Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Janzon, Jonas - Janzon, Gustaf - Janzon, Per Adolf - Janzon, Johan Kristian - Janzon, Gustaf Elias - Jap (Yap), ö bland Karolinerna - Japakontin, farm. med. Se Akonitin - Japan, kejsardöme i östra Asien - Jered (Bibeln)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i prästeståndet 1844, 1847, 1862 och 1865. Han var under sin
kraftfulla ålder en särdeles uppburen predikant, hvars föredrag
utmärktes för kraftigt bildspråk i äkta biblisk anda. En särskild
ryktbarhet vann han som en af nykterhetsrörelsens ifrigaste främjare
på 1840-talet. Han utgaf åtskilliga predikningar, tal och nykterhetsföredrag.
A. F.*
Janzon, Gustaf, präst, andlig talare, f. 24 april 1813
i Karlstad, d. 24 jan. 1877, blef student
i Uppsala 1833 och prästvigdes 1836. Sin
verksamhet som religionslärare började han i
några oansenligare prästerliga anställningar
i Stockholm, var från 1850 komminister i Adolf
Fredriks församling därstädes, kallades 1857 till
Värmdö patronella pastorat af Uppsala stift och
tillträdde detsamma 1858, men lämnade det 1868
efter utnämning till kyrkoherde i Gillberga och
Långseruds pastorat af Karlstads stift. J. var
under sin tjänstgöring i hufvudstaden en
särdeles uppburen predikant, i synnerhet
berömd för sitt mästerliga utförande. Hans
Evangeliipostilla eller predikningar öfver
årets samtlige evangeliitexter (3 dlr, 1853; 2:a
uppl., 2 dlr, 1860–61) var på sin tid en mycket
spridd och omtyckt predikosamling. Utom detta
hufvudarbete utgaf J. särskilda predikningar
och flera andra skrifter af religiöst innehåll,
dels original, dels öfversättningar. Hans
Bidrag till Skevikarnes historia (1866) är en,
ehuru ofullständig, hufvudkälla för kännedomen
om denna sekt.
(E. M. R.)
Janzon, Per (Pelle) Adolf, operasångare,
f. 4 nov. 1844 i Östergötlands skärgård, d. 20
okt. 1889 i Stockholm, student i Uppsala 1863,
var engagerad vid k. operan i Stockholm från
1870. Begåfvad med en böjlig basröst och ett
muntert lynne, hörde J. till de yppersta
buffatalanger vår opera egt och hade med
fullständigare sångstudier och regelbundnare
lefnadssätt helt visst gått en ännu större
framtid till mötes. Han egde den borne
scenkonstnärens förmåga att sätta karaktär
äfven på den obetydligaste biroll, och om
naturfriskheten och smidigheten
i hans individualiseringsgåfva vittna hans
många olikartade märkligare roller: Leporello i
”Don Juan”, Figaro, Don Pasquale, Dulcamara i
”Kärleksdrycken”, Gil Perez i ”Svarta dominon”,
Löparnisse i ”Vermländingarne”, Cerberin
i ”Målaren och modellerna”, Aboulifar i
”Oberon”, Falstaff i ”Muntra fruarna”, Gigoti
i ”Diamantkorset” m. fl. Han var äfven god
Bellmanssångare.
A. L.*
Janzon, Johan Kristian, tidningsman, författare,
f. 9 juli 1853 i Stockholm, student 1871,
korrespondent till ”Stockholms dagblad”
(pseudonymen Spada) från 1874, är bosatt i Paris
sedan 1879, var krigskorrespondent i Turkiet
1876–78, Egypten 1882 och Grekland 1897. Han
var medlem af internationella presskommissionen
1894–95 och är sekreterare i pressföreningens
centralkommitté från 1896. J. har i bokform
utgifvit Ströftåg i orienten (1881) och en
monografi öfver målaren Alfred Wahlberg (1909).
Janzon, Gustaf Elias, klassisk filolog och
öfversättare, f. 25 nov. 1859 i Stockholm,
student där 1877, filos. doktor 1894, docent
i klassisk filologi vid Göteborgs högskola
1895, sekreterare vid densamma sedan 1899,
t. f. professor där 1905–07, har, utom
filologiska skrifter, utgifvit särdeles
vårdade och smakfulla tolkningar af latinska
skalder, såsom Sånger af Gatullus från Verona
(i Uppsala univ:s årsskr. 1889 och 1891)
och Propertius’ elegier (”Sexti Propertii
elegise relegit et suecice convertit E. J.”;
hittills 2 böcker, i Göteborgs högskolas
årsskr. 1904 och 1908). J. har äfven utgifvit
Q. Horalius Flaccus. Ett skaldeporlrätt
från Augusti tid (1899). J. är led. af
Vet. o. vitt. samh. i Göteborg (1899).
B. R–g.
Jap (Yap), ö bland Karolinerna (se d. o.).
Japakonitin, farm. kem. Se Akonitin.
Japan, kejsardöme i östra Asien. Japanerna
kallade sitt land först Oyashima (”de 8 stora
öarna”), medan kineserna benämnde det Jih-pen-kuo
(”solens ursprungs-land”). Däraf ha japanerna
gjort Nippon, Nihon 1. Dai Nippon ("Stora
Nippon"), hvarmed de nu benämna landet. Själfva
kalla de sig Nippon-jin (”Nippon-folket”). Af det
kinesiska namnet fick Marco Polo namnet Zipangu,
som var J:s namn i Europa från hans tid till
början af nya tiden, då det af samma kinesiska
ord bildade namnet Japan började användas.
Läge, storlek och beståndsdelar. J.
är – bortsedt från lydlandet Korea – uteslutande
ett örike. Det utbreder sig mellan 21° 45′
(Formosas sydspets) och 50° 56′ n. br. (Shumshu,
den nordligaste af Kurilerna), sålunda öfver 29°
11′ eller 3,242 km., motsvarande afståndet från
Boden till Siciliens sydligaste udde. Dess
utsträckning i ö. och v. är från 156° 32′
(Shumshu, Kurilerna) och 119° 18′ ö. lgd
(Pescadores). Det egentliga J:s areal utgör
enl. officiell uppgift 382,415 kvkm., hvilket är
mer än Storbritanniens, Italiens eller Preussens
och bland europeiska staters närmast liknar
Finlands, dock öfverstigande äfven detta lands
omfattning med ett område vid pass så stort som
Skaraborgs län. Med de sista eröfringarna från
Kina och Ryssland (Formosa, Pescadores och södra
Sachalin), blir arealen 450,727,2 kvkm. eller
något mer än Sveriges område. Öarnas hela antal
säges vara omkr. 4,000. De kunna delas i sex
grupper 1) Gamla J. mellan Colnettsundet i
s. och Tsugarusundet i n. (30° –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
