Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johnston ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
införde lifssanna personager, gaf en mångsidig
bild af verkligheten samt sökte att med sin
tendensdiktning värma och upplysa. Hans
monologvådeviller Studentens majnatt (1847)
och Mammas gosse (1848) flöda af kvickhet och
godt lynne. Han skref dessutom på 1870-talet
romaner och berättelser: Affällingarne, Rosen
bland kamelior, Eremiten, Vinglaren m. fl., var
en flitig bidragare till tidningar och kalendrar
under märket Jo. Jo. samt framträdde jämväl som
lyrisk skald; 1845 vann han Sv. akad:s andra
pris för skaldestycket Fjellbruden. — I de J:s
pjäser, hvilka uppfördes på den kungl. scenen,
spelade han alltid själf en för hans egen
konstnärsindividualitet afpassad komisk eller
humoristisk roll (Kolmodin, Mathias Berthel,
von Urne o. s. v.). Dessutom uppträdde han i en
stor mängd andra roller såväl inom den finare
komedien (Acres i ”Rivalerna”, Michel Lambert
i ”Kärlek och egoism”, Coquenet i ”Förtalet”
m. fl.) som på det mera burleska området (Gaspard
i ”Debutanten och hennes far”, Briquet i
”Nya garnisonen”, Per i ”Vermländingarna”
m. fl.). Efter sin afgång från scenen gaf
han vintern 1872 gästspel i Göteborg i sina
egna pjäser. — Af J:s Skrifter utkom 1:a serien
(berättelser och smärre uppsatser) i 6 bd 1872—81
(3:e uppl. 1892—94) och 2:a serien (romaner)
i 5 bd 1882—83 (3:e uppl. 1893—94) samt 3:e
serien (teaterstycken och valda dikter) 1888 (2:a
uppl. 1894—95). Från 1848 var han sällskapet Par
Bricoles ordensskald och från 1880 sekreterare
i Patriotiska sällskapet. Jfr H. Wieselgrens
biografi öfver J. (i hans ”Skrifter”).
2. Severin J., den föregåendes son,
kemist, akademisk lärare, f. 28 maj 1852
i Stockholm, blef student i Uppsala 1869,
filos. kandidat 1872, licentiat och doktor
1875 och förordnades s. å. till docent i kemi
vid Uppsala universitet. Han egnade sig
senare åt medicinen, blef med. kandidat 1881
och licentiat 1885, promoverades 1888 till
med. doktor i Uppsala samt utnämndes s. å. till
e. o. professor i kemi och farmaci vid Karolinska
institutet i Stockholm. J. utsågs 1894
till led. i farmakopékommittén och var svensk
generalsekreterare vid 15:e Skandinaviska
naturforskarmötet i Stockholm 1898 och 1902
ombud för Sverige vid den internationella
kongressen i Bruxelles rörande enhetlighet i
sammansättningen af häftigt verkande läkemedel.
Sedan 1885 är han Patriotiska sällskapets
sekreterare. Bland hans skrifter märkas,
utom gradualafh. Om cerium och dess föreningar
(1875) och Bidrag till kännedomen om svingallans
syror (1888) samt en mängd kemisk-tekniska
artiklar i Nordisk familjebok, Nyare läkemedel,
sammanställda ur farmacevtisk-kemisk synpunkt
(1892), Läkemedlens användning och dosering
(med J. G. Edgren, 1893; 4:e uppl. 1906),
Die absorptionsverhältnisse verschiedener
hämoglobine (i ”Archiv für anatomie
und physiologie”, 1889), Beiträge zur
kenntnis des jodgehaltes schwedischer kröpfe
(i ”Nord. med. arkiv”, 1897) och Der jodgehalt
der menschlichen schilddrüsen in Schweden
(Festskrift för Hammarsten, 1906). 1896—1900
utgaf J. ”Medicinsk månadsrevy, tidskrift
för referat från de olika praktiskt-medicinska
disciplinernas områden”.
3. Helena (Ellen) Maria J., den föregåendes
syster, målarinna, f. 16 juni 1854 i Stockholm,
elev af F. V. Scholander 1875-78, af
konstakademien 1877—82, har äfven studerat
i Paris och har målat, oftast i
akvarell, motiv från Sverige, Frankrike,
England, Italien, Spanien och Orienten.
1. (E. F—t.) 2. R. T—dt. 3. J. K—e.*
Joll, sjöv., en liten skeppsbåt, afsedd för
en till tre eller högst fyra roddare. Större
jollar ha stundom en mast med ett klufvet
loggertsegel eller ett guntersegel med eller
utan fock. Torpedbåtsjollar äro vanligen
genom inbyggda luftlådor osänkbara. Som
torpedbåtsjollar användas äfven hopvikbara
s. k. Berthon-båtar, hvilkas köl, stafvar,
reling och spant (långskepps gående) äro af
trä och bilda en stomme, som öfverdrages med
dubbel, fernissad linneväf. På handelsfartyg
nyttjas ofta i stället för joll en ”snipa”
eller en ”eka” (no. sjægte, pram), hvilka
betydligt skilja sig från den vanliga
skeppsbåtsformen. Jfr Båt och Julle.
R.N.*
Jollbom, sjöv., båtdäfvert, vanligen flyttbar,
afsedd för jollen. Jollbommarna ha på mindre
fartyg sin plats akterut, där jollen med
s. k. jolltaljor upphissas till hackbrädet. Jfr
Båtdäfvert.
R. N.*
Jolly [ʃå’li]. 1. Philipp Gustav von J.,
tysk fysiker, f. 1809 i Mannheim, d. 1884
i Mimenen, professor 1847 i Heidelberg och
1854 i München. J. konstruerade den efter
honom uppkallade formen af lufttermometern,
som satte honom i stånd att med en förut
ouppnådd noggrannhet bestämma gasernas
utvidgningskoefficienter, äfvensom
den vanliga s. k. Jollys fjädervåg, där
förlängningen af en spiralfjäder ger ett mått
på belastningen. Särskildt uppmärksammade
blefvo J:s vägningsförsök; han lyckades
drifva upp vågens känslighet högst betydligt,
i synnerhet genom att vid densamma använda
spegelafläsning. En våg, som han använde vid
sina försök öfver tyngdkraften (se nedan),
gaf vid en belastning af hvarje vågskål med
5 kg. märkbart utslag för en öfvervikt på ena
sidan af endast 0,01 mg. Med denna våg bestämde
han i ett torn i München tyngdens aftagande med
höjden öfver jordytan genom att väga en flaska
innehållande ung. 5 kg. kvicksilfver dels vid
direkt placering på ena vågskålen, dels då den
hängde nedanför vågskålen i en 21 m. lång tråd;
viktskillnaden var ung. 32 mg. När i senare
fallet en blykula af omkr. 1 m. diameter befann
sig strax under kvicksilfret, observerades
vidare en ökning af dettas vikt med ung. O,6
mg. beroende på blymassans attraktion. Härur
beräknade J. (1878) jordens medeltäthet till 5,69
i rätt god öfverensstämmelse med de resultat,
som vunnits enligt andra metoder. Med vågen kunde
han vidare påvisa förändringarna i atmosfärens
sammansättning. J. författade bl. a. Anleitung
zur differential- und integralrechnung (1846),
Die principien der mechanik gemeinfasslich
dargestellt (1852) och Physik der molekulärkräfte
(1857).
2. Julius August Isaak J., den föregåendes
broder, badensisk statsman, f. 21 febr. 1823 i
Mannheim, d. 14 okt. 1891 i Karlsruhe, blef 1857
e. o. professor i juridik i Heidelberg. 1861
erhöll han plats i inrikesministeriet som
råd. Då han i likhet med Bluntschli, Mathy
och Roggenbach arbetade för Tysklands enhet,
afgick han i juni 1866 vid Badens anslutning till
Österrike, men utnämndes i juli s. å. efter
preussarnas seger öfver österrikarna till
inrikesminister och 1868 till statsminister. I
det inre följde han sina föregångares
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
