- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare /
1107-1108

(1910) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karlsvärd - Karlsöarna, Stora och Lilla Karlsö - Karl Teodor - Karl Teodor 1. Hertig af Bajern. Se Karl, tyska furstar 3 - Karl Teodor 2. Kurfurste af Pfalz-Bajern. Se Karl, tyska furstar 9 - Karluk - Karl Ulfsson - Karl Ulfsson 1. K. U. till Tofta

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

befästningen skulle nedläggas. 1710 förordnade
emellertid Defensionskommissionen, att en
skans skulle byggas vid Slite, och landshöfding
Sparfelt uppgjorde nu en ritning, å hvilken han
”korrigerat” den gamla desseinen, samt lät 1711
påbörja arbetena på K., som Enholmens skans
kallades, och de 2 bastionerna med mellanliggande
kurtin blefvo iståndsatta. Palmquist föreslog
emellertid, att i stället för fullföljandet af
”fästningen” skulle ett par batterier och en
redutt byggas, och redan 1712 voro batterierna
samt épaulements för infanteri och kavalleri
färdiga. 1719 ansåg också Palmquist, att K. ej
borde fortsättas, utan i stället de under 1711—12
utförda verken bibehållas, och detta gillades
s. å. af prins Fredrik. 1723 återupptogs dock
tanken på fullföljandet af K., som då hade de 2
södra bastionerna i godt stånd, de nordvästra
och östra bastionerna ofullbordade och den
norra knappast påbörjad. Nu föreslogs lägre
strandverk rundtom hela fästet. 1739 uppgjordes
sedan ny ritning och likaså 1741, då 1723 års
dessein lades till grund. Det egentliga fästet
började nu fortsättas, hvarjämte en ravelin
och en strandbastion påbörjades och 4
strandbatterier utfördes. Arbetena härmed pågingo
till 1752, då ett af Cronstedt uppgjordt
förslag till detacherade bastioner framför
kurtinerna gillades. Sedermera föreslog Virgin
strandlinjernas anläggande enligt ny plan samt
3 bombfritt hvälfda ”tours bastionnées”, men
1756 bestämdes, att K. skulle fullbordas enligt
1752 års beslut, och öfverste Wrede befalldes
uppgöra förslag till strandverken, som dock
ej finge göras stora eller dyrbara. Arbetena
återupptogos 1764 och fortsattes sedan till
1770, då sekreta utskottet fann, att ”den
s. k. fästningen” K., som börjats under Karl
X:s tid, först detta år kunde blifva färdig
så när som på strandbatterierna samt bombfria
logement och förrådshus, till hvilka Virgin
uppgjort desseiner, som af 1766 års sekreta
utskott villkorligt tillstyrkts och nu borde
utföras. 1773 befalldes emellertid v. Arbin
att inkomma med ”förkortad” dessein till K:s
försättande i försvarsstånd för minsta möjliga
kostnad, och 1779 hade denne uppgjort dessein
till strandbatterier med ”tours bastionnées”,
hvarjämte ett annat vidlyftigare förslag med
stor donjon m. m. samtidigt inlämnades. Något
vidare arbete blef dock icke af, och 22 april
1788 fann K. M:t, att K., som fortfarande var
ofullbordadt, hade olämplig plan och ej kunde
skydda landet, hvarför fästningen nu utdömdes
såsom varande onyttig, onödig och kostsam. Åt
generalmajor Toll uppdrogs att ombestyra verkens
sprängning och försvarsmedlens transporterande
till andra orter. Militärbefälhafvaren på
Gottland v. Hohenhausens 1834 framställda
begäran om en ingenjörofficer till hjälp
för uppgörande af förslag till en murad
befästning på rudera af K. ledde ej till
något resultat. Se vidare Enholmens batterier.
L. W:son M.

Karlsöarna, Stora och Lilla Karlsö,
två höga, branta klippöar i Östersjön, belägna
den förra 6,5 km., den senare 2,7 km. från
Gottlands västra kust, 40 km. s. om Visby. Stora
Karlsö uppgifves ha en areal af 235,5 har, Lilla
Karlsö 139 har. Öarna, som räknas till Ejsta
socken af Gottlands län, sakna andra invånare
än fyrbetjäningen å Stora Karlsö och äro i det
allra närmaste skoglösa, men ha ett förträffligt
bete för de stora hjordar af halfvilda
får, som tillhöra bönder på Gottland
och som tillbringa både sommar och vinter på
öarna. Äfven finnes där åtskilligt villebråd,
såsom hare, säl och i synnerhet sjöfågel. 1880
bildades Karlsö jakt- och djurskyddsförenings
aktiebolag med ändamål
att efter inköp af andelar i Stora Karlsö
skydda djurlifvet därstädes samt äfven, i den
mån vildstammen sådant medgifver, där under
lämpliga tider anställa jakt. Sedan 1887 finnes
på västra sidan af Stora Karlsö en blänkfyr med
3 tätt på hvarandra följande blänkar hvarje
1/2 minut, anbragt 55 m. ö. vattnet i ett 18
m. högt stentorn, och sedan 1889 7 m. lägre en
klippfyr med hvitt, regelbundet klippsken. Om
Karlsöarnas grottor i geologiskt hänseende
se Grotta, sp. 372. I grottan Stora Förvar på
Stora Karlsö har man vid anställda gräfningar
1889 och 1890—92 i myllan funnit fornsaker och
djurben, som utvisa, att grottan varit bebodd
under stenålderns senare skede af ett jägar- och
fiskarfolk samt ännu under den yngre järnåldern
utgjort boplats. Jfr K. J. Bergman, ”Gotländska
skildringar och minnen” (1882; 2:a uppl. 1891).

illustration placeholder
Strandparti på Lilla Karlsö, med klippan ”Turken”.



Karl Teodor. 1. Hertig af Bajern. Se Karl,
tyska furstar 3, sp. 1045. — 2. Kurfurste af
Pfalz-Bajern. Se Karl, tyska furstar 9, sp. 1049.

Karluk. Se Kadiaköarna.

Karl Ulfsson. 1. K. U. till Tofta, en af
1300-talets främsta stormän, riddare och rikets
råd, var son till riddaren och lagmannen i
Tiohärad Ulf Åbjörnsson. Liksom sin fader förde
han i vapnet en sparre. På 1350-talet nämnes han
som häradshöfding i Trögd, hvilken befattning
han behöll, äfven sedan han blifvit lagman i
Uppland. (Som sådan omtalas han första gången
1360.) Då striden utbröt mellan konung Magnus
och dennes son Erik, slöt han sig genast till den
senare och nämnes äfven som dennes råd samt var
en af hans kompromissarier, då de båda konungarna
i början af 1357 uppdrogo åt hertig Albrekt
af Mecklenburg och grefve Adolf af Holstein
att vara skiljedomare dem emellan. Efter Eriks
död var han med konung Magnus i Skåne sommaren
1360 och skall då ha deltagit i hertig Bengt
Algotssons dödande. Sedermera deltog han i
afslutandet af fördragen i Plön och Greifswald
1361, där stormännen förrädiskt öfverskredo
sina instruktioner, och nämnes äfven bland
dem, som inkallade konung Albrekt. Huruvida
han dessförinnan verkligen blifvit drifven i
landsflykt, är osäkert. Af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free