Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kartprojektion - Kartprojektion 1. Geografisk projektion - Kartprojektion 2. Horisontalprojektion - Kartreproduktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kartprojektionens utseende för medelparallellen 40°. Den
största betydelsen tillkommer emellertid
den vinkelriktiga koniska projektionen,
särskildt vid kartor i större skala. En sådan
är den 1817 af G. H. Spens beräknade och
för Generalstabens karta öfver södra Sverige
ännu gällande kartprojektionen. Som exempel
på projektionsändring för denna kan nämnas,
att en på kartan enligt hufvudskalan utmätt
längd vid Ystad bör minskas med 0,2 proc., vid
Gäfle åter ökas med samma belopp; kartans skala
ändras sålunda småningom med polhöjden. För
Rikets allmänna kartverks topografiska kartor
öfver mellersta och norra Sverige användes ett
system af liknande projektioner, nämligen en
tangerande kon för hvarje bladvåd mellan två
parallellcirklar med 30’ i polhöjdsskillnad. De
projicierade områdenas ringa utsträckning
i nord–syd gör här projektionsändringarna
försvinnande små och fullständigt omätbara
på kartan. Teoretiskt taget, kunna de olika
kartbladsvåderna icke utan glappmån läggas
intill hvarandra; i praktiken är detta dock
icke märkbart. Med sådana projektionssystem
liksom med de analoga polyederprojektionerna
eger gradbladsindelningen (se Gradblad)
naturligt samband. Slutligen må nämnas
de polykoniska projektionerna, en förmedlande
art. Sådana skola enligt kongressbeslut i London
1909 tillämpas för den internationella kartan
i 1 : 1 mill. – Cylinderprojektioner utgöra ett
gränsfall af de koniska, i det konens spets
tänkes rycka oändligt långt bort, så att konen
öfvergår till en jorden berörande eller skärande
cylinder. Äfven här skiljer man på normala,
transversala och snedaxlade kartprojektioner,
allteftersom cylinderns axel är en polar-,
ekvatorial- eller annan jordradie. Den normala
konforma cylinderprojektionen härrör från
och benämnes efter Mercator (1569)
samt är den för sjökort allmänt brukliga
(fig. 4). Karakteristiskt för denna är, att
loxodromen, den linje, som skär meridianerna
under samma vinkel, afbildas som en rät linje,
nämligen den kompasslinje, efter hvilken fartyget
styr. Emedan kartskalan växer (proportionellt
mot sekanten för polhöjden) från ekvatorn
mot polerna, kallas sjökortet växande. Samma
projektion, men transversal, användes sedan 1906
vid beräkningen af Sveriges triangelnät. Bland
ytriktiga cylinderprojektioner är särskildt
bekant, den s. k. Sanson-Flamsteedska (fig. 5), hvars
konstruktion är analog med Bonnes (fig. 3). Den
enklaste cylinderprojektionen är den gamla
tidens plattkarta, där gradnätet består af
genomgående lika rektanglar. – Äfven asimutala
(ofta kallade zenitala) kartprojektioner
kunna återföras till de koniska: konens
spetsvinkel vidgas till två räta vinklar,
hvarvid konytan öfvergår till ett plan och
axeln till kartans midtpunkt. Denna punkts läge
i polen, i ekvatorn eller i någon annan ort
utgör skiljemärket för de asimutala ekvatorial-,
meridian- och horisontprojektionerna. Vid den första är polen
medelpunkt för alla parallellcirklar, och
meridianerna utgå under lika vinklar strålformigt
från polen. Mest bekanta äro de perspektiviska
asimutala projektionerna. De framställas sålunda:
från en strålpunkt, belägen på en jorddiameter
eller dennas förlängning, projicieras hvarje
ort direkt på kartan, som är lagd, tangerande
jordytan, i diameterns ändpunkt. Allteftersom
strålpunkten ligger i jorddiameterns motsatta
ändpunkt, i jordens medelpunkt eller på oändligt
afstånd, uppstår härvid den stereografiska,
den gnomoniska eller den ortografiska
projektionen, samtliga ofta använda för
astronomiska kartor. Den förstnämnda (fig. 6)
är vinkelriktig. Hvarje storcirkel (ortodrom)
afbildas i den stereografiska projektionen af
en cirkel, i den gnomoniska af en rät
linje. Bland icke perspektiviska asimutala
projektioner märkas Postels och Lamberts. Postels
projektion (fig. 7), ursprungligen angifven
af Mercator, är karakteriserad däraf, att
alla afstånd från kartans midtpunkt äro fullt
riktiga, Lamberts projektion är likaledes
konstruktivt enkel: afståndet från kartans
midtpunkt till en kartpunkt är lika med kordan,
som sammanbinder motsvarande punkter på
jordytan. Denna projektion är ytriktig och
användes med fördel för planiglobkartor.
 |
| Fig. 4. Mercators projektion. |
|
| Fig. 5. Sanson-Flamsteeds projektion. |
|
| Fig. 6. Stereografisk projektion. A ekvatorialprojektion. B meridianprojektion. |
|
| Fig. 7. Postels projektion. A ekvatorialprojektion, B meridianprojektion, C horisontprojektion. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
