Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 245-246 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judge ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Juegos florales [choe’gås flåra’les], katal. Jochs
florals, spanska ”blomsterlekar”, lyriska
pristäflingar, härledande sig från de i
Toulouse 1323 stiftade ”Jeux floraux” (se
d. o.). Från slutet af 1300-talet anställdes i
Katalonien och Aragonien dylika ”blomsterlekar”,
som fingo fast form genom det af Juan I i
Barcelona 1393 grundade El consistorio de
los juegos florales. Prisen utgjordes af olika
slags blommor, dels naturliga, dels af guld,
silfver etc., hvarvid violen utdelades för elegi
eller idyll, liljan för hymn till den heliga
jungfrun, primulan för fabel o. s. v. Småningom
tynade dock intresset för dessa täflingar,
tills de 1868 upplifvades genom Victor
Balaguer, som var ”Maestro del gay saber”. (Se
art. Balaguer och Katalanska litteraturen.)
Ad. H—n.

Juei-tsji. Se Indoskyter.

Juel, Hans Oskar, botanist, f. 17 juni 1863 i
Stockholm, 1881 student vid Stockholms högskola,
1890 filos. doktor i Uppsala, 1892 docent, 1902
e. o. och 1907 ord. professor i botanik
vid Uppsala univ., har lämnat många
värdefulla bidrag till kännedomen om de
lägre svamparna. Därjämte har han utöfvat
flitig författarverksamhet på den allmänna
botanikens område. Bland mera bemärkta
skrifter må nämnas Untersuchungen über den
rheotropismus der wurzeln (1890), Hemigaster,
ein neuer typus unter den Basidiomyceten (1895),
Muciporus und die familie der tulasnellaceen
(1897), Die kerntheilungen in den basidien
und die fylogenie der basidiomycetes (1898),
Vergleichende untersuchungen über typische und
parthenogenetische fortpflanzung bei der gattung
Antennaria (1900), Beiträge zur kenntniss
der tetradenteilung (1900 o. 1905) samt
Studien über die entwicklungsgeschichte von
Saxifraga granulata (1907), de flesta af dessa
afhandlingar intagna i svenska fackpublikationer.
För studier af fanerogamernas biologi och
de lägre svamparna har han företagit resor i
Sverige, Norge och Nord-Afrika. Sedan 1906 är
J. led. af Vet. soc. i Uppsala.
T. K. (G. L—m.)

Juel [jūl], gammal dansk adlig ätt, som redan
omkr. 1400 framträdde i historien. — 1. Erik
J., f. 1591, d. 1657, blef 1623 landsdomare
i Nörrejylland och 1651 riksråd samt var en
af adelns ledare vid riksdagarna 1645 och
1650. Han var gift med en syster till Hannibal
Sehested. — 2. Peder J., den föregåendes son,
f. 1623, d. 1656, var 1647—55 danskt sändebud
i Stockholm, där han med allvar och klokhet
förstod häfda sin och sin konungs värdighet
gentemot drottning Kristina, som beskyddade den
landsflyktige Korfits Ulfeldt. —
3. Niels J.,
den föregåendes broder, sjöhjälte,
f. 8 maj 1629 i Kristiania, d. 8 apr. 1697,
blef 1643 page hos prins Fredrik, som då
var ärkebiskop i Bremen, och medföljde honom
till Danmark (1648), då prinsen blef konung
(Fredrik III). 1649 reste J. till Frankrike
och 1650 till Holland, där han egnade sig åt
sjökrigstjänst och skeppsbyggen. I Hollands
krig mot England 1652—53 och på dess expedition
i Medelhafvet mot afrikanska sjöröfvare 1654—55
gjorde han tjänst. 1656 kom J. tillbaka till
Danmark och utnämndes 1657 till amiral på
Holmen, d. v. s. ledare af flottans nybyggnader
och utrustning. I kriget mot Sverige anförde
han den ena eskadern i sjöslaget vid Falsterbo
13—14 sept. 1657 och ledde under Köpenhamns
belägring 1658—59 försvaret mot sjösidan.
Därefter deltog han i
sjöslaget vid Rödsand på Lolland 30 april
1659 och öfverförde trupper från Själland
till Fyn före slaget vid Nyborg. 1662 blef
J. vicepresident i amiralitetet, men blef 1663,
vid utnämningen af president, förbigången af den
från utlandet hemkomne Kort Adelaer. Möjligen
berodde detta därpå, att J. tillhörde den
gamla adeln, mot hvilken konungahuset hyste
misstroende, och dessutom (1661) ingått
äktenskap med en brorsdotter till Korfits
Ulfeldt. I det nya kriget mot Sverige 1676
fick J. öfverbefälet, intog 1 maj Gottland
och kämpade 25—26 maj med den svenska flottan
mellan Rügen och skånska kusten. Men därefter
måste han finna sig i att bli underordnad den
holländske amiralen Tromp, som tillika anförde
den holländska hjälpflottan. I förening med
denne vann J. 1 juni 1676 en seger vid Ölands
södra udde och besatte därefter Ystad. 1 juni
1677 vann J. ensam — Tromp hade ännu icke
anländt — en ny seger vid Möen och 1 juli
s. å. i Kjögebukt den stoltaste seger, som
danska flottan någonsin vunnit. Striden räckte
i nio timmar och var så hårdnackad, att J. två
gånger måste byta om amiralskepp. J. upphöjdes
till general-amirallöjtnant, och en präktig
medalj slogs till hans ära. Äfven i utlandet
erkändes J. som en bland samtidens yppersta
sjömilitärer. 1678 blef han, som hyste djup
ovilja mot de holländske officerarnas inflytande
(jfr K. V. Bruun, ”N. J. og hollænderne”,
1871), danska flottans verklige chef, tog
viktig del i tåget till Rügen och blef medlem
af geheimerådet samt 1683 tillika president för
amiralitetet. I denna ställning genomförde han
viktiga förbättringar vid flottan, inrättade 1685
varfvet Nyholm och byggde en docka m. m. Han
förblef därjämte (till 1690) Holmens chef
och kan med rätta nämnas som danska flottans
grundläggare. J. ligger begrafven i Holmens
kyrka. Icke långt därifrån restes 1881 öfver
honom en minnesvård (modellerad af Stein). För
sina prispenningar köpte J. 1678 ön Taasinge,
som 1709 gjordes till stamhus och ännu tillhör
hans ättlingar. Hans änka, Margarete Ulfeldt,
f. 1641, d. 1702, grundade jämte Birgitte Skeel,
änka efter Niels Rosenkrantz, Roskilde adliga
jungfrustift. —
4. Jens J., den föregåendes
broder, diplomat och statsman, f. 15 juli
1631, d. 23 maj 1700, användes redan 1656 i en
diplomatisk beskickning till Sverige. Han var
sedan sändebud i Polen 1657—59 och medverkade
under sin morbroder Hannibal Sehested vid
afslutandet af fredsunderhandlingarna 1660.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>