Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Kalender ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
två suffletter försedda vagntypen landå
(se d. o.); ett slags postvagn (se Diligens,
sp. 423 o. fig. 4).
 |
| Kalesch (halfkalesch. l. vis-à-vis). |
Kaleva, ett i den finska och estniska folkpoesien
förekommande ord med ursprunglig betydelse
”smed”. Kalevanpoika (estn. Kalevipoeg),
”K:s son”, är namnet på en jätte eller stor,
stark man och synes från början ha varit den
namnlöse hjälten i sagan om den starke gossens
dater. Det användes i folkets runor som epitet
till Kullervo, Lemminkäinen och Väinämöinen.
K. B. W.
Kalevala (eg. ”Kalevas hemort”, se Kaleva),
finskt nationalepos, sammanställdt af
Elias Lönnrot på grundval af hans och andras
uppteckningar af finsk folkpoesi. — Ett ofantligt
stort, folkloristiskt material af alla slag har
under tidernas lopp upptecknats från det finska
folkets läppar. Den i bunden form hållna delen
däraf (”runorna”, fi. runo, plur. runot, ett ord
af skandinavisk upprinnelse) utgöres af ballader
med historiskt eller religiöst innehåll, episka
eller halfepiska skildringar af sagohjältars
gärningar, lyriska dikter, besvärjelser
(loitsuja, af kristet ursprung), bröllopssånger
m. m., allt affattadt i ”runometer”, samt med
annan meter visor af mera skämtsamt innehåll
(rekilauluja), klagan öfver den döde (itkuja)
och visor af modern art och form. Runometern
består af 4 trokéer i hvarje versrad, har ingen
strofindelning och intet slutrim, men i dess
ställe allitteration, likväl blott inom samma
versrad; utmärkande för denna folkpoesi är äfven
parallellism, upprepning af samma tanke i två
eller flera versrader. Ex.:
Kullervo, Kalervon poika,
Sinisukka äijön lapsi,
Siitä suorikse sotahan,
Vainotielle valmistaikse.
(Kullervo, Kalervos son,
Blåstrumpa, gubbens barn,
Bereder sig till strid,
Rustar sig till krigsstigen.)
Samma metriska form
träffas äfven i en massa gåtor, ordspråk och
talesätt. — De första egentliga uppteckningarna
af finsk folkpoesi stamma från 1700-talet,
och banbrytaren inom dess utforskning var
H. G. Porthan (se d. o.). Det var dock först
i början af 1800-talet, som med Ossians
sånger, Herders ”Stimmen der völker” och
Afzelius’ och Geijers ”Svenska folkvisor”
det ute i Europa vaknade intresset för det
folkliga och folkpoesien på fullt allvar
nådde finnarna. K. A. Gottlund och hans
vänner började omkr. 1810-talets midt ett
intensivare uppteckningsarbete. I Uppsala, dit
de öfverflyttade, väckte deras entusiasm stort
intresse, och genom tysken H. R. von Schröters af
dem inspirerade lilla samling ”Finnisehe runen”
(1819) öfverfördes denna
uppmärksamhet äfven till Finland, där också
den danske språkforskaren R. Rasks samtidiga
besök och hans lifliga intresse för finska
språket kraftigt bidrog att väcka sinnena
och kalla nya män till verket. R. von Becker
gjorde 1819 en lång resa genom norra Finland
för dialektundersökningar och runosamling
och började året därpå i sitt folkblad ”Turun
Viikko-Sanomia” (Åbo veckonyheter) publicera ett
försök till sammanställning till ett helt af en
del runor om sagohjälten Väinämöinen. 1822 utgaf
Z. Topelius d. ä. första häftet af ”Suomen kansan
vanhoja runoja” (Finska folkets gamla runor; 5
h. 1822—31), i hvilket för första gången sånger
från de runorikaste trakterna i ryska Karelen
framträdde och visade, att det icke blott, såsom
man trott, fanns fragment af runosången kvar att
rädda, utan att den i vissa trakter ännu lefde
med fullt lif. Vid samma tid vistades den unge
studenten Elias Lönnrot som informator hos en
professorsfamilj, kring hvars sommarställe han
hörde sägner berättas och runor sjungas, och
gjorde sina första försök som runosamlare. Här
kom han också i personlig beröring med Becker och
fick under hans ledning sätta sig in i allt hvad
man visste om den finska folkpoesien. Becker kom
öfverens med sin lärjunge om, att denne skulle
fullständiga hans framställning af runorna om
Väinämöinen, och 1827 publicerade Lönnrot sin
disputation ”De Väinämöine priscorum Fennorum
numine I”, i hvilken han, mest i prosaform, ger
en sammanhängande framställning al Väinämöinens
lif och dater. De af Topelius utgifna runorna
kallade honom emellertid till eget samlararbete,
och 1828 begaf han sig ut på sin första
fotvandring till och genom runornas förnämsta
hemland, Karelen, där han likväl denna gång ej
kunde komma till de bästa runotrakterna längst
i n. Sina samlingar utgaf han under titeln
”Kantele” (Harpan; 4 häften 1829—31), hvarvid
han följde den redan af de äldre runoutgifvarna
begagnade metoden att smälta ihop olika varianter
af samma sång till en enda. Efter en kortare
resa 1831 kunde han på en tredje färd 1832
tränga längre mot n. än förut och göra större
samlingar, och under sommaren 1833 arbetades
runovarianterna om Lemminkäinen samman till
två längre runor om denne hjälte. En kortare
resa samma år förde honom ändtligen till de
bästa runotrakterna i ryska Karelen, hvilket
hade afgörande betydelse för sammanställandet
af Kalevala. Ett par af de sångare, som han
här träffade, förenade med hvarandra icke blott
olika episoder af en och samma hjältes gärningar,
utan äfven runor om olika hjältar till ett helt,
om också af synnerligen ringa omfång. Förut hade
Lönnrot afsett att förena de olika runorna till
en serie af smärre epos; under intryck af hvad
han nu hörde föddes tanken att förena dem alla
till ett enda, stort epos. Det första utkastet
härtill, kalladt ”Runokokous Väinämöisestä”
(Runosamling om Väinämöinen, tr. 1892), omfattade
5,052 versrader, indelade i 16 sånger. En ny
färd till samma trakter 1834 gaf nytt, viktigt
material, som inarbetades i det gamla, och
1835 utkom så Kalevala i sin första upplaga, den
s. k. gamla K. (innehållande 12,078 versrader,
fördelade på 32 ”runor”). De följande åren förde
Lönnrot på nya samlingsresor. Från dessa och
nästan ännu mera från hans medhjälpares resor
hemfördes en mängd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:50:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfbm/0328.html
