Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 837-838 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kantorp ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

får man i allmänhet äfven räkna slottskapellen
samt kapell i privathus, vare sig dessa äro
afsedda för den enskilda andakten eller för
offentlig gudstjänst. — Särskild uppmärksamhet
förtjäna de s. k. dubbelkapellen, uppförda i två våningar,
af hvilka den nedre ofta tjänade som
grafkapell och stod i förbindelse med den öfre
genom en öppning, omgifven af ett galler eller
bröstvärn. Dubbelkapellen förekomma mångenstädes
i Tyskland samt här och där i andra länder. Med
afseende på arkitektonisk hållning och prydnader
ha kapellen naturligtvis rättat sig efter den
rådande stilriktningen.

Plan af Uppsala domkyrka.

2. Förv. Se Kapellag.

3. Mus. Efter det rum (kapell; se ofvan)
inom en kyrka, i hvilket vissa heliga handlingar
utfördes, uppkallades den vid dessa
handlingar biträdande sångkören med samma namn.
Ett musikkapell var således urspr. uteslutande
vokalt, såsom ännu t. ex. det påfliga kapellet
och Berlins domkör (däraf it. a cappella = utan
instrumental ledsagning). Efter 1600 inkommo
emellertid äfven instrument i kyrkokapellen,
och i våra dagar är det i musikalisk bemärkelse
nästan uteslutande instrumentalorkestrar, som
kallas kapell, t. ex. stadskapell, militärkapell,
teaterkapell, hofkapell (se d. o.). —
Kapellmästare (it. maestro di cappella,
fr. maître de chapelle), anförare för ett
musikkapell, orkesteranförare, kör- och
orkesterdirigent, ledare af sången och musiken
vid någon större kyrka (t. ex. Lunds domkyrka).
Jfr Dirigera. — Kapellist, i ett kapell
anställd exekutör.

4. (Fr. chapiteau, af lat. capitellum,
dim. af caput, hufvud), artill., en skifva
af järnbleck, som lägges öfver fänghålet på
en artilleripjäs för att hindra regn och
smuts att däri intränga, när pjäsen ej användes
till skjutning. Har kapellet en järndobb,
som passar i fänghålets mynning, kallas det
pinnkapell.

5. (Fr. coupelle, af lat. cupella, ett
litet kar), kem., en med benaska eller utlakad
träaska utfodrad skål, hvari silfverhaltigt bly
upphettas till oxidation för vinnande af silfver
(se Afdrifva 1); förr äfven skålar med
sand, hvari på laboratorier bägare, kolfvar och
dylikt upphettas. Vanligen voro dessa skålar
öfverbyggda med skåp, försedda med aflopp för
skadliga gaser, och benämningen kapell har nu
öfvergått på dessa dragskåp.

6. Sjöv., särskildt förfärdigade öfverdrag,
såsom till segel, master, tunnor, kappar,
kojer, mössor etc. Jfr Bastingering.
1. Upk.* 3. A. L.* 4. H. W. W.* 5. P. T. C.* 6. R. N.*

Kapellag, stundom endast kapell, del af
församling, som, vanligen på grund af dess
från församlingskyrkan och prästen aflägsna
belägenhet, utverkat sig tillstånd till
ett kapells uppförande och oftast jämväl
hållande af särskild predikant vid kapellet
(kapellpredikant, i äldre tider äfven
kaplan). Stundom har kapellag ock uppkommit
därigenom, att bruksegare byggt brukskyrka
och anställt predikant (brukspredikant)
för bruket och dess personal. För kapellags
bildande har erfordrats medgifvande af K. M:ts
befallningshafvande och domkapitel. Kapellag
i denna dess egentliga bemärkelse har väl
beslutanderätt i hvad angår kapellbyggnaden
och predikanten, men åtnjuter ej själfständig
kyrkoförsamlings ställning, utan erhålles sådan
rätteligen endast med K. M:ts tillstånd. Likväl
förekomma exempel på, att kapellag antingen
omedelbart efter dess bildande med K. M:ts
befallningshafvandes och domkapitlets
medgifvande eller ock småningom i mån af
växande ekonomisk styrka faktiskt öfvergått
till egen kyrkoförsamling (kapellförsamling
i egentlig bemärkelse). Kapellag kvarstår,
där ej annorledes kan vara öfverenskommet
och medgifvet, i sina skyldigheter gentemot
församlingen i öfrigt och är således pliktigt
att fortfarande deltaga i byggande och underhåll
af moderkyrka (dock endast i det skick och den
storlek den var, då kapellet efter tillstånd
byggdes) och prästgård, äfvensom i pastors
aflönande, hvarförutom det skall ensamt svara
för sin kapellbyggnad och kapellpredikantens
aflönande. I dessa förhållanden
göres ingen ändring genom kapellagets
öfvergång till kapellförsamling. Först
med kapellagets inträdande i församlings
rättigheter kan det lagligen få rätt till egen
kyrkobokföring, ehuru fall ej lära saknas,
då domkapitel äfven det förutan lämnat sådant
medgifvande. Kapellförsamling kan med K. M:ts
medgifvande förvandlas till annexförsamling
(se d. o.); i världsligt hänseende bildar
den stundom egen kommun (endast efter K. M:ts
förordnande), stundom icke. Numera förekommer ej
sällan bildande af kapellförsamling i enbart
eller hufvudsakligt syfte att åt en från
pastorsexpeditionen aflägse liggande, folkrik
församlingsdel, inom hvilken särskild ord. eller
e. o. präst är boende, bereda förmånen af egen
kyrkobokföring, äfven om särskild predikolokal
där saknas; därvidlag sker ingen rubbning i den
ekonomiska gemenskapen med moderförsamlingen. Den
i kapellförsamling anställde prästen
benämndes förr i regel kapellpredikant
(eller brukspredikant, där uppkomsten gifvit
anledning därtill) och numera ofta komminister. —
F. n. (1910) pågår utredning, huruvida eller i
hvad mån den för kapellförsamling bestående
skyldigheten i afseende på moderkyrkans
byggnad och underhåll kan upphöra.
C. v. O.

Kapellan. Se Kaplan.

Kapellation. Se Kapellering.

Kapellering l. Kapellation, i kapell (se d. o. 5)
verkställd pröfning af guld- eller silfverhalt
i legeringar. Se vidare Afdrifva 1 och
Guldprof.

Kapellet, berättelse af K. J. L. Almquist (se d. o.).

Kapellförsamling. Se Kapellag.

Kapellist, mus. Se Kapell 3.

Kapellkrans (se Kapell 1) kallas den följd
af i halfcirkel eller utefter sidorna af en
half polygon anordnade kapell, som i vissa
senromanska och gotiska kyrkor omger koret,
skild från detsamma genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>