Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 251-252 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jugorskij sjar ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Valnötsoljan, pressad ur fröna, begagnas
i st. f. olivolja vid matlagning, till finare
oljefärger och i medicinen. Den på garfämne rika
barken användes till brunfärgning. Det bruna,
flammiga valnötsträet
är ett af de vackraste europeiska träslagen,
som i synnerhet användes som faner på finare
möbler. Det s. k. amerikanska valnötsträet
erhålles af J. nigra i sydligare Nord-Amerika.
O. T. S. (G. L—m.)

Valnötsträdet (Juglans regia). Upptill gren med han- och honblommor samt tre mogna frukter. Nedtill en frukt med höljet aflägsnadt samt i längdsnitt (t. h.) och tvärsnitt. (Något förminsk.)

Jugorskij sjar l. Vajgatj-sundet, mellan
ryska fastlandet och ön Vajgatj, under 69° 40′ n. br. och 60° 20′
ö. lgd, är ett af inloppen till Kariska hafvet. Det är 47 km. långt, 3—16
km. bredt och 30—100 m. djupt. På dess södra
strand ligger hamnen Chabarova.
J. F. N.

Jugularvener (af lat. jugulum, strupe),
anat., två å hvardera sidan af halsen belägna
vener. Den ytligare (vena jugularis externa)
är mindre, af något växlande lopp och storlek
samt på grund af sitt läge tätt under huden och
genom sin blå färg ofta delvis synbar, afför
blodet mest från hufvudets yttre, åt sidan och
bakåt, samt tömmes, till en del åtminstone,
i den inre jugularvenen. Denna (v. j. interna)
är större, 9—12 mm. tjock, samt utgår från
bottnen af hufvudskålen (se Hufvudskål,
fig. 4 och 7, hålet 2), mottager där blodet från
hufvudets inre och hjärnan, går sedan nedåt
på djupet af halsen, uppsamlande genom flera
rötter blod från däromkring liggande delar
(ansiktet m. m.), och tömmes i nyckelbensvenen.
G. v. D.*

Jugurtha, numidisk konung, var oäkta son af
Mastanabal, en son till konung Masinissa. Af
sin farbror Micipsa uppfostrades han tillika
med dennes söner. Tidigt utmärkt genom stora
förståndsgåfvor och lysande anlag, skickades
han af Micipsa att lära krigskonsten under
Scipio Aemilianus vid Numantia. Där vann den
unge furstesonen bekantskaper bland de förnäme
romarna och lärde känna de romerske ädlingarnas
girighet. Redan då torde J., som brann af
äregirighet och härsklystnad, ha börjat umgås
med planer på Numidiens konungarike. Hemkommen
från Numantia, blef han af Micipsa adopterad och
insatt till arfvinge jämte hans söner. Den gamle
konungen synes ha fruktat för J:s sträfvanden;
hans fruktan blef också besannad. Knappt hade
nämligen Micipsa tillslutit sina ögon, förrän
J. började tvista med sina bröder. Den ene af
dessa, Hiempsal, öfverfölls och dödades (117
f. Kr.), och den andre, Adherbal, nödgades
fly till Rom. J. skickade då dit sändebud,
som genom mutor stämde senaten till hans
förmån. Riket delades mellan bröderna, men snart
retade J. Adherbal till krig samt besegrade och
dödade honom (112). Då förklarade romarna krig,
och allt syntes förloradt. Men J., som kallades
att inställa sig i Rom, förstod att skickligt
bearbeta senaten och skulle möjligen ha kommit
ifrån saken, om han icke låtit lönnmörda en
släkting. Kriget fortsattes, men med föga ära
för Rom, hvars fältherre lät öfverlista sig
och tvangs att ingå dagtingan. Då fann man det
i Rom vara tid att taga saken på allvar. Den
duglige och obesticklige Q. Cæcilius Metellus
fick 109 öfverbefälet och slog J., men kunde
ej göra slut på kriget. Nu fick C. Marius
befälet. Han förde kriget med kraft och framgång
samt lyckades slutligen genom sin kvestor
Sulla förmå J:s svärfader, konung Bocchus i
Mauretanien, att utlämna mågen (105). Denne
fängslades och fördes till Rom, hvarest
han fick gå i Marius’ triumftåg (1 jan. 104)
och därefter nedkastades i statsfängelset att
där finna döden. J. var en man af öfverlägsna
egenskaper, men utan all sedlig hållning.
R. Tdh.

Juhani Aho [jo’hani a’hå], tidigare pseudonym
för, numera antaget namn af Brofeldt, J. (se d. o.).

Juhlin, Anders Julius, ämbetsman, f. 26 juli 1861
i Vårdsbergs socken, Östergötland, blef student
i Uppsala 1882, filos. kandidat 1884, licentiat
1890 samt 1891 doktor och docent i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>