Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karsten, tysk släkt af framstående vetenskapsmän - Karsten 3. Karl Johann Bernhard K. - Karsten 4. Hermann K. - Karsten 5. Gustav K. - Karsten, Kristofer Kristian - Karsten, Petter Adolf - Karsttrattar - Karstula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(20 bd, 1818–31) och, med H. von Dechen som
medredaktör, "Archiv fur mineralogie, geognosie,
bergbau und hüttenkunde" (26 bd, 1829–54). Den
storartade zinkindustrien i Schlesien har
väsentligen K. att tacka för sin uppkomst.
4. Hermann K., den föregåendes brorson,
botanist, f. 1817, d. 1908, blef 1848 docent,
sedan e. o. prof. i Berlin och var 1868–71
professor i botanik vid Wiens universitet.
Han gjorde 1843–47 och 1848–56 vetenskapliga
resor i norra delen af Syd-Amerika samt utgaf
som en frukt däraf bl. a. verket Floræ
Columbiæ terrarumque adjacentium specimina
(2 bd, med 200 kolorerade planscher,
1858–69). Andra märkliga arbeten af K. äro
skrifterna Die vegetationsorgane der palmen
(1847), Chemismus der pflanzenzelle (1869)
och Gesammelte beiträge zur anatomie
und physiologie der pflanzen (1865, 1890)
samt det omfattande verket Deutsche flora:
Pharmaceutisch-medicinische botanik (1880–83;
2:a uppl. med titel Flora von Deutschland,
Deutsch-Oesterreich und der Schweiz, 1895).
5. Gustav K., son till K. 3, fysiker, f. 1820,
d. 1900, var 1848–94 professor i fysik och
mineralogi i Kiel och sedan 1859 därjämte
chef för justeringsväsendet i Elbehertigdömena,
hvars af honom genomförda organisation tjänat som
mönster för justeringsväsendet i hela Tyskland.
K. redigerade 1847–53, i förening med W. Beetz,
"Die fortschritte der physik" och utgaf
sedan 1856 jämte andra fackmän "Allgemeine
encyclopädie der physik". 1867–72 var han
led. af preussiska landtdagens andra kammare och
1878–81 medlem af tyska riksdagen.
1. (I.P.) 2. (A.Hng.). 3. (G.H-r.) 4. (T.K.) 5. (G.I.)
Karsten, Kristofer Kristian, operasångare, f. 9
sept. 1756 i Ystad, d. 6 aug. 1827 i Kanton på
Drottningholm, röjde tidigt musikaliska anlag
och biträdde redan vid 12 års ålder som sångare
vid jubelfesten i Lund 1768. Änkedrottning Lovisa
Ulrika, hvilken tre år senare på genomresa till
Berlin fick höra honom på en konsert i Ystad,
blef så betagen af gossens sköna stämma, att hon
lät föranstalta om hans resa till Stockholm,
där han erhöll undervisning vid Mus. akad. Då
svenska operan inrättades, blef K. anställd
vid kören och medverkade däri redan 1773 vid
uppförandet af "Thetis och Pelée" samt några
andra operor. Som solosångare framträdde han
första gången s. å. uti ett mindre parti i
"Acis och Galatea". 1776 fick han återgifva
titelrollen i Adonis, och 1777 begaf han sig
till Köpenhamn för att där på konung Gustaf
III:s bekostnad vidare utbilda sig under Potenzas
ledning. Efter några månaders frånvaro erhöll K.,
sedan han med stor framgång uppträdt som Bore i
prologen till Naumanns "Amphion", anställning
som förste aktör och sångare samt blef därjämte
senare utnämnd till förste hofsångare. 1791
erhöll han hofsekreterartitel. Vid k. operan
var K. fäst genom kontrakt ända till 1806,
då institutionen upphäfdes af Gustaf IV
Adolf. Städse högt uppburen af publiken,
utförde han en mängd roller, bland hvilka som de
förnämsta må nämnas Azor i "Zemire och Azor",
Achilles i "Iphigénie i Auliden", Orpheus,
Roland, Pylades i "Iphigénie i Tauriden",
Ataliba i "Göra och Alonzo" samt framför
allt hans triumf roll Kristiern i "Gustaf
Vasa". K. företog flera resor till utlandet
för att där göra sin talang känd. Sålunda
sjöng han 1783 i Köpenhamn för såväl hofvet
som allmänheten, 1788 besökte han Berlin, där
han någon tid fick undervisa en af prinsessorna
i sång samt uppträdde på konungens konserter i
Sans-Souci. 1792 sjöng han för furstliga personer
i London. 1793 medverkade han vid jubelfesten
i Uppsala. 1810–11 vistades K. i Paris. Vid
Operans indragning blef K. pensionerad, men sedan
k. sångscenen efter 1809 års statshvälfning
blifvit återställd, ingick han 1812, 1815
och 1816 kontrakt med k. teaterdirektionen om
uppträdande i några af sina gamla roller mot
särskildt arfvode. K. visade sig sista gången
på scenen 6 nov. 1821 på galaspektaklet
vid aftäckningen af Karl XIII:s staty,
då han trots sina 65 år präktigt utförde
titelpartiet i "Oedip i Athen". Hans sista
offentliga uppträdande skedde om våren 1825 på
en konsert i stora börssalen. K. är begrafven
på Lofö kyrkogård. Efter allt att döma synes
K. varit den störste sångare, som svenska
scenen någonsin egt. Han var i besittning af
en ovanligt voluminös och omfångsrik stämma,
utmärkt dessutom för sällsynt renhet och fägring,
hvarjämte hans dramatiska deklamation högligen
prisades. Sångarens ädla och imponerande
gestalt gjorde honom företrädesvis lämplig för
framställning af konungar och hjältar. Han var
från 1787 led. af Mus. akad.
F-k.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
