Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 71-72 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johnston ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilket arbete förskaffade honom utnämning till
kunglig geograf för Skottland. J. var den förste,
som gjorde den fysiska geografien verkligt känd
i England. Stödjande sig på Humboldt och Ritter,
utgaf han det epokgörande verket Physical atlas
of natural phenomena (1848; förkortad uppl. 1850,
tillökad uppl. 1856). 1850 offentliggjorde han
första uppl. af den mycket spridda Dictionary of
geography, och 1855 började han utgifvandet af
det framstående arbetet Royal atlas of modern
geography. Bland öfriga arbeten af J. märkas
åtskilliga skolkartböcker och väggkartor, hvilka
vunnit stor spridning. — 2. Alexander Keith
J. d. y., den förres son, f. 1844, d. 1879 i
Afrika, företog 1874—75 en forskningsresa till
Paraguay, men riktade sedan sin uppmärksamhet
på Afrika, skref för Stanfords ”Compendium of
geography and travel” bandet Africa (1878;
försedt med kartor och rikt illustreradt)
samt konstruerade en General map of Africa
(1879), som var den för sin tid riktigaste och
fullständigaste. 1878 utsåg styrelsen för
Geografiska sällskapet i London J. till ledare
af en afrikansk expedition, afsedd att öppna en
väg från Dar es-Salam (midt emot ön Sansibar)
till Njassasjöns norra ända, men han dog redan
i Berobero; hans följeslagare J. Thomson ledde
expeditionen till målet. Postumt utkom Physical,
historical, political and descriptive geography.


Johnston [dʃå’nstən], Joseph Eggleston,
sydstatsgeneral under nordamerikanska
inbördeskriget, f. 1807 i Cherry Grove,
Virginia, d. 1891 i Washington, utmärkte
sig under mexikanska kriget 1846—48 och var
generalkvartermästare med brigadgenerals rang,
då han i april 1861, vid inbördeskrigets
utbrott, tog afsked och slöt sig till de
konfedererade. J. förde befälet i första
slaget vid Bull Run (21 juli 1861), likaså
i drabbningen vid Fair Oaks (31 maj 1862),
där han allvarsamt sårades. Återställd till
hälsan, erhöll han i mars 1863 öfverbefälet vid
Mississippi, men kunde icke hindra Vicksburgs
intagande af Grant och blef under förra hälften
af 1864 som befälhafvare öfver konfederationens
alla stridskrafter i s. v., trots skickligt
motstånd, efter hand alltmer tillbakaträngd af
den segerrike unionsgeneralen Sherman. I Atlanta
ärnade han försvara sig till det yttersta, men
17 juli fråntogs honom befälet af myndigheterna
i Richmond, hvilka gång på gång behandlat honom
med godtycklig orättvisa. När sedermera Sherman
efter Atlantas fall tågat ned till Savannah
och därifrån vändt sig mot Syd-Carolina,
fick J. febr. 1865 på öfvergeneralen Lees
enträgna yrkande öfverkommandot på detta
håll. Men Sherman slog honom 19—21 mars
s. å. vid Bentonville och tvang honom, sedan
Lee med hufvudhären måst gifva sig åt Grant,
att kapitulera 26 april 1865 vid Durham
Station i Nord-Carolina (sedan en tidigare,
18 april, mellan honom och Sherman ingången
militärkonvention
med för sydstaterna förmånliga bestämmelser
af allmänt politiskt innehåll förkastats
af regeringen i Washington). Efter kriget
var J. järnvägsdirektör och affärsman,
valdes 1877 till ledamot af kongressens
representanthus och erhöll af Cleveland en
unionskommissariesyssla vid järnvägarna. 1874
utgaf J. en berättelse om sina militära
operationer under krigsåren. J. var obestridligen
en af sydstaternas allra bästa generaler, men
hindrades genom presidenten Davis’ fiendskap
mot honom från att fullt göra sig gällande.
(V. S—g.)

Johnston [dʃå’nstən], Alexander, skotsk
målare, f. 18l5, d. 1891, utbildade sig i
London, där han 1836 uppträdde med historiska
bilder. Bland dessa må nämnas Covenanterns
bröllop och Covenanterns begrafning (1842),
Lord och lady Russell begå nattvarden i
fängelset (1846, i Londons nationalgalleri)
samt Isaak Watt och hans moder (1871).
(G—g N.)

Johnston [dʃå’nstən], sir Harry Hamilton,
engelsk Afrikaresande, f. 1858, följde 1882 lord
Mayo till portugisiska Väst-Afrika, företog 1884
en vetenskaplig undersökning af faunan och floran
vid Kilima-ndjaro i Öst-Afrika och 1884 ff., då
han var engelsk vicekonsul i Kamerun, forskningar
i Kamerunområdet och Nigerdeltat. Utnämnd
till konsul för portugisiska Öst-Afrika 1888,
gjorde han 1889 en resa till Njassa-, Rikva- och
Tanganjika-sjöarna och grundlade protektoratet
Brittiska Central-Afrika. 1891 utnämndes han
till kommissarie och generalkonsul i Brittiska
Central-Afrika, i hvars vidsträckta område
han kämpade mot araber och slafjägare. 1897—99
var han generalkonsul i Tunisien och 1899—1901
befälhafvare för trupperna och generalkonsul i
Uganda-protektoratet. J. har skrifvit bl. a. The
river Congo from its mouth to Bolobo (1884;
ny uppl. 1895), The Kilimanjaro expedition
(1886) och Livingstone and the exploration of
Central Africa (1891), British Central-Africa
(1897), History of the colonisation of Africa
by alien races (1899), The Uganda protectorate
(1902; ny uppl. 1904), The Nile quest: Record of
the exploration of the Nile (1903) och Liberia
(1906). Han har offentliggjort planschverket
British mammals (1893, efter egna teckningar).
Wbg.

Johnstone [dʃå’nstən], fabriksstad i
skotska grefskapet Renfrew, vid Black Cart
river, omkr. 16 km. v. om Glasgow. 10,502
inv. (1901). Bomulls- och linspinnerier,
maskinverkstäder, stenkolsgrufvor.
(J. F. N.)

Johnstown [dʃå’nsta͡un]. 1. Stad i nordamerikanska
staten Pennsylvania, vid Stony creek och
Conemaugh river, 90 km. ö. om Pittsburg. 43,250
inv. (1906). Stora järn- och stålverk, af
hvilka ensamt Cambria steel works sysselsätta
10,000 man, samt tillverkning af lergods,
tegel, cement, möbler m. m. I grannskapet
brytas stenkol, järnmalm, eldfast lera och
kalksten. 31 maj 1889 hemsöktes staden af en
fasansfull öfversvämning. Vattnet från den 83
m. högre än staden liggande Conemaugh-sjön,
hvilken har aflopp genom Conemaugh till Stony
creek vid J., genombröt till följd af ihållande
häftiga regn en väldig damm, störtade utför dalen
och förstörde J. och andra i dess väg liggande
städer och byar. Antalet döda beräknades till mer
än 2,230 pers., och värdet af förstörd egendom
uppgick till minst 10 mill. doll. — 2. Stad
i nordamerikanska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>