Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 367-368 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jägerhornska regementet ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med sänkning mot såväl s. som s. ö. de norra,
västra och sydvästra delarna af landskapet,
som f. ö. är i stort sedt en starkt kuperad
och rikt bevattnad högslätt. Flerstädes äro
de nämnda under en mängd namn uppträdande
fjällmassorna genombrutna af dalgångar, som i
synnerhet vid och nära riksgränsen vidga sig
och upptaga stora vattensamlingar. Dessa
afbörda sig genom vattendrag, som mottaga en mängd
andra älfvar och åar, bilda eller genomflyta
större och mindre sjöar med många tillflöden samt
slutligen efter hufvudsakligen sydöstligt lopp
genom Ångermanälfven, Indalsälfven, Ljungan och
Ljusnan utfalla i Bottniska viken.

Jämtlands vapen.

Nordligast i landskapet ha bergen en höjd af 900–1,000 m.
intill 1,455 m. ö. h., och där upprinner mellan
Borga- och Blåsjöfjällen Saxälfven, som n. om
Orrnäs- och Badstugufjällen bildar gräns
mot Västerbotten och framgår till ett af
Ångermanälfvens tillflöden, till hvilket ock
söker sig såväl den s. om sistnämnda fjäll genom
sjön Jogden (St. Sjougden, 443 m. ö. h.) flytande
Jogdälfven som vattnet från den i gränsen till
Ångermanland liggande Flåsjön (130 kvkm., 265
m. ö. h.). Invid Blåsjöfjällen börjar å andra
sidan om riksgränsen ett annat vattendrag, som
genomflyter många vid dennas östra sida liggande
sjöar, Stora Blåsjön (433 m.), Jormsjöarna,
Kvarnbergsvattnet (311 m.) m. fl. sjöar, s. om
hvilka Munsfjället höjer sig till omkr. 1,240 m.,
och fortgår vidare i sydöstlig riktning genom
en rad af långsträckta vattensamlingar till den
inemot 60 km. långa, men blott några km. breda
Ströms vattudal (286 m.) och dess fortsättning
Fångsjön, i hvilken inom Ångermanland
vattendraget delar sig i de mot Ångermanälfven
flytande Vengel- och Faxeälfvarna. Landskapets
största vattendrag är Indalsälfven (se d. o.),
och till den samlas vatten, som upprinna
vid fjällen såväl i n., Muns-, Mur-, Gåxsjö-
och Skalfjällen, som i v., Sösjö- (1,246 m.),
Blank-, Skäckerfjällen och Middagsfjället (912
m.) och det vid gränsen mot Norge och Härjedalen
liggande Sylfjället, som med Storsylen uppnår
1,766 m. ö. h., samt vid Härjedalsgränsen
Oviksfjällen med Hundshögen (1,365 m.). Från
de nämnda bergen i n. gå åar, som bilda ett af
Indalsälfvens tillflöden, Ammerån, och s. om dem
flyter från de egentliga källorna i Norge ett
annat tillflöde, Hårkan, som genomflyter Hotagen
(310 m. ö. h.) m. fl. sjöar, samt s. därom från
Sösjöfjällen tillflödet Långan, som genomgår
Landösjön (331 m. ö. h.). N. om sistnämnda fjäll
ligga i riksgränsen sjöar, hvarifrån vattendraget
ständigt ökadt går söderut genom sjöarna Torrön
(94 kvkm., 411 m. ö. h.), Jufveln samt Kallsjön
(386 m.) och kommer benämndt Järpeströmmen fram
till sjön Liten (318 m.). Kallsjön mottager
från v. ett tillflöde från Stora Rensjön och
sjön Anjan (420 m.) vid foten af Anjeskutan
(1,199 m.) i Skäckerfjällen. I nämnda sjö Liten
utmynnar äfven ett annat tillflöde, Enaälfven,
hvilken likasom ett dess tillflöde, Handölsån,
båda omslutande Snasahögarna (1.463 m. ö. h.),
upprinner å Sylfjället och går i nordlig riktning
genom Ånn (526 m.) m. fl. sjöar samt mottager
vatten från n. vid sidorna af Middagsfjället
och sedan går österut likaledes genom sjöar
och bildar Tännforsen samt har bl. a. namn af
Åreälfven, mellan hvilken och Kallsjön Åreskutan
reser sig till 1,420 m. ö. h., och sedan under
namn af Undersåkersälfven, som har Ristafallen,
utmynnar i Liten, hvarefter de där förenade
tillflödena gå till Ockesjön, dit såväl från
v. Vålån söker sig fram mellan Sylfjället och
Anahögen (1,425 m.) som från s. Dammån flyter
n. om Oviksfjällen (omkr. 1,300 m.). Från
Ockesjön är vägen kort till Sundsbackssundet,
en västlig vik af Storsjön. Denna landskapets
största sjö (447 kvkm., 292 m. ö. h.) mottager
äfven andra tillflöden, såsom i n. v. Ytterån,
genomflytande Nälden- och Alsensjöarna, och i en
djupt mot s. gående förgrening vatten från sjön
Näckten (324 m.). Från en nordlig vik af Storsjön
afrinner det samlade vattendraget benämndt
Krokomsälfven och därefter Indalsälfven, som
direkt mottager de förenämnda tillflödena
Långan, Hårkan samt Ammerån, och öfvergår
landskapets östra gräns. I Storsjöns östra
del ligger utanför nämnda nordliga vik Frösön
(109 kvkm.), och s. ö. från denna intränger
en vik af sjön. Nära dess sydända, men skild
från densamma ligger en rad af långsträckta
sjöar, närmast Locknesjön (327 m. ö. h.), som
afrinner i Bodsjön (307 m.), dit ock vattnet
flyter n. n. v. från Hungesjön och Brehungen (335
m.), som sträcker sig mot Medelpadsgränsen (555
m.). Från Bodsjön går vattendraget österut till
Refsundssjön (288 m.) och fortsätter under namn
af Gimån genom den i gränsen till nämnda landskap
liggande Holmsjön (201 m.) fram till Ljungan, som
i sitt öfre lopp genomgår n. om Klöfsjöfjällen
J:s sydliga del. I sydligaste delen upprinna
tillflöden till Hoaälfven, som flyter till
Ljusnan. – För turisten är landskapet med sin
vackra och storslagna natur ett härligt land,
men för den jordbrukande befolkningen ter sig
förhållandet mångenstädes helt annorlunda. Det
till följd af landskapets nordliga läge och
höjd öfver hafvet ganska hårda klimatet och
än mera den mängd af frostalstrande myrtrakter,
som ännu finnas kvar, och markens vattusiktighet
vålla, att sädesodlingen mångenstädes gifver en
ej sällan ganska knapp skörd. Omkring Storsjön
är det vågformiga stora slättlandet bördigt,
och där ha flera socknar 10 à 15 proc. af sin
areal odlade till åker, men mot landskapets
gränser minskas denna procent ända ned till
knappt ½, och i n. v. vidtaga kala fjällvidder
eller renbetesland. I öfrigt har landskapet
väl begagnade marker för boskapsskötsel
och stora skogsområden. Folkmängden 1909 var
104,007 personer, 3 på 1 kvkm. land, och denna
folkmängdstäthet är störst invid Storsjön, 10–15
pers. t. o. m. 20 och däröfver, men aftager mot
gränsen, där mångenstädes talet är blott 1 och
längst i n. v. mycket mindre.

Under den första tid, från hvilken man har
någon kännedom om J., var det oafgjordt, om det
hörde till Sverige eller till Norge. I början af
1100-talet kom landskapet under Norge, men hörde
i kyrkligt afseende till Uppsala stift till 1570,
då det lades under Trondhjems (se M. Nordström,
"J:s kyrkliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>