Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 381-382 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järn ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

legeringsämnet stigit till en viss gräns,
för att sedan åter aftaga. 2. Järnet blir
mindre lättsmidt samt mindre tänjbart och
segt. 3. Den elektriska ledningsförmågan
minskas. 4. Smälttemperaturen sänkes. Från
dessa allmänt gällande regler gälla dock vissa
undantag.

Fig. 1. Perlitkorn i grundmassa af ferrit. (Linjär förstoring 200 ggr.)

Fig. 2. Perlit. (Linjär förstoring 1,600 ggr.)

Det ämne, som praktiskt spelar den ojämförligt
viktigaste rollen för järnets egenskaper,
är kolet. För nästan allt järn, som användes,
betingas egenskaperna och användningen i första
hand af kolhalten. Kolhalten är af så mycket
större betydelse, som äfven värmebehandlingen
af järnet till sin verkan är beroende af det
ifrågavarande järnets kolhalt. Såväl glödgningen
af järnet som härdningen, hvarmed menas
metallens hastiga afkylning i en härdningsvätska
(undantagsvis en luftström) från en temperatur,
som öfverstiger rödvärme, och
anlöpningen, d. v. s. återupphettningen efter
härdningen till en temperatur, som understiger
rödvärme, äro processer, som i första hand
innebära en förändring af kolets förekomstsätt
i järnet. Värmebehandlingens inflytande på
järnet bör af denna anledning ses i samband med
kolhalten. Järn i smält tillstånd förmår upplösa
en viss del kol, och de olika slagen af järn,
som användas, hålla varierande mängder däraf,
upp till omkr. 4 proc. i vissa fall. Så länge
järnet är smält, utgöres det af en homogen
lösning af kol i järn. Vid stelnandet och under
den fortsatta afkylningen förhåller sig däremot
kolet på olika sätt, beroende såväl på den totala
kolhalten i järnet som på mängden andra ingående
ämnen samt afkylningshastigheten. Håller
det smälta järnet i lösning mer än omkr. 2,5
proc. kol, utfaller i regel vid stelnandet en
del af kolet som grafit. Grafiten, som afskiljes
i form af små kristalliniska fjäll, erhålles
sålunda mekaniskt innesluten i järnet. Särskildt
gäller detta, om järnet samtidigt håller
kisel. Om järnet däremot är manganhaltigt eller
om afkylningen sker hastigt, kan allt kolet
kvarhållas i lösning. Detta gäller äfven för
allt järn med mindre än 2,5 proc. kol. Denna
fasta lösning af kol i järn kallas austenit,
och kolet kallas härdningskol. Om
ett kolrikt järn, som sålunda håller kolet
i lösning, underkastas en längre upphettning,
afskiljes en del kol i järnet som ett fint amorft
pulver, benämndt temperkol. Ehuru järnet sålunda
är stelnadt, försiggå vid ytterligare afsvalning
från stelningspunkten förändringar i fråga om
kolets förekomstsätt. Af särskild betydelse
äro dessa förändringar för järn af mindre än
2,5 proc. kolhalt. En rubbning af den hittills
jämna fördelningen af härdningskolet i järnet
inträder vid omkr. 800°, den s. k. öfre kritiska
temperaturen, i det att kring vissa centra bildas
mikroskopiska ansamlingar af 0,89 proc. kolhalt
motsvarande den eutektiska lösningen (se
Eutektisk) af kol i järn. Var järnets kolhalt
mindre än 0,89 proc., komma dessa ansamlingar
att omgifvas af järn, från hvilket nästan allt
kolet aflägsnats, s. k. ferrit, hvilket utmärkes
för stor mjukhet och
tänjbarhet. Höll däremot järnet mer än 0,89
proc. kol, kommer den återstående massan
att utgöras af en hård järnkarbid, cementit
(se d. o.). Den sålunda bildade eutektiska
lösningen består dock endast inom ett helt
begränsadt temperaturområde; vid ytterligare
afsvalning till omkr. 700° C., den undre kritiska
temperaturen, upplöser den sig till en ytterst
fin lamellartad blandning af ferrit och cementit,
s. k. perlit. Dessa perlitkorn ha dock samma
begränsning som de förutvarande ansamlingarna
af eutektisk legering. Vid återupphettning af
järnet ske förändringarna i motsatt riktning,
d. v. s. vid undre kritiska temperaturen
omvandlas perlitkornen till homogena korn
med 0,89 proc. kol, och vid upphettning till
öfre kritiska temperaturen utjämnas kolet
genom hela massan, så att en likformig
lösning af kol i järnet erhålles. Fig. 1
återger en mikroskopisk förstoring af järn
hållande 0,20 proc. kol, hvarvid genom lämplig
etsning perlitkornen framträda mörka mot den
ljusa ferritiska grundmassan. Fig. 2 visar i
ännu starkare förstoring ett perlitkorn med
den lamellartade anordningen af ferriten
och cementiten. Förutsättningen för att
dessa förändringar skola fullföljas är, att
afsvalningen sker långsamt. Sker denna hastigt,
fixeras de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>