Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Karadza dag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
paleozoiska och mesozoiska bergarter, slutligen
närmast Kven-lun en 60 km. bred gördel af
kristalliniska skiffrar. Bergveckningen har
inträffat i slutet af triastiden och är sålunda
mycket äldre än Himalaya, som uppstått i slutet
af pliocentiden. Topphöjden är i v. endast
obetydligt lägre än Himalayas. Här möter Godwin
Austen peak, den högsta i hela bergssystemet,
8,620 m., sydligare nå Gusherbrum 8,040 m.,
Masherbrum 7,830 m., Rakapushi 7,790 m., och i
östra delen når en topp 7,670 m. Passhöjden är
mycket stor (omkr. 5,480 m.). Karakorampasset,
efter hvilket H. v. Schlagintweit uppkallade
hela kedjan, har 5,680 m., och än högre ligger
Tschang-lung-passet (5,760 m.). Berget är i hög
grad täckt af glaciärer; den från Godwin Austen
nedkommande Baltoroglaciären, med en längd af
56 km. och en bredd af 1,5—4 km., anses för
den största på jorden; Biafoglaciären har en
längd af 50 km. och Aranduglaciären af 46 km. Af
floder upprinna på K. Schigar och Nubra på södra
sidan samt Shyok, som börjar på norra sidan vid
K.-passet och i en stor båge går n. och ö. om
berget till Indus. Vattendragen mot n. uppsamlas
af Raskem-darja, en källflod till Jarkand-darja.
J. F. N.
Karakorum. 1. Bergskedja. Se Karakoram. —
2. I medeltiden två städer i Mongoliet,
hvilkas ruiner identifierats först för ett
par årtionden sedan. Båda ha legat i Selengas
biflod Orchons dal, som är mycket rik på ruiner
från olika tider, men särskildt utmärka sig
två platser genom mängden af sådana. Den ena
ligger 2 km. från vänstra stranden af Orchon,
under 47° 28′ n. br. och 102° 35′ ö. lgd och bär
det mongoliska namnet Karabalgassun (”svarta
staden”) l. Karakerem (”svarta muren”). Ruinerna
ha en längd af 6 km. och en bredd af 3 km.,
och själfva staden synes ha upptagit en kvadrat
med 2 km. sida. I nordöstra delen låg kanens
palats, hvars bevarade murar omsluta ett rum med
400 m. sida och varit omgifna af en graf, och
ö. därom synas lämningar af andra byggnader inom
en mindre omfångsrik mur. Enligt i närheten funna
inskrifter härröra ruinhoparna från förra hälften
af 700-talet och ha tillhört uigurkanernas
residens, ehuru äfven kejsaren af Kina där
senare hade ett sommarresidens. Den andra staden
har legat 25 km. s. ö. om den förra, 2 km. från
Orchons högra strand, där nu ett buddistkloster,
Erdeni-dzu, ligger, och var det af Djingis-kans
son Oktai på 1230-talet anlagda residenset
(kin. Halin l. Hola-Halin). Detta besöktes af
Piano Carpini 1246, Rubruquis 1253 och Marco Polo
1275. Den fjärde mongolkanen Kublai flyttade
på 1260-talet sitt residens till Peking, och
K. ödelades efter några år så grundligt, att
dess läge alldeles bortglömdes och först 1889—91
återfanns. Henry Yule (1871) var den förste, som
iakttog två städer. Den ryske resanden Paderin
besökte 1871 det uiguriska K., men det verkliga
läget af de båda K. bestämdes genom Jadrintsev
1889 och de två expeditionerna af Finsk-ugriska
sällskapet i Helsingfors genom A. Heikel och
ryska vetenskapsakademien genom Radloff, som
utsändes för att studera Jadrintsevs upptäckt
och afteckna de af honom funna inskrifterna,
hvilkas dittills okända språk tolkats af
V. Thomsen.
Wbg.
Karakoto, en af ryske forskningsresanden
P. Koslov 1908 anträffad ruinstad i Mongoliet,
omkr. 25 km. ö. om den östligaste armen af den
från Nanschan kommande och i Gobiöknen försvinnande
floden Edsingol. I stadens nordvästra hörn ligga
lämningarna af fästningen med ett hufvudtorn
och flera smärre torn. Stadens murar äro delvis
begrafna i sanden. Vid af Koslov anställda
gräfningar i ruinerna gjordes fynd af böcker,
bref, dokument, mynt från Mindynastiens tid,
kvinnosmycken, husgeråd, buddistiska kultföremål
m. m., hvaraf tyckes framgå, att K. är identiskt
med Hsiahsia, hufvudstaden i tangutriket,
som blomstrade från 11:e till 14:e årh.
Wbg.
Karakterisera. Se Karaktär 4.
Karakterism. Se Karaktär 4.
Karakteristik. Se Karaktär 4.
Karakteristika. 1. Sing. karakteristikon.
Se Karaktär. — 2. Mat. a) I det
vanliga logaritmsystemet den obrutna delen
af en som decimalbråk uttryckt logaritm. I de
vanliga logaritmtabellerna är karakteristikan
i allmänhet icke utsatt, emedan den kan utan
dessas tillhjälp bestämmas. För ett tal större
än 1 är nämligen karakteristikan alltid en
enhet mindre än de hela siffrornas antal. För
ett egentligt decimalbråk åter är den negativ
och numeriskt lika med antalet nollor före den
första verkliga siffran i decimalbråket, den
hela nollan äfven inbegripen. Så äro t. ex. för
logaritmerna till talen 1101, 9, 0,7 och 0,00035,
karakteristikerna 3, 0, — 1 och — 4. — b) Om en kontinuerlig följd
af buktiga ytor af samma slag är gifven, så
kallas den kroklinje för karakteristika, utefter
hvilken två konsekutiva ytor skära hvarandra.
(I. F.)
Karakteristikon. Se Karaktär.
Karakteristisk. Se Karaktär.
Karaktär (grek. charakter,
någonting graveradt, prägel, kännetecken, af
charassein, hvässa, inrista).
1. Utmärkande egendomlighet;
sammanfattningen af de kännemärken och
bestämningar, genom hvilka ett liflöst eller
lefvande föremål skiljer sig från andra;
kynne, skaplynne, egenskap, kännetecken
(jfr Individ, Naturell och Temperament).
— 2. En människas konstanta viljeriktning,
inbegreppet af de grundsatser, som leda
hennes görande och låtande inom det sedliga
området (vare sig hon därvid är eller icke är
klart medveten om sin egen naturs inre lag);
den lynnets och sinnelagets egendomlighet,
som en människa förvärfvat genom själfuppfostran
och genom intrycken från allt hvad hon upplefvat
(i motsats till hennes naturbestämdhet); ståndaktighet,
trohet mot den bättre delen af sin varelse; fasthet
och följdriktighet i viljandet, vare sig detta
är riktadt på det goda eller det onda; människa
med viljekraft; personage (såsom uppbärare af
en karaktär) i ett drama eller annat diktverk.
Jfr Etik. — 3. Stånd, titel, värdighet
(jfr Karaktärsfullmakt). — 4. Skriftecken. —
Karakterisera, framställa ett tings särskiljande
kännemärken, skildra, känneteckna; vara
betecknande för, röja egendomligheten
hos. — Karakterism, språkv., språklig
(stilistisk, grammatisk o. s. v.) egendomlighet,
som kännetecknar en person. — Karakteristik,
skildring af ett föremåls väsentliga egenskaper;
skildring af en personlighets själsbeskaffenhet,
dess utveckling och gärningar, försåvidt de
äro betingade af dess inre egenskaper
(jfr Biografi); klart och kraftigt utdanande
af de (i en målning, en roman, en opera, ett
drama) framställda personernas karaktärer. —
Karakteristikon, plur. -istika (grek.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
