Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kallenbach ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alexanders fälttåg, äfvensom
flera naturvetenskapliga arbeten.
A. M. A.
Kallisto (grek. Καλλιστώ,
lat. Callisto). 1. Grek. myt., arkadisk
jägarinna och Artemis’ förtrogna, dotter af
Lykaon (enligt andra sagor af Nykteus eller
Keteus). Hon älskades af Zeus och födde honom
sonen Arkas. Med anledning häraf förvandlades hon
af Artemis eller af Hera till en björninna, som
föll för Artemis’ pil. Enligt en annan saga ville
Arkas döda sin till björninna förvandlade moder,
men Zeus upptog dem båda bland stjärnbilderna
(Arktos och Arkturos). Namnet K. betyder
”den skönaste” och är i själfva verket endast
en individualisering af den arkadiska Artemis
kallisto. — 2. Astron., en af småplaneterna.
1. A. M. A. 2. B—d.
Kallistratos (grek. Καλλίστϱατος, lat. Callistratus). 1. Grekisk
talare, fältherre och statsman från Afidna,
lefde och verkade i Aten under förra delen af
4:e årh. f. Kr. Beklädd med militärbefäl, deltog
K. vid sidan af Timotheos, Chabrias och Ifikrates
i 377 och 373 års krigshändelser. Ställd till
ansvar för de förluster, som hans mot Tebe
fientliga politik hade vållat staten, gick han
(361) i landsflykt till Macedonien och blef, då
han några år senare utan tillstånd återvände till
Aten, där afrättad. — 2. Grammatiker i Alexandria
omkr. 150 f. Kr., lärjunge af Aristofanes från
Byzantion och berömd i synnerhet som grundlig
uttolkare af äldre skriftställare (Homeros,
Pindaros, Aristofanes m. fl.).
A. M. A.
Kallitypi, fotogr., ett fotografiskt
kopieringsförfarande, som är baseradt på vissa
organiska ferrisalters (t. ex. ferrioxalat)
egenskap att vid belysning reduceras till
ferrosalt, hvilket senare i sin tur verkar
reducerande på ett närvarande silfversalt
(silfvernitrat), så att en brunsvart bild
af metalliskt silfver erhålles. Ett på
samma kemiska grunder baseradt, men till
sitt utförande något afvikande förfarande
är argentotypi (se Argentotypi-papper).
J. Htzg.
Kalliupolis. Se Gallipoli 2.
Kalliwoda, Johannes Wenzeslaus, böhmisk musiker,
f. 1801 i Prag, d. 1866 i Karlsruhe, elev af
Pixis i Prag samt 1823—53 kapellmästare hos
furst von Fürstenberg i Donaueschingen,
skref 7 symfonier, flera uvertyrer, soli
för violin, 3 stråkkvartetter, anslående
manskörer m. m. K. var en god violinvirtuos
och beaktansvärd kompositör. Från 1841 var
han led. af Mus. akad. i Stockholm. Hans
son Wilhelm K., f. 1827, d. 1893, utbildade
sig under Mendelssohns ledning, var 1853—75
hofkapellmästare i Karlsruhe och skref
uvertyrer, symfonier, pianosaker, sånger m. m.
A. L.*
Kalljord, trädg., hvarje för trädgårdsväxter
använd odlingsplats, som icke är öfvertäckt med
ett skydd af glas.
Kallkilning, bergsv., ett sätt att medelst
järnkilar, som inslås i sprickor i berget,
lösbryta detsamma. Kallkilning brukas
numera aldrig i grufarbetet annat än för
rensningsarbeten efter skjutning för att nedtaga
sådana lossnade klyfter, som ej af sig själfva
vilja nedfalla. Vidare brukas kallkilning vid
uttagning af byggnadssten. En rad hål borras
därvid i den råa stenen, som skall bearbetas,
hvarefter järnkilar inslås i hålen, då stenen
spricker jämnt efter hålraden.
Th. N—m.*
Kall-luftmaskin, tekn. Se Ismaskin.
Kallmorgen, Friedrich, tysk målare, f. 1856
i Altona, studerade i Düsseldorf, Karlsruhe,
Berlin och Holland, målar holländska och tyska
genremotiv och naturstämningar, såsom Sommardag
på heden, Fiskarby vid schleswigska kusten,
Eldsvåda i byn, Marknad i Karlsruhe, Elbe vid
Hamburg och Afton i Hamburgs hamn (1909). K. blef
1902 professor vid Berlins akademi. Han har
utgifvit litografier och skrifvit Ins land
der mitternachtssonne (1899). Hans hustru,
Margarete Hormuth-K., f. 1858, är stillebens-
och blomstermålarinna.
G—g N.
Kallmur, bygnk. Se Mur.
Kallnberg (Callnberg), stad i
sachsiska kretsen Chemnitz. 3,304
inv. (1905). Lärarinneseminarium
och textilindustri.
J. F. N.
Kall nål. Att gravera med kall nål (fr. à la
pointe sèche, ty. mit kalter, trockener nadel)
kallas ett inom kopparstickarkonsten användt
förfaringssätt, då de fördjupningar i plåten,
hvilka skola frambringa aftryckets punkter
och linjer, ej utföras medelst grafstickel
eller etsning, utan direkt med en hvass nål,
som föres ungefär som en penna eller ett
ritstift. Arbetssättet med kall nål användes
oftast i förbindelse med etsningen för att
finare utarbeta eller bringa harmoni uti hvad
denna kunnat lämna ofullbordadt, så t. ex. för
den fina modelleringen af nakna partier,
för fina lufttoner o. d. Därpå beror till en
stor del de rembrandtska etsningarnas skönhet,
men äfven skillnaden i värde mellan tidigare och
yngre aftryck, då i de senare de fina, med kall
nål åstadkomna linjerna till följd af plåtens
nötning till en stor del försvunnit. Mindre ofta
förekomma konsttryck, som äro h. o. h. utförda
med kall nål. Den störste mästaren äfven här
är Rembrandt. Bland svenskar, som försökt
sig på detta senare område, må särskildt
nämnas A. T. Gellerstedt och C. Larsson.
Upk.*
Kallon (grek. Κάλλων) grekisk bildhuggare,
tillhörande den äldre stilen, berömd som
bronsgjutare, var den äldste i en hel rad
af konstnärer, som utgingo från ön Egina och
bildade en skola af egendomlig stil, hvilken höll
sig uppe ända till Fidias’ tid och efter hvilken
så betydande verk som Egina-grupperna ännu finnas
i behåll (se Eginetisk konst). Endast två
verk nämnas som utförda af K. själf: en träbild
af Athena och en bronsstod af Kora i Amyklai. I
stil ansågs han äfven af de gamle ytterst sträng.
C. R. N.*
Kallops. Se Kalops.
Kallortstillägg, förv., en aflöningsförmån,
som fr. o. m. 1903 tilldelats statens
järnvägstjänstemän särskildt vid Långsele
station i Ångermanland och alla n. därom
belägna stationer vid Norra stambanan.
Kbg.
Kallos, Callosa, bot., ett kolhydrat,
som förekommer som beläggning på silrörens
silplattor, i pollenkornens vägg och i
mycelieväggen hos vissa svampar (jfr Kallus
2). Det skiljer sig från cellulosa genom sin
olöslighet i kopparoxidammoniak och genom sitt
förhållande till färgämnen.
G. L—m.
Kallositet (af lat. callum, hård hud) l.
Tyloma, Svålighet, Hudvalk, kallas en ojämnt
begränsad (till skillnad från den jämnt
begränsade clavus, liktornen) förtjockning af
epidermis, vanligast på händer eller fötter,
uppkommen genom långvarigt tryck af skodon
eller verktyg. Af dessa valkars säte kan man
ofta sluta till en persons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
