena af sina "Apologier" (omkr. 150 e.
Kr.), att vid de kristnes sammankomster på
Herrens dag skedde sammanskott efter behag för
fattigas och fångars räkning, hvilka medel sedan
anförtroddes åt biskopen. Andra kyrkofäder,
såsom Irenseus, Origenes och Chrysostomos,
omtala samma bruk. Ännu under den sistnämndes
tid (han dog 407)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
