Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapetinger ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fordom stad i Galiléen, vid nordvästra stranden
af Gennesaret, ej långt från Jordans inflöde,
sannolikt vid den nuv. orten Tell Hum. I
nyare tid har man där vid utgräfningar funnit
en byggnad, förmodligen efter en synagoga,
som möjligen går tillbaka ända till Jesu
tid. K. är genom evangelierna bekant som
”Jesu egen stad”, d. v. s. medelpunkten för
hans verksamhet i Galiléen, och som Petrus’ och
Andreas’ hemvist (Matt. 9: 1, Mark. 1: 16—18, 29
m. fl.). Jfr E. Stave, ”Sjön Gennesaret” (1892).
E. S—e.
Kapetinger kallas den konungaätt, som efter
karolingerna besteg Frankrikes tron, 987,
och som med afbrott 1792—1814 (1815) innehade
den till 1848. Namnet stammar från Hugo Capet
(se d. o.) och hans fader. Ätten anses af somliga
inhemsk i Frankrike, enligt andra härstammar den
från en invandrad saxare, Witichin. Dennes son
var enligt en uppgift Robert den starke eller
tappre (d. 866), som utmärkte sig i Karl den
skalliges tjänst och af denne fick Touraine,
Anjou och slutligen det senare s. k. hertigdömet
Francien (Ile-de-France). Roberts söner voro
Eudo, konung af Frankrike 888—898, och Robert
(II), motkonung mot Karl den enfaldige 922 och
d. 923. Roberts son var Hugo den hvite l. store
(d. 956); söner till denne voro Hugo Capet,
fransk konung 987—996, samt Otto och Henrik,
hertigar af Burgund 956—965 och 965—1002. Med
konung Hugo börjar den äldsta grenen af
kapetingiska konungahuset, som utgjordes af
följande konungar: Hugo Capet 987—996, Robert II
996—1031, Henrik I 1031—60, Filip I 1060—1108,
Ludvig VI den tjocke 1108—37, Ludvig VII den
unge 1137—80, Filip II August 1180—1223, Ludvig
VIII 1223—26, Ludvig IX den helige 1226—70,
Filip III den djärfve 1270—85, Filip IV den
sköne 1285—1314, Ludvig X ”le Hutin” 1314—16,
dennes son Johan I Postumus 1316, Filip V den
långe 1316—22 och Karl IV den sköne 1322—28
(Ludvig X, Filip V och Karl IV voro söner
till Filip IV, de föregående ättlingar i rakt
nedstigande linje af Hugo Capet). Men till Hugo
Capets afkomma höra äfven ättens yngre grenar:
huset Valois, som härstammade från Filip
den djärfves yngre son Karl samt med dennes
son Filip VI 1328 uppsteg på tronen efter
den äldre grenens utslocknande på svärdssidan
och regerade till 1498; huset Valois-Orléans
(med V.-Angoulême), en yngre gren
af huset Valois, som innehade Frankrikes tron
1498—1589; huset Bourbon, som härstammade från
Robert, en af Ludvig den heliges söner, samt
regerade i Frankrike 1589—1792 och ånyo 1814
(1815)—30; och huset Orléans (det yngre), en
yngre gren af huset Bourbon, som efterträdde
det förra 1830—48. — Litt.: v. Kalckstein,
”Geschichte des französischen königthums unter
den ersten Capetingern” (bd I, 1877); Luchaire,
”Histoire des institutions monarchiques de la
France sous les premiers Capétiens” (2 bd, 1883;
2:a uppl. 1891).
S. F. H. (G. W—k.)
Kapfelman, svensk släkt. Se Arrhenius, sp. 73,
och Arrhén von Kapfelman.
Kapff, Sixt Karl von, tysk evangelisk präst,
f. 1805, d. 1879, tjänstgjorde 1833—43 i en
friförsamling i Kornthal, blef 1843 dekan inom
landskyrkan i Münsingen, 1847 i Herrenberg,
1850 generalsuperintendent i Reutlingen och
1852 predikant vid stiftskyrkan i Stuttgart. K. var en
äkta representant för 1800-talets schwabiska
individualistisk-pietistiska fromhet. Hans
åskådning var bibliskt realistisk med inslag
af kiliastiska förväntningar. Framför allt
som predikant och själasörjare hade han ett
utomordentligt inflytande och stort förtroende
vida omkring i Württemberg. Hans andaktsböcker
ha vunnit stor spridning. Bland dem må nämnas
Gebetbuch (1835; 2:a uppl. 1905; ”Bönebok”,
1858), Das grössere communionbuch (1840;
23:e uppl. 1895; i sammandrag, Das kleine
communionbuch, 35:e uppl. 1903; ”Nattvardsbok”,
1857, 3:e uppl. 1874), 80 predigten über
die alten episteln (6:e uppl. 1880; ”Kapffs
epistelpostilla”, 1864—65). Bland smärre skrifter
märkas en i många upplagor på tyska och på
svenska spridd varningsskrift mot onanien
samt Die revolution, ihre ursachen, folgen
und heilsmittel (flera uppl.; sv. öfv. 1851).
G. A—n.
Kapguldmullvaden, zool. Se Guldmullvadarna.
Kapgummi, farm., tekn., består af större eller
mindre, rundade, oklara stycken af en gråbrun
färg. Detta gummi erhålles hufvudsakligen
af Acacia horrida Willd., hvilket träd
växer ytterst allmänt å södra Afrikas torra
högslätter. Det är väpnadt med många starka
taggar och kallas doornboom, wittedoorn
l. karródoorn af (de ursprungligen holländske)
kolonisterna, wait a bit af engelsmännen. En
bättre sort kapgummi erhålles af Acacia Giraffa
Willd. (kameltörne) och utföres från Stora
Nama- och Damaraland. Jfr Arabiskt gummi.
O. T. S. (G. L—m.)
Kap Hoorn [-hå̄rn]. Se Hoorn 2.
Kapillar l. Kapillär (lat. capillaris, af
capilli, hår), adj., som har afseende på hår;
hårfin; som substantiv (vanl. i plur.) liktydigt
med kapillarkärl l. hårrörskärl.
Kapillarceller (se Kapillar), bot. Se
Sphagnum.
Kapillarektasi, patol. anat. Se Ektasi och
Kapillar.
Kapillarelektrometer, fys. Se Elektrometer,
sp. 361, och Kapillarelektricitet.
Kapillaritet (se Kapillar), fys., de egenskaper
hos vätskorna, som sammanhänga med deras
ytspänning. Nedsättes ett fint rör (hår-
l. kapillärrör) i en vätska, kommer denna icke
att enligt den vanliga lagen för kommunicerande
kärl stå lika högt inne i röret som utanför,
utan ställer sig antingen högre (kapillär
attraktion) eller lägre (kapillär depression),
det förra, om vätskan fuktar rörväggen, såsom
fallet är med vatten på väl rengjordt glas,
det senare, om fuktning icke eger rum, såsom
med vatten på paraffin eller kvicksilfver
på glas. Kapillariteten förklaras genom
vätskemolekylernas attraktion dels inbördes
(kohesion), dels till den fasta rörväggen
(adhesion); en molekyl utöfvar märkbar verkan
endast inom en sfär med mycket liten radie
(verkningsradien), hvarför dessa molekylära
krafter icke kunna vara identiska med den
allmänna gravitationen. Man har sökt uppskatta
verkningsradiens storlek bl. a. ur det något
tvifvelaktiga antagandet, att tjockleken af
en vätskelamell (tunn hinna) måste vara minst
dubbla verkningsradien. De tunnaste af P. Drude
uppmätta såplameller hade en tjocklek af 16 μμ
(milliondels mm.), men på kvicksilfver har
man fått olja att
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
