Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johansson ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illökade och afslutade, af G. Lindberg
påbörjade, arbetet Karlskoga bergslag,
historia och beskrifning (1897). Sedan 1895 var
J. korresponderande led. af Vitt. hist. och
ant. akad. 1909 aftäcktes en minnesvård
på hans graf å Nora södra kyrkogård.
(V. M.)
Johansson, Frans August, teolog,
universitetslärare, f. 10 juni 1850 i
Elmeboda, Kronobergs län, blef student i
Lund 1875, teol. kandidat 1885, prästvigd
1886 och docent i Lund s. å. Efter kortare
professorsförordnanden utnämndes han 1892 till
e. o. professor i dogmatik och moralteologi vid
Uppsala universitet samt kyrkoherde i Hagby och
Ramsta prebendepastorat. Han fick 1894 andra
rummet på förslaget till biskop i Växjö stift,
blef 1895 e. o. professor i exegetisk teologi
samt kyrkoherde i Näs’ prebendepastorat och 1897,
efter teol. fakultetens Kallelse, professor
i exegetisk teologi vid Lunds universitet
samt kyrkoherde i Stora Uppåkra med Flackarp
prebendeförsamling. 1893 blef J. teol. doktor
och var ombud för teol. fakulteten i Lund vid
kyrkomötena 1903, 1908 och 1909. Af trycket har
J. utgifvit Den heliga skrifts lära om menniskans
rättfärdighet inför Gud (1886), Under hvilken
grundförutsättning kan en gammaltestamentlig
skrift anses ega kanoniskt värde? (Lunds univ:s
årsskrift, tom. XXIV), Om inspirationen (1889),
Om samvetet (1891) och Profeten Daniel (1893). I
förening med A. S. Poulsen och D. Trapp utgaf
J. ”Kirklig literaturtidende” 1890—94, och i
förening med R. Sundelin och O. Quensel uppsatte
J. 1895 ”Kyrklig tidskrift”, i hvilken han
skrifvit flera uppsatser. Af K. M:t fick J. 1903
i uppdrag att utarbeta förslag till ny katekes
och utgaf på grund däraf 1908 Handledning för den
första kristendomsundervisningen med anslutning
till Luthers lilla katekes, på nådig befallning
utarbetad. J. har flera år varit censor vid
mogenhetsexamina.
J. P.
Johansson, Karl August, uppfinnare, f. 1855
vid Åmmeberg, Närke, d. 1890, var länge
kroppsarbetare, men vann 1888 ett namn som
uppfinnare genom konstruktionen af extraktorn
(se d. o.).
Johansson, Karl, botanist, f. 1 maj 1856 i
Öggestorp, Jönköpings län, blef student 1875
och filos. kandidat 1879 i Uppsala, adjunkt vid
Visby högre allmänna läroverk 1884 och filos.
hedersdoktor i Uppsala 1907. Af J:s många
vetenskapliga arbeten, som behandla Gottlands
växtgeografi, gottländska växters biologi
och systematik och särskildt släktet Hieracium,
märkes Hufvuddragen af Gotlands växttopografi och
växtgeografi grundade på en kritisk behandling af
dess kärlväxtflora (i Vet. akad:s ”Handlingar”,
1897).
G. L—m.
Johansson, Aron, arkitekt, f. 11 jan. 1860
i Ryssby, Kronobergs län, studerade vid
Chalmersska slöjdskolan i Göteborg 1876—80 och
vid konstakademien i Stockholm 1881—84 samt
vistades därefter, till 1889, på studieresor i
Tyskland, Frankrike, Spanien och Italien. J. blef
1884 arkitekt i Öfverintendentsämbetet och
anställdes 1890 vid riksbyggnadsarbetena
på Helgeandsholmen. Hans ritningar till
riksdags- och riksbankshus blefvo fastställda
1894. Grundstenen till riksdagshuset lades 13
maj 1897, och byggnaden stod färdig att användas
af 1905 års riksdag. Bankbyggnaden fullbordades
1906. (Se ”Riksdagshuset på Helgeandsholmen,
en minnesskrift 1905”.) Af J:s öfriga arbeten
märkas Stockholms stads sparbank (börjad 1895),
byggnader för riksbankens afdelningskontor
i Karlstad, Örebro och Kalmar, Gäfle stads
sparbank (1900, af granit och marmor),
Stockholm—Öfre Norrlands bankbyggnad i Luleå
(1903), Landsstatens byggnad i Härnösand, om- och
tillbyggnad af gamla riksdagshuset i Stockholm,
Rikstelefonens nya centralstation i Stockholm,
nybyggnader för Danvikens hospital vid Finnboda —
samtliga dessa byggnader började uppföras 1908,
första utkastet till den sistnämnda ståtliga
komplexen gjordes redan 1892 — samt telegrafhus
i Norrköping (påbörjadt 1909). S. å. uppgjorde
han förslag till ombyggnad af telegrafhuset i
Stockholm. J. blef led. af konstakademien 1906.
G—g N.
Johansson, Karl Ferdinand, språkforskare,
universitetslärare, f. 16 sept. 1860 i
Misterhult, Kalmar län, blef 1880 student
i Uppsala, aflade 1882 filos. kandidat-
och 1885 licentiatexamen, blef 1886 filos.
doktor och docent i jämförande indoeuropeisk
språkforskning vid Uppsala universitet samt 1893
e. o. professor (sedan 1909 professor) i sanskrit
med jämförande indoeuropeisk språkforskning
därstädes. Sedan 1897 har J. varit censor vid
mogenhetsexamina. Han tillkallades 1907 att
biträda inom Ecklesiastikdepartementet vid
beredningen af ärenden rörande universitetens
omorganisation och löneförhållanden. För
vetenskapliga studier har J. dels vistats
längre tider i Tyskland, dels företagit
kortare utländska resor. J. är den förste
ord. representanten för sanskrit vid Uppsala
universitet, och under hans energiska ledning har
det akademiska studiet af det gamla Indiens språk
och litteratur gjort betydande framsteg. Hans
många skrifter vittna om vidsträckt beläsenhet
och stor idérikedom och röra sig icke blott inom
den indiska språkvetenskapen och epigrafiken,
utan sträcka sig öfver större delen af den
indoeuropeiska språkforskningens område. Bland
dem märkas De derivatis verbis contractis
linguæ grecæ quæstiones (gradualafh., 1886),
Några ord om dialekter, specielt de grekiska
(i ”Språkvetensk. sällsk:s förhandl.” 1885—88,
tr. i Uppsala univ:s årsskrift, 1887), Der
dialekt der sogenannten Shahbazgarhi-redaktion
der vierzehn edikte des königs Açoka (i ”Actes
du 8:e congrès international des orientalistes
1889”, utg. 1893), Morphologische studien
1—3 (i Bezzenbergers ”Beiträge zur kunde der
indogermanischen sprachen”, bd 14—16, 1889—90),
Gotische etymologien (i Paul och Braunes
”Beiträge” 15, 1891), Sanskritische etymologien
(i ”Indogermanische forschungen”, 2, 1893), Zur
feminin-bildung in den indogermanischen sprachen,
besonders im griechischen (Kuhns ”Zeitschrift”
30, 1890), Bidrag till Rigvedas tolkning (i
”Skrifter, utg. af Hum. vetenskapssamf. i
Uppsala”, 1897), Om den indiska konstpoesiens
ålder (i ”Språkvetensk. sällsk:s förhandl.”,
1897—1900; tr. i Uppsala univ:s årsskrift, 1900),
Indiska sagor, öfversatta från sydbuddhistiska
originaltexter (1907) och Ur Indiens heliga
skrifter (i ”Främmande religionsurkunder i
urval och öfversättning”, utg. af Söderblom,
1908), hvilka båda sistnämnda arbeten 1908
belönades med Letterstedtska priset för utmärkt
öfversättning. Dessutom har J. författat en
mängd artiklar i Nordisk familjebok, åtskilliga
uppsatser i andra publikationer samt recensioner
i svenska och utländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
