Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 671-672 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalmar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 11. Kalmar i senare hälften af 1600-talet, efter Sueciæ-verket. (De mest framträdande byggnaderna äro, från vänster räknadt, slottet, ”guvernörspalatset”, rådhuset och domkyrkan.)

påskyndade desamma, och slutligen närmade sig
mot n., v. och s. 5 bastionerade fronter,
men mot ö. endast en enkel murlinje sin
fullbordan. Gustaf Vasa upplät 1557 åt sonen Erik
K. stad, slott och län, och denne residerade
där från mars 1558 till sommaren 1560. Äfven
Johan III vistades längre tider i K., och där
undertecknades 1587 Kalmar stadgar (se d. o.) om
Sveriges förening med Polen. Hertig Karl besatte
slottet 1597 och Sigismund i juli 1598. I
nov. s. å. visade sig hertigens folk under Karl
Karlsson Gyllenhielm och Samuel Nilsson ånyo
utanför K. Staden stormades natten till 2 mars
1599, och slottet gaf sig 12 maj s. å. åt hertig
Karl, som där lät anställa en blodig räfst (se
Kalmar blodbad). Under dessa strider hade stadens
befästningar lidit mycket och voro ännu 1611,
då konung Kristian 3 maj började belägra K.,
ganska ofullständiga. Staden försvarades dock
tappert, och sedan bräsch skjutits, afslogos 2
stormningar, men vid den tredje måste svenskarna draga sig in
i slottet. Om öfriga strider vid K. detta år
se Kalmarkriget. Så snart K. med det af
Krister Some till danskarna 3 aug. förrädiskt
uppgifna slottet i Knäredfreden 1613 återfåtts,
uppgjordes af ingenjör Sersanders ny stadsplan
och nytt befästningsförslag enligt nederländska
systemet med 6 bastioner, 4 hornverk och 1
ravelin samt mot sjösidan som förut endast
fristående mur. Arbetena utfördes sedermera
under ledning af först Paul v. Essen, sedan
Hans Fleming och sist Crail v. Bamberg samt
voro fullbordade 1625. Staden var emellertid
för trång och låg för nära inpå slottet, hvilket
under 1611 års krig visat sig vara fienden till
mycken nytta, hvarför man blef betänkt på att
flytta staden till en bättre belägen plats, som
slutligen fanns på den n. om slottet liggande
Kvarnholmen, hvilken såväl för sjöfart som
försvar erbjöd ett gynnsamt läge. Plan för den
nya staden och dess befästning, 9 bastioner,
uppgjordes af Örnehufwudh 1639, 18 nov. 1640
beslöts i rådet stadens flyttning, och omedelbart
därefter påbörjades Kvarnholmens planerande
och befästande. 1643 iståndsattes dock de
gamla stadsverken, men från sept. 1644 fingo
hornverken förfalla. 1654 föreslog Wärnschiöldh,
att en del af gamla stadsverken skulle, jämte
slottet, bilda utanverk för nya staden, och
1655 palissaderades de
gamla verken, och deras batterier iståndsattes;
men 1661 påbörjades deras rasering, med hänsyn
till en befarad dansk belägring af slottet,
1678 sprängdes kyrkan i 4 omgångar, och 1684 var
raseringen i hufvudsak fullbordad. Befallning
om stadens flyttning hade nämligen utfärdats
1647, sedan det gamla K. 9 sept. 1647 af
vådeld fullständigt lagts i aska, och 1648
utstakades den nya staden, men först fram
emot 1660 var flyttningen fullbordad. Äfven
befästningsarbetena gingo långsamt; i början af
1650-talet approberade drottning Kristina en af
Wärnschiöldh utarbetad ny dessein till desamma,
1656 och 1675 tvingade krigen till provisoriska
afslutningsarbeten, som efter fredssluten måste
raseras. 4 aug. 1677 hade danska flottan försökt
framtränga mot K., men afvisades genom eld från
en skans å Knorrö och från Wachtmeisters skepp;
6 aug. inneslöts K. från sjösidan af danska och
holländska flottorna, 8 s. m. landsattes 3,000
danskar vid
Jutenabben och ryckte fram mot K. förstad,
som antändes, men något anfall mot den ännu i
klent försvarsstånd varande staden försöktes
lyckligtvis ej; 13 s. m. afseglade de båda
fientliga flottorna. Från 1683 följdes
vid befästningsarbetena en af Dahlbergh
uppgjord förändringsdessein, och å Ängö
började uppföras en fyrhörnig bastionsskans,
inom hvilken bostadsbyggnader för amiralitets-
och varfspersonal skulle byggas. Redan 1679 hade
nämligen vid K. utsetts plats för ett skeppsvarf,
till hvars försvar ett kastell skulle uppföras
på en holme, och 1683 hitflyttades flottan från
Karlskrona och Amiralitetet från Stockholm,
men redan i nov. s. å. återfördes större delen
af flottan till Karlskrona. Amiralitetskollegium
jämte återstoden af flottan fick dock stanna kvar
i Kalmar ända till 1689, då öfverflyttning till
Karlskrona skedde, och härmed var utsikten för
K. att få förblifva hufvudstation för Sveriges
flotta för alltid förbi. Ehuruväl K:s militära
betydelse härigenom — liksom redan tidigare
genom de skånska landskapens införlifvande med
Sverige — väsentligen minskats, fullföljdes
dock befästningsarbetena under slutet af
1600- och början af 1700-talen, hvarvid
särskildt landfronten förstärktes. 1724 års
fästningskommission föreslog sedan dels ett
hornverk å Lilla Knarren, dels ett landfronten
med en befästning framför slottsporten
förbindande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>