Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 763-764 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kandidatexamen ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

medicinska system. K. utgaf bl. a. Elements
of chemistry (1841—43; flera uppl.) och
Industrial resources of Ireland (1844).
(H. E.)


Kane [ke͡i’n], Elisha Kent, nordamerikansk
upptäcktsresande, f. 1820 i Philadelphia,
d. 1857 i Habana, reste 1844 som nordamerikanska
beskickningens läkare till Kina och besökte i
vetenskapligt intresse Filippinerna, Ceylon,
Ostindien, Egypten och västra Afrika. Efter
återkomsten till Amerika deltog han i det
mexikanska kriget 1847, var därefter anställd
vid kustuppmätningen utmed Mexikanska viken och
åtföljde 1850—52, som läkare och naturforskare,
den af H. Grinnell i New York utrustade
expeditionen till det arktiska Amerika för
uppsökande af Franklin. 1853—55 ledde K. själf
en nordpolsexpedition, hvarunder han trodde
sig ha funnit det öppna polarhafvet, hvilket
därefter länge spökade i en mängd
polarfarares och geografers hjärnor. Resultaten
af sina forskningar framlade han i The
United states Grinnell expedition. (1854)
och Arctic explorations: The second Grinnell
expedition in search of sir John Franklin,
1853, 54, 55 (2 bd, 1857; ny uppl. 1872).
(Wbg.)

Kanea, en namnform för Chania (se d. o.).

Kaneforer (grek. kaneforoi,
korgbärerskor) kallades i det forna Aten
jungfrur, hvilka vid panathenaierna och andra
religiösa fester deltogo i processionerna,
på hufvudet bärande korgar med heliga
föremål. Den bildande konsten har nyttjat sådana
kaneforgestalter (i detta fall äfven kallade
karyatider) som ett arkitektoniskt element för
uppbärande af lättare bjälklag. Se Karyatid.
A. M. A.

Fig. 1. Tvärsnitt af ceylonkanel.

Fig. 2. Tvärsnitt af kanelkassia.

Kanel, bot. farm., den som krydda
och drog använda barken af Cinnamomum-arter. Äkta
kanel, Ceylonkanel, Cortex Cinnamomi zeylanici
(fig. 1), erhålles af det äkta kanelträdet,
Cinnamnmum zeylanicum Breyn., som är inhemskt
på Ceylon och nu odlas därstädes och i andra
tropiska länder i Gamla och Nya världen. De
förnämsta kanelplanteringarna, ”kanelträdgårdarna”,
å Ceylon finnas på denna ös sydöstra
kust. Jordmånen där är starkt sandblandad,
och på somliga ställen är marken alldeles
öfvertäckt af snöhvit kvartssand. Där uppdrages
trädet i buskform, med några få hufvudskott,
hvilka afskäras vid 1 till 2 års ålder, då den
grågröna ytterbarken börjar bilda ett brunt
korklager. Skotten äro då vanligen 3—5 m. långa
och 1—2 cm. i tvärlinje. Skotten afskäras under
den efter regnperioderna två gånger om året
inträdande ymniga safningen, emedan barken då
lätt kan aflossas. Beredningen af drogen är
ganska omständlig. Barken afskalas, hvarefter
den får ligga och vissna (”fermentera”) under
ett dygn. Barkcylindrarna uppträdas därefter på
käppar, och korken och den yttersta delen af den
primära barken afskafvas med en skärformigt
böjd knif. Den färska barken är gulhvit,
men blir snart under torkningen gulbrun
eller ljusbrun. De i stycken af omkr. 30
cm. afskurna barkrören trädas inom hvarandra
till ett antal af 8—10 stycken; ändarna af
flera sådana barkrullar instickas i hvarandra,
så att meterlånga smala ”käppar” uppkomma,
hvilka sedan hopbuntas i knippor och insys i
säckar af 100 eng. skålp. Ceylon producerar
årligen mellan 600,000 och 900,000 kg. kanel
i rör. Affallet vid skalningen kallas chips
och användes till destillation af kanelolja (se d. o.).
— Den äkta kanelen, Ceylonkanelen,
är nästan papperstunn. Den har en ljust brun
(”kanelbrun”), matt yttre yta, svagt märkt med
glänsande, blekare eller något hvitaktiga linjer
(”baströr”) samt här och där med ärr eller hål
efter kvistar; den inre ytan är mörkare brun. Den
äkta kanelen är spröd och splittrig. Lukten är
egendomlig för denna och besläktade barkar;
smaken är sötaktig, aromatisk, värmande och
stickande. Den viktigaste beståndsdelen är den
flyktiga s. k. äkta kaneloljan. Äkta kanel
är sedan urminnes tider högt värderad. Den
omtalas i gamla testamentets böcker som mest
eftersökt af alla kryddor och var en äreskänk
till gudar och furstar. Kineserna kände kanel
säkert 2,700 år före vår tidräkning. Till
Europa kom kanelen genom feniciska köpmän. Den
skördades af vilda buskar, tills holländarna
1770 började odla densamma. Handeln med kanel
blef under engelsmännen ett monopol, och först
1853 blef denna handel fri. Den äkta kanelens
användande som krydda är allmänt bekant. Densamma
ingår äfven i flera farmaceutiska beredningar,
särskildt tinkturer. — Kanelkassia, kassiakanel,
kinesisk kanel, vanlig kanel, indisk kanel,
cassia lignea, Cortex Cinnamomi Cassiæ
(fig. 2), utgöres af den från korken mindre
fullständigt befriade barken af Cinnamomum
Cassia Bl. (se Cinnamomum), ett kanelträd,
som växer vildt i Kina och odlas där samt
på Java och Sumatra. Kanelkassian, eller
den i hushållen vanliga kanelen, hvilken
hufvudsakligen hämtas från Kina, förekommer
vanligen som enkla, hårda, spröda rör eller
rännor af växlande längd, 1 till nära 2 cm. vidd
och 1 till 2 mm. tjocklek, vanligen enkelt
rullade, ej dubbelt som Ceylonkanelen. Den yttre
sidan, som ofta är ojämn, har rödbrun färg, med
brungråa fläckar af ytterbark; den inre sidan är
mörkbrun. Smaken är starkt aromatisk, men slemmig
och adstringerande. Äfven af kanelkassian
(mest af bladen) erhålles en sort kanelolja,
ætheroleum cassiæ. — En tredje sort kanel,
träkassia, malabarkanel, cassia vera, som har
form af tjocka, hårda rör, härstammar dels från
mindervärda varieteter af den äkta kanelen, dels
från andra Cinnamomum-arter (C. Burmanni Bl. och
C. Tamala Nees). — Kanelen förekommer ofta
förfalskad. Hel kanel beröfvas sin värdefulla
beståndsdel, kaneloljan, pulveriserad kanel
uppblandas med mjöl, bark- och träpulver, malda
kakaoskal m. m. — Om hvitkanel se Canellaceæ,
om svart kanel se Kanelnejlika, om
nejlikkanel och nejlikkassia se Dicypellium
caryophyllatum.
O. T. S. (G. L—m).

Kanelaldehyd, kem., huvudbeståndsdelen i kanelolja (se
d. o.) samt en väsentlig beståndsdel (60

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>