Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapkolonien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Komsberg, Nieuwveld-bergen, Koudedeveldbergen,
Sneeuwberget (med toppen Kompassberg 2,600
m.), hvilka mot ö. fortsättas af Zuurbergen,
Stormbergen samt de mot n. ö. gående väldiga
Quathalamba- l. Drakbergen, som dock ligga
utom K:s gräns. Denna rad af berg bildar
vattendelare mellan kustfloderna och Oranjes
tillflöden. N. om den sänker sig nämligen landet
ned mot denna flod. Ytan är här mestadels jämn,
med isolerade toppar. Denna del af K. är ett
öde, nästan människotomt område och öfvergår
slutligen i Kalahariöknen. — Större delen
af K. är vattenfattig: endast östra delen är
rikare på källor och större vattendrag. Bäckar
och floder innehålla mest endast regnvatten
och utsina under den torra årstiden, hvaremot
de under regnperioden hastigt svälla upp till
ofantlig höjd. K:s längsta flod är Oranjefloden
l. Garib på norra gränsen, den enda, som har
vatten under hela året. Bland kustfloderna äro
Olifant, Breede, Stora Fiskfloden och Kei
de största. Sjöar finnas icke; blott grunda
pölar (vleis), som under den torra sommaren
betäckas med gräs, om de icke äro salta (pans,
saltpannor). Heta källor och mineralkällor
förekomma flerstädes.
Klimatet växlar i landets olika delar. Västra
kusten har vinterregn, i trakten af
Taffelberget 600—750 mm., längre in 400—500
mm. Medelårstemperaturen är i Kapstaden 16,3°
med en januari-(sommar)temperatur af 20,6°
och julitemperatur af 12,3°; de absoluta
extremerna ha där varit 36,5° och 3,2°. Mellersta
delen af K. är ett öfvergångsområde med
vår- och höstregn (300—790 mm.) och en
årstemperatur af 16°—18°. Längre in följer
ett område med sommarregn (510—770 mm.) och
en medelårstemperatur af 16°—18°. Snö faller
blott i de högre delarna af K. Man har blott
en gång sett Taffelberget snöbetäckt. Stormar
förekomma rätt ofta, under vintern mest
från n. v., under sommaren från s. ö.
J. F. N.
K:s flora med sina 8,000 fanerogama växtarter
är en af de rikaste på jorden, särskildt hvad
angår endemiska arter. Längst i s. v. möter
en ständigt grön buskregion, där träd träffas
endast på vissa platser, men deras höjd sällan
når öfver 7—9 m. Utmärkande för denna trakt är
silfverträdet (Leucadendron argenteum) som
i Kap användes i likhet med vår julgran. Det
största skogsbeståndet är Zizikamma i distriktet
Knysna på sydkusten ö. om Mossel bay, där bl.
a. växa Podocarpus, flera Olea-arter, Ocotea
bullata, Millettia caffra, utmärkta för sitt
hårda eller sega virke. Icke mindre än 784
erikacéer förekomma i K., dessutom flera
växter, som uppvisa likhet med australiska
växtformer. Karrooregionen har fullständig
stäppkaraktär. Under regntiden prunkar den i
de vackraste färger, men under den torra tiden
förvandlas den till en öken. Det är särskildt en
mängd lökväxter, pelargonior, arter af Oxalis,
Aloë och Mesembryanthemum och proteacéer, som
där förekomma, dessutom buskar, klädda med taggar
(Acacia horrida o. a.); den s. k. rhenoster-bos,
rhinocerosbusken (Elytropappus rhinocerotis) har
blifvit ett så hinderligt ogräs, att man genom
lagar sökt åstadkomma dess utrotande. De stora
grässlätterna kallas af boerna veld. Högslätterna
(hoogeveld) äro sådana trädlösa marker. Längst
i n. möter Kalaharis stäppvegetation (se
Kalahari). De bästa fårbetena träffas i de
mellersta och
nordöstra distrikten. Nästan alla europeiska
sädesslag och andra kulturväxter äro införda;
i slutet af 1600-talet planterade franska
hugenotter vinrankor och gåfvo därmed upphof till
en ganska omfattande vinodling i sydvästra K.,
hvars drufvor räknas till de finaste på jorden
(Constantia, Pontac, Steen och Hanepoot). Många
kapska växter odlas allmänt sedan länge hos
oss som prydnadsväxter, såsom Erica-arter,
liljor (Agapanthus, Clivia, Vallota, Gladiolus
m. fl.), pelargonierna, Sparmannia, kallan,
m. fl. — Flera större och mera betydande af
de vilda djur, som fordom gjorde K. till ett
omtyckt jaktområde, ha dragit sig undan för den
framträngande civilisationen och träffas nu ej
inom K:s gränser. Några få elefanter och bufflar
bevaras i Knysnaskogen i sydligaste K. Däremot
finnas hyenor, leoparder samt mindre rofdjur och
idisslare. Karakteristisk är frånvaron af stora
apor; den största är en babian (Cynocephalus
porcarius). Andra karakteristiska djurarter äro
den s. k. gemsbocken (Oryx gazella), damanen
(Hyrax capensis), guldmullvaden, jordsvinet
(Orycteropus capensis), en myrkott (Manis
Temminckii), bland fåglar många stäppfåglar,
såsom trappar, frankolinhöns, sandhöns
(Pterocles) och andra hönsfåglar. Bland
giftiga ormar äro pufformen (Echidna arietans)
och ett par glasögonormar (Naja haje) de
mest fruktade. Myror, såväl egentliga myror
som termiter, och vandringsgräshoppor äro
stormakter bland de lägre djuren. Vid landets
upptäckt egde infödingarna får, nötkreatur och
hundar; sedermera ha hästar och getter införts
jämte förbättrade får- och nötkreatursraser,
(G. L—m. L—e.)
Af mineral märkas guld i Zwarteberg, koppar i
Lilla Namaland, s. om nedre Oranje, diamanter
i West Griqualand (Kimberley) samt stenkol i de
kantberg, som i n. begränsa Stora Karroo.
Befolkning. Landets urinvånare voro hottentotter
och buschmän, hvilka undanträngdes först genom
kaffrer och betsjuaner, sedan af européer och nu
utgöra endast en ringa del af befolkningen. Först
bland européerna kommo holländarna (från 1602),
hvilkas ättlingar kallas boers (se Boerfolket),
senare tyskar, franska hugenotter och engelsmän
samt af dessa införda malajer och negrer. En
stark folkblandning har alltså egt rum,
och längst i n. har det t. o. m. uppstått
ett s. k. bastardfolk (se Griqualand). Under
de senaste årtiondena har folkmängden varit i
stark tillväxt. Under de 13 åren 1891—1904 hade
hela befolkningen ökats med 39,01 proc. eller
3 proc. årligen, européerna med icke mindre
än 51,05 proc. eller 3,93 proc. per år. 1904
var hela K:s befolkning 2,409,804 pers. (3 på
1 kvkm.), hvaraf 579,741 hvita (55 proc. män)
och 1,830,063 färgade; på den egentliga K. kommo
1,489,691 pers., af hvilka 553,452 voro hvita. Af
den hvita befolkningen voro 87,761 födda i
Storbritannien och Irland och 12,137 i Ryssland;
af den färgade voro 15,682 malajer och 298,334
en blandning af olika raser; de öfrige voro
hottentotter, kaffrer och betsjuaner. Vid
slutet af 1907 beräknades hela folkmängden till
2,507,500, hvaraf 610,680 européer. De största
städerna voro 1904: Kapstaden (med förstäder)
169,641, Kimberley 34,331, Port Elizabeth 32,959
och East London 25,220. 1,305,453 voro (1904)
protestanter (399,487 holl. reformerta, 281,433
episkopaler, 290,232
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
