Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 845-846 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapetinger ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ytan är krökt. Härmed sammanhänger, att
kondensationen af vattenånga inuti en gasmassa
försiggår lättast kring dammkorn (jfr Dimma),
eftersom i detta fall de bildade dropparna
redan från början få en jämförelsevis stor
radie (liten krökning). — Nedanstående tabell
visar några vätskors kapillärkonstanter vid
rumstemperatur, uttryckta i dyn per cm:

kvicksilfver-	luft	540
vatten-	»	76
olivolja-	»	34
alkohol-	»	25
eter-	luft	18
vatten-	kvicksilfver	410
olivolja-	»	340
olivolja-	vatten	21

Det anförda värdet på vattnets kapillärkonstant
gäller för en fullt ren vattenyta, redan minimala
spår af fett nedsätta ytspänningen. Drypes
en droppe olja på vatten, så drages oljan
hastigt ut i en tunn hinna, därför att
vattnets ytspänning är starkare än sammanlagda
ytspänningen hos gränsytorna vatten-olja och
olja-luft. Härpå beror den sedan gammalt
af sjömän kända förmågan hos olja att dämpa
vågornas brytning. Vid en mängd företeelser
i det dagliga lifvet spelar kapillariteten
in. Så t. ex. beror vätskors uppsugning i sand,
svampar, vekar och i allmänhet i porösa kroppar
därpå, att porerna verka som kapillärrör. Till
kvicksilfrets depression måste hänsyn tagas
vid afläsning af barometrar och manometrar. —
Litt.: En mängd intressanta och vackra försök
öfver kapillariteten beskrifver C. V. Boys i
”Soapbubbles and the forces which make them”
(2:a uppl. 1895).
G. I.

Kapillarkärl l. Kapillärer (jfr Kapillar),
anat., hårrörskärl. Se Blodkärl och Blodomlopp, sp. 727.

Kapillarsystem (jfr Kapillar), fysiol.
sammanfattningen af en kropps hårrörskärl.

Kapillitium (af lat. capilli, hår), bot.,
en bildning, som finnes inom de sporbildande
organen dels hos en del slemsvampar (Mycetozoa),
dels hos buksvamparna (Gasteromycetes) och
hvars betydelse hos bäggedera är att underlätta
sporernas utspridande. Hos slemsvamparna
består kapillitiet af fina rör eller trådar,
hvilka uppstå ur sporangiets protoplasma jämte
sporerna och intaga rummen mellan dem. — Hos
buksvamparna däremot består det af ett särskildt
slags tjockväggiga hyfer, som uppstå ur gleban
(se Gasteromycetes) och bilda en ulliknande
massa kring sporerna.
G. A. (G. L—m.)

Kapillär. Se Kapillar.

Kapillär attraktion, fys. Se Kapillaritet.

Kapillär depression, fys. Se Kapillaritet.

Fig. 1. Kapillärelektrometer. Vid M mikroskopet.

Fig. 2. Lippmanns kurva.

Kapillärelektricitet (jfr Kapillar), fys.,
den företeelse, som består i ändring af
en kvicksilfvermassas form, d. v. s. af
kvicksilfrets ytspänning, medelst inflytande
af elektriska laddningar. Användningen af
kvicksilfverelektroder vid elektrolys ledde för
mer än 100 år sedan till den iakttagelsen, att
formen hos en kvicksilfverdroppe ändrar sig vid
olika elektrisk laddning af droppen. Ett på en
gång vackert och slående exempel härpå erbjuder
det s. k. ”kvicksilfverhjärtat”, som anordnas på
det sätt, att en större kvicksilfverdroppe i en
porslinsskål öfvergjutes med utspädd svafvelsyra,
försatt med en smula kaliumbikromat, hvarefter
en spetsig, blank järntråd från sidan bringas
nätt och jämt i beröring med kvicksilfret: detta
råkar då i en liflig, pulserande rörelse. För
den grundläggande experimentella undersökningen
af dessa fenomen har
man att tacka fransmannen G. Lippmann, som
utförde sina arbeten 1873—77. Han lät en liten
kvicksilfveryta i ett kapillärrör tjänstgöra som
negativ pol (katod) i en lösning af en syra eller
ett salt, under det att en stor kvicksilfveryta
i samma lösning fick tjänstgöra som positiv pol (anod;
jfr fig. 1). Han fann då att, när han anlade
småningom växande spänningar (från O till 2
volt), så ökades först kvicksilfrets ytspänning
vid katoden (d. v. s. den lilla menisken drog
sig in i röret) till ett visst maximum, hvarefter
den åter aftog, såsom fig. 2 visar. En lösning
af en syra eller ett salt vid lufttillträde
upplöser alltid något kvicksilfver, såsom man
senare konstaterat. Medelst ett mikroskop kan
man iakttaga ytterst små förskjutningar i den
lilla kvicksilfvermeniskens läge, och Lippmann
kunde därför använda sina iakttagelser till
konstruktion af en spänningsmätare, den
s. k. kapillärelektrometern, som på grund af
känslighet (0,0001 volt) och liflighet funnit
stor användning för uppmätande af små elektriska
spänningsdifferenser (se fig. 1). Lippmann
drog äfven ur sina försök den slutsatsen att,
eftersom en kvicksilfvermassa, som blifvit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>