Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karpaterna - Karpathos - Karpdammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brantaste och högsta af Siebenbürgens kantberg,
sluttningarna täckas af skogar, därofvan resa
sig bergkammar, som nå öfver 2,500 m. (Negoi i
Fogaras berg 2,544 m.). I Rotenturmpasset (352
m.) bryter sig Aluta väg mot s. V. om detta delas
alperna genom floddalar i flera olika grupper,
Cibin-, Paringul- (2,520 m.), Vulkan- och
Hátszegbergen (Retyezát 2,506 m.). V. om den
djupa dal, som genomflytes af Temes mot n. och
Cerna mot s. och längs hvilken af ålder gått en
hufvudväg och numera den viktigaste järnvägen
från Ungern till Rumänien, gå de af flera
parallella kedjor af jura- och kritformationen
bestående Banatbergen (Petra Gosna, 1,449 m.),
som, genomskurna af Donau, förmedla sammanhanget
mellan K. och Balkan. Till K. höra ock
Siebenbürgens västra kantberg, hvilka betraktas
som en fortsättning af den vid Hernad afbrutna
inre kristalliniska bågen af Väst-K. De börja i
n. med Bükkbergen (575 m.), därpå följa Meszes-
och Biharbergen (se d. o.) samt Siebenbürgens
malmberg (1,371 m.). Omslutet af dessa kantberg,
har Siebenbürgens bäcken en höjd af 300–500
m. ö. h. I hela sin utsträckning omgifvas
K. på sin yttre sida af ungtertiära (miocena)
hafsaflagringar. Innersidan af bågen begränsas af
de brottlinjer, som omgifva den ungerska slättens
intörtningsområde. De flesta från K. kommande
floderna rinna till Donau, ett färre antal
till Weichsel och Dnjestr. En egendomlighet
för K. äro de många små bergssjöarna, morke
oka ("hafsögon"), ofta trattformiga och af
ansenligt djup, hvilka förekomma särskildt
i Höga Tátra. Väst-K. äro rika på pass, i
Öst-K. äro de färre. De viktigaste äro Vlára
(420 m.), från Waag till March, Jablunka (551
m.) från Waag till Oder, Jordanówpasset (805
m.) från Arva till Weichsel och Poprads dal i
Väst-K. samt i Öst-K. Duklapasset (502 m.), från
Laborc till Wisłoka, Uzsokpasset (869 m.) mellan
Ung och Stryj, Vereczkepasset (841 m.) från
Latorcza till Stryjs biflod Opor, Magyarpasset
(931 m.) mellan Theiss och Pruth, Rodna- (959
m.) och Borgopassen (1,194 m.) från Marosdalen
till Gyllene Bistritz-dalen, Gyimes- och
Oitozpassen från Aluta till Sereth och slutligen
öfver Transsylvanska alperna de ofvannämnda
Tömös- och Rotenturmpassen, Vulkanpasset
(1,624 m.) m. fl. – K. äro Gentral-Europas
mineralrikaste berg. Guld, silfver, koppar,
järn, bly o. a. mineral hysa de ungerska och
siebenbürgska malmbergen, och äfven annorstädes
träffas malmer, i de miocena aflagringarna
finnas rika stensaltlager, stenkol i Banatet,
i det öfre ungerska berglandet och vid
nordranden (Ostrau, Karwin), och där finnas
rika petroleumfyndigheter, hvarjämte värdefulla
stenarter påträffas i bergen. Äfven på termer och
mineralkällor äro de mycket rika. – I jämförelse
med Alperna ha K. ett mera kontinentalt,
nederbördsfattigt klimat, temperaturen
aftager snabbare uppåt, hvarför höjdzonerna
ligga lägre än i Alperna; till 1,100 m. går ek-
och bokskogen, till 1,600 barrträd, och ofvan
1,900 m. ligger en merendels öde fjällregion med
här och där alpin flora (edelweiss, gentiana
etc.); Alpernas feta gräsmattor saknas nästan
fullständigt i Väst- och Skogs-K. K:s flora
utreddes först af svensken G. Wahlenberg ("Flora
Carpathorum", 1814). Befolkningen är öfvervägande
slovakisk i det öfre ungerska berglandet, polsk
och rutensk vid
nordranden, rumänsk i s. ö.; rutenerna breda
äfven ut sig öfver Skogs-K. och blanda sig vid
öfre Theiss med magyarerna, hvilka äro många
äfven i Siebenbürgen (szekler). Tyskar finnas i
öfre Ungern, Siebenbürgen (sachsare) och Banatet.
J. F. N.
Karpathos (turk. Kerpe, it. Scarpanto),
ö i Egeiska hafvet, en af Sporaderna
mellan Kreta och Rhodos, tillhör turkiska
vilajetet Djezaïr-i-Bahr-i-Sefid. 332
kvkm. Omkr. 8,000-9,000 inv., greker. Den består
i s. af tertiära kullar, i midten och i n. af
kritkalkberg (högsta topp Lastros, 1,220 m.),
hvartill i ö. sluter sig eocen sandsten, ön
är ofruktbar; jordbruket går blott i vissa
dalar, eljest är boskapsskötsel (får och
getter) hufvudnäringen. Den har till största
delen brant, otillgänglig strand. På västra
kusten ligga hamnarna Arkassa och Elymbos.
J. F. N.
Karpdammar. Att uppföda, fisk i dammar har
sedan uråldriga tider varit i bruk. Den därtill
företrädesvis använda fiskarten är karpen
(Cyprinus carpio. Se Karpsläktet), hvars
uppfödande utgör en icke obetydlig näringsgren
i vissa trakter af Tyskland, Österrike och
Frankrike. Den största karpdammsanläggningen är
den vid godset Wittingau i Böhmen, tillhörigt
furst Schwarzenberg, omfattande 300 dammar
med en areal af omkr. 6,000 har, och hvarifrån
räkenskaper finnas sedan 1450. En annan betydlig
anläggning af detta slag finnes på godset
Peitz vid Kottbus i Lausitz, med 82 dammar af
omkr. 1,400 har ytinnehåll. Ordnad karpodling
finnes inom Sverige f. n. (1910) på flera ställen
i Skåne och i Kronobergs län, och karpen har
visat sig väl uthärda klimatet i Värmland. Vid
tiden för Linnés skånska resa funnos i detta
landskap många karpdammar vid Marsvinsholm
och Lärkesholm m. fl. ställen. I de skånska
dammarna höllos emellertid på 1700-talet rudor
jämte karp. 1879 införde godsegaren C. Wendt
en ganska storartad karpodling vid egendomen
Gustafsborg (se d. o. 1) i Kristianstads län,
där han efter 5 år redan hade anlagt 63 dammar
om tills. 356 har. Sedan 1907 drifver Södra
Sveriges fiskeriförening med understöd af
staten en af fiskeriintendenten 0. Nordqvist
ledd försöksverksamhet för fiskodling i dammar,
hufvudsakligast karp och sutare.
Under de 4-5 första åren af sitt lif tillväxer
karpen ganska snabbt, men därefter mera långsamt,
hvarför det ej lönar sig att hålla den i damm
längre, än tills den uppnått fullt säljbar
storlek, d. v. s. en vikt af 1 à 2 kg. eller
något däröfver, hvilken vikt karpen i skånska
dammar vanligen uppnår vid omkr. 3 1/2 års ålder,
eller då den, såsom man brukar uttrycka det,
är "fyrasomrig". Redan ett år yngre, om rätt
skött, har karpen i mellersta Europa samma
storlek. Tillväxten beror gifvetvis i hög
grad på dammarnas tillgång på näringsämnen, på
klimatet och på olika raser, som användas. Det
antal karpar af olika ålder och storlek,
som insattes i en damm, måste stå i ett noga
afvägdt förhållande till dammens storlek och
beskaffenhet med hänsyn till dess produktion
af näring; dock blir det alltid svårt att på
förhand angifva några bestämdare siffror i
detta afseende. För en ordnad eller systematisk
karpodling måste man ha tillgång åtminstone till
5 eller 6 särskilda dammar, som kunna aftappas
hvar för sig. Bedrifves karpodling i ringa skala,
användes blott en damm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
