Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 769-770 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kandidatexamen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1. Kaninburar.

Fig. 2. Kaninbur för honor och ungdjur.

Fig. 3. Stora franska silfverkaninen, hanne.

Fig. 4. Stora franska silfverkaninen, hona.

Fig. 5. Blå beveren.

lofvar godt för denna binäring, hvilken
flerstädes i utlandet spelar en stor roll. Vårt
vintertiden hårda klimat synes icke lägga något
som helst hinder i vägen för en rationell
kaninskötsel. Tvärtom anses de skinn,
som produceras i Sverige, vara de bästa i
världen. Kaninerna äro emellertid känsliga för
drag och dålig lukt. De hållas vanligast i burar
(fig. 1 o. 2). Dessa måste göras täta samt
rymliga, så att djuren få godt tillfälle att
röra på sig. Sommartiden sättas burarna, som
aldrig böra stå direkt på marken, i förbindelse
med löpgårdar. Vintertiden inflyttas de helst
i något lugnt beläget uthus med fönster åt
södersidan. Till fönster i burarna användes
metalltrådnät. Burarna hållas väl rena. Som
strömedel användes torfströ. Vintertiden
lägges däröfver hö
eller halm. Kaninerna äro icke nogräknade med
födan. De förtära sålunda köksaffall af olika
slag, ogräs och affall från trädgård och fält,
rotfrukter, krossad eller malen hafre, åker- och
ängshö. Mjölk förtära de med
begärlighet. Utfodringen sker på bestämda tider
3 à 4 ggr dagligen. Till afvel användas endast
typiska, väl utvecklade djur. Honorna böra
ej betäckas, förrän de nått en
ålder af 8 månader. Hannarna användas ej
för afvelsändamål förrän i 10:e à 12:e
månaden. Honorna böra ej tilllåtas föda mer
än 6 ggr årligen. De i Sverige mest använda
raserna äro: lilla silfver- och stora franska
silfverkaninen (fig. 3 o. 4), blå beveren (bleu
de Beveren, fig. 5; Beveren är ett ortnamn i Belgien),
nya danska rasen (stora hvita landtkaninen),
belgisk jättekanin, fransk vädur- och belgisk
harkanin. Vår egen landtkanin förtjänar
att tillvaratagas. — Man ställer i utsikt,
att kaninafveln skall jämte fjäderfäskötsel
kunna i vårt land bli det mindre jordbrukets
förnämsta biförvärf, särskildt för småbrukare
och egnahembesittande arbetare, samt att
kaninköttet skall få en mycket stor betydelse
som folknäringsmedel och dessutom bör liksom
i Frankrike, Belgien och England kunna bli en gärna sedd
rätt på de förmögnares bord (i smak och värde
anses godt kaninkött stå mellan kyckling och
gödkalfstek). Värdet af t. ex. Frankrikes
årliga kaninproduktion uppgår numera till 600
mill. frcs. Man har velat beräkna, att i Norden
årsvinsten pr afvelshona kan anslås till minst
33 kr., oberäknadt värdet af skinnet, som finner
obegränsad användning i hattfabrikationen och
pälsvaruindustrien. För väckande af intresse
för kaninskötseln och spridande af kännedom
om densamma arbetar sedan 1909 Svenska
kaninafvelsföreningen (med säte i Stockholm),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>