Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kinesiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Kinesiska litteraturen
denna stela formalism en opposition uppstått,
hvarigenom en annan polyhistor, Man-si-ho, författare
till 120 arbeten, gjort sig berömd. Många religiösa
och etiska skrifter härröra ock från de bredvid
statsreligionen mest betydande sekterna "tao-se",
buddisterna och synkretisterna. -De sistnämnde söka
förmedla och sammanjämka alla olika trosmeningar. De
förstnämnde hämta sina läror från den verkligt
store, men af dem missförstådde tänkaren, L a o-t
s e, Kong-fu-tses samtida, som i sin djupsinniga,
men gåtfulla Tao-te-king (utg. med fransk öfv. af
Julien, 1841; tysk öfv. af v. Strauss, 1870,
och engelsk af Legge i "The sacred books of the
East", XXXIX och XL, 1891) uppställer förnuftet,
tao, hvaraf sekten har sitt namn, som spekulativ
princip och urkraft. En stor samling af sektens
esoteriska och exoteriska skrifter föranstaltades
i 16:e och 17 :e årh. De mest bekanta arbetena ur
den rika tao-se-litteraturen äro Nan-hoa-king, af
Tschuang-t s e, en af det gamla Kinas utmärktaste
författare, och Kan-ing-phian, en framställning af
pliktläran (utg. på franska af de Kosny, 1856). Ännu
mer betydande är den buddistiska litteraturen, som
hufvudsakligen består af öfversättningar från sanskrit
och pali (hvarvid den gamla titeln king nyttjas som
öfversättning af det sanskritiska sutra), vidare af
religiösa sångsamlingar och populära framställningar
af buddismens läror. På nyare metafysiska arbeten
synes kristendomen utöfvat ett visst inflytande,
t. ex. i Sing-li-tschin-lschuan ("naturlagarnas
sanna förklaring") af år 1753; men ännu oftare har
den framkallat populärt polemiska arbeten, såsom
Scheng-ju-kuang-hjiin, en pliktlära för menige man
(på engelska af Milne, 1817). Moraliska böcker för
folket finnas f. ö. i stor mängd under olika titlar,
såsom Ngan-schi-teng ("mörka husets lampa") m. fl.
Redan tidigt började kineserna samla sin ordskatt
i en stor mängd lexika. Den fullständigaste af
de grafiskt ordnade ordböckerna är den 1710-16
utgifna och efter den dåvarande kejsaren benämnda
Kang-hi-tse-tien ("Kang-hsis skrifteckensamling"),
som dock i afseende på fraseologiens rikhaltighet
och, som man påstår, äfven i korrekthet öfverträffas
af den mindre Tse-wei. Af de fonetiskt anordnade
är Jiin-fu ("rim-magasin") den största och mest
berömda. Äfven ges det ordböcker öfver mongoliskan,
tibetanskan och mandschu. - Till Kinas lyriska poesi
höra först och främst den ofvannämnda Schi-king och
sedan, efter många århundradens ofruktbarhet, de
af en mera konstfull versbyggnad utmärkta alstren
från Tång-dynastiens tid (618-906). De förnämste
skalderna från denna den klassiska poesiens tid äro
T u-f u (d. 770) och Li-thai-poh (d. 762), hvilkas
dikter upptaga största delen af det stora antologiska
verket Tschnan-tang-schi (tr. 1707). - Viktigare än
kinesernas lyrik äro otvifvelaktigt deras romaner,
hvilka, ehuru saknande all poetisk flykt, långt
trognare återspegla deras lif och tänkesätt. De äro af
tre slag: historiska, fantastiska och borgerliga. Den
mest berömda af de första torde vara San-kuo-tschi
jen-i (öfv. på franska af Pavie, 1845 -51, ofullst.j,
som rör sig kring Kinas historia omkr. 200 e. Kr.,
då det sönderföll i tre riken. Till de fantastiska
romanerna, som behandla ande-och spökvärlden,
hör t. ex. Poh-sche khi-tschuan (på franska af
Julien under titeln "Blanche et bleue, ou les deux
couleuvres-fées", 1834). Den borgerliga
eller familjeromanen bjuder oss en mycket trogen
bild af det enskilda och offentliga lifvet med alla
dess ljus- och skuggsidor. Dit höra Jiih-kjao-li
("de sköna Juh och Li"; på franska af Julien under
titeln "Les deux cousines", 1863), Hao-khiu-tschuan
(på engelska af Davis, "The fortunate union",
1829, på franska af d’Arcy, "La femme accom-plie",
1842). Poetiskt mera betydande och stundom verkligt
behagfulla äro de små novellerna, från hvilka Davis
hämtat sina "Chinese novels" (1816), Pavie sina
"Choix de contes et nouvelles" (1839), och Julien,
Prémare, Kurz m. fl. sina täckaste öfversättningar. -
Den dramatiska diktningen är i Kina urgammal, men de
fleste och bäste skådespelsförfattarna tillhöra den
mongoliska Juen-dyna-stiens tid (1206-1368). Alla
teaterstycken äro egentligen blott dialogiserade
romaner, uppblandade med sångstycken, samt likna
hvarandra fullkomligt till plan och anordning,
men erbjuda stor omväxling i innehållet, från det
historiska skådespelet ned till den mest uppsluppna,
stundom obscena komik. Främst stå de historiska
dramerna. Därnäst komma satiriska komedier öfver
tao-se och buddister; talrikast äro intrigstyckena,
i hvilka vanligen kurti-saner uppträda. De
berömdaste dramaturgerna äro i afseende på stil
och språk Tsching-te-hoei, i afseende på plan och
uppfinning Kuan-han-k i n g och P e - s c h i n -
f u. Af öfversatta arbeten må nämnas: "An heir in
his old age" (Davis, 1817), "Hoei-lan-ki. Histoire
du cercle de craie" (Julien, 1832) och "Pi-pa-ki,
ou 1’histoire du Luth" (Bazin, 1841). Jfr Bazin,
"Théåtre chi-nois" (1838) och "Le siécle des Youén"
(1850), där författaren estetiskt analyserat och
delvis öfver-satt de 100 teaterstycken, som ingå
i den berömda samlingen Juan-tschin-pe-tschong,
v. Gottschall, "Das theater und drama der chinesen"
(1887) samt Tcheng-ki-tong, "Le théåtre des chinois"
(2:a uppl. 1886).
Den värdefullaste delen af den kinesiska litteraturen
bildas af de geografiska och historiska arbetena,
hvilka utgöra en rik och oumbärlig källa för vår
kännedom om Hög-Asien. Det mest betydande geografiska
arbetet är det officiella Tai-tsing-ji-tung-tschi
("omfattande kännedom af de stora Tsings rike"; Tsing
är den nuv. mandschu-dynastiens namn), utg. 1744 i
108 bd med 496 kartor, omfattande hela Kina och dess
grannländer. Därjämte finnes en mängd officiella
beskrifningar öfver de särskilda provinserna och de
skattskyldiga länderna, såsom Tibet, Dsungariet,
Liu-kiu-öarna, samt topografiska arbeten öfver
städer och andra orter. En särskildt värdefull
del af den geografiska litteraturen utgöres af
buddistiska pilgrimers resebeskrif-ningar. Viktigast
af dessa är Si-yiih-ki 1. Si-yu-ki ("kunskap om de
västra länderna") af den berömde Hiuen-Thsang (se
d. o.). Redan från äldsta tider fördes vid kejsarens
hof officiella annaler öfver viktigare händelser. Det
mesta af dessa annaler gick väl förloradt i den
stora bokautodafé, som Schi-huang-ti af dynastien
Tschin lät anställa (213 f. Kr.); det återstående
lät Vu-ti af Han-dynastien samla som grundval till
en allmän rikshistoria, hvilken sedan utgaf s af S
e m a - t s h i e n under titel Schi-ki ("historiska
minnesmärken"). Börjande med den mytiska tiden, kommer
"Schi-ki" först sent på historisk botten och räcker
till 122 f. Kr. Härtill an-
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
