Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 521-522 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kabla ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skaplynne. Mest berömda voro de kabiriska mysterierna
på Samothrake. På Lemnos sattes kabirerna
i förbindelse med Hefaistos, den därstädes
verksamma underjordiska eldens gud. Oftast synas
de ha uppfattats som den i jorden inneboende,
alstrande naturkraftens representanter, och i
det beotiska Tebe dyrkades Demeter och Kore som
kabiriska gudinnor. De gällde äfven som mäktiga
hjälpare i all nöd, särskildt sjönöd. Deras
dyrkan är sannolikt af feniciskt ursprung och
namnet att härleda från det semitiska kabirim,
”de mäktige”.
A. M. A.

Kabla, afsända kabeltelegram.

Kablunakker. Se Grönland, sp. 501.

Kabotage [-tāʃ]. Se Cabotage och
Kustfart.

Kabriol (af fr. cabriole, luftsprång; jfr
Kapriol) l. Kabriolett (fr. cabriolet), ett
slags tvåhjuligt, enspändt, mycket lätt åkdon
på fjädrar, försedt med nedfällbar sufflett (se fig.); äfven
benämning på det lilla baksätet å sådana åkdon
som duc (se d. o.). Jfr Cab, Faeton 2 och Gigg.


Kabriolett. Se Kabriol.

Kabul. 1. Flod i nordöstra Afganistan,
upprinner på östra sidan af Pagmanberget
nära Surch-Sang-passet, på en höjd af 2,511
m. I närheten af sina källor kallas floden
Sir-i-Tchechma och sedan, innan den når staden
K., Djui-chir. Den flyter i östlig riktning,
hvarunder den förstärkes af en mängd bifloder:
Logar från s. samt Baran (bildad genom föreningen
af Pandjschar och Gurband), Mandraur (som uppstår
genom föreningen af Kau l. Alingar och Alischang)
och Kunar från n., gör midtför Khaibar-passet,
det viktigaste genomgångsstället till Indien,
en båge mot n., går kort därefter in på
brittisk-indiska området och mynnar ut i Indus
midt emot Attok. Längd omkr. 500 km. K. är
en forsande ström, som utom nedersta loppet
(nedanför Djelalabad) kan befaras endast af
flottar. Sitt nuvarande namn har den erhållit
efter staden Kabul. Dess äldsta kända namn är
Kubha, som omnämnes i vedahymnerna. Detta namn
var ännu i bruk på Alexander den stores tid,
ty de grekiske historieskrifvarnas Kofes
är endast en grekisk omskrifning af det förra
namnet. Den alexandrinske geografen Ptolemaios,
som ej omnämner Kofes, gör Koas (Choaspes hos
Arrianos), den ofvannämnda bifloden Kunar,
till en direkt biflod till Indus, och ännu i dag
betrakta landets invånare Kunar som den egentliga
hufvudfloden. — 2. (Kabulistan) Provins i norra
Afganistan, omfattar Kabulflodens område och
sträcker sig från Hindukusch i n. till Ghasni i
s., från Bamian-passet i Kuh-i-Baba i v. till
Kaibar-passet i ö., har omkr. 900,000 inv.,
till största delen afganer. — 3. Hufvudstad
i Afganistan, vid ofvannämnda flod, 1,760
m. ö. h. Omkr. 60,000 inv. Staden var förr
omgifven af murar. Den är delad i 6 mahalas
l. kvarter, och dessa åter i mindre afdelningar,
kuchas, hvilka hvar för sig kunna stängas medelst
portar, så att hvar kucha bildar en särskild
borg. Vid sydöstra sidan ligger citadellet,
Bala-Hisar, som är omgifvet af murar och bildar
liksom en stad för sig; där ligger äfven emirens
palats. Gatorna äro så trånga, att de ej kunna
befaras med vagn, men stenlagda. Husen äro
byggda af soltorkadt tegel och trä, sällan
mer än två våningar höga och med fönstren
ut åt gatan. Någon monumental byggnad finnes
ej. Den enda märkliga, den stora basaren Chihar
Chata, förstördes 1842 af engelsmännen. K. är
en af de viktigaste stationerna på den indiska
handelsvägen till Persien och Central-Asien;
där mötas handelsvägar från alla riktningar,
och handeln, som redan i forntiden var betydande,
skulle under mera ordnade politiska förhållanden
vara ännu ansenligare än nu. — K. antages vara
det Ortospanum l. Ortospana, som skildrare af
Alexander den stores indiska fälttåg omtala
och som Ptolemaios säger vara samma ort som
Kabura. Babur gjorde K. 1505 till sitt rikes
hufvudstad; och sedan slutet af 1700-talet,
då Timur schah flyttade Durani-dynastiens
residens dit från Kandahar, har K. varit
Afganistans hufvudstad. 1839 inryckte en
engelsk armé i staden, men en allmän resning
af befolkningen tvang densamma i jan. 1842 till
återtåg, hvarunder hela hären omkom. Under ett
redan s. å. företaget hämndetåg förstördes
största delen af staden af general Pollock;
en jordbäfning 14 okt. 1874 ödelade inemot
1,000 hus. Sedan genom freden i Gandamak,
19 maj 1879, emiren Jakub kan nödgats öppna
K. för en brittisk beskickning, men denna
3 sept. s. å. blifvit mördad, stormades
och intogs K. af general Roberts och hölls
sedan besatt till aug. 1880. 1893 tvungo
engelsmännen emiren att mottaga en resident i K.
(J. F. N.)

Kabulistan. Se Kabul 2.

Kabyler (af arab. kebaīl, ”stammarna”),
forntidens numider, en folkstam i Algeriet,
i norra Afrika, den bäst kända grenen af
berberna. Hufvudmassan af kabylerna är bosatt i
prov. Constantine, i Stora och Lilla Kabylien,
eller kustbältet mellan Isser och Oued el-Kebir,
samt s. ö. därom på och omkring Djebel Aurès
till Tunisiens gräns; mindre grupper finnas
längs kusten i prov. Alger, mellan Cherchel
och Ténès samt i oaserna Msab och Ouargla s. om
Djedi. Antalet kabyler torde uppgå till omkr. 1
mill. I fysiskt hänseende erbjuder kabylen (se
fig.) inga stora olikheter med araben. Båda födas
hvita, men blifva snart bruna genom luftens och
solens inverkan; båda ha i allmänhet bruna ögon
och groft, vågigt hår, till färgen växlande
mellan mörkbrunt och kolsvart, men kabylen
har merendels muskulösare kroppsbyggnad. I
lefnadssätt afviker däremot kabylen mycket från
araben. Den förre bor i byar, i hus af sten
eller lera, och brukar sin egen jord, där han
odlar icke blott säd, såsom araben, utan äfven
grönsaker, tobak, vin samt fikon och oliver,
hvaremot araben bor i ett flyttbart tält, och
den jord han brukar tillhör stammen. Energiska
och företagsamma, lämna kabylerna ofta sitt
hem och uppträda som soldater i franska armén,
som arbetare i städerna, jordarbetare eller som
kringvandrande krämare, sträfvande att förskaffa
sig medel till att köpa ett jordstycke i sin
hembygd. I slöjd äro kabylerna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>